Trasproletariatet - den
farliga klassen

Ibland blir jag bara så trött när jag hör och läser det eviga käbblandet om arbetarklass hit och medelklass dit. Faktum är att det finns bara två klasser i det kapitalistiska systemet: proletariatet som står för produktionen och bourgeoisien som lever på mervärdet.

Men det här är inte helt sant, för det finns också en tredje klass och det är trasproletariatet som inte producerar och som därför betraktas som värdelös i samhällets ögon.

Bild: Jacqueline Forzelius

Karl Marx såg trasproletariatet som en farlig klass medan Michail Bakunin såg en sant revolutionär potential i dessa icke-produktiva människor.

Detta är inte så konstigt med tanke på den marxistiska idén om proletariatets diktatur, arbetarstaten. Att de som står utanför produktionen (kriminella, sjuka, utslagna, nomader och andra) frivilligt skulle anpassa sig till en sådan diktatur, om så bara under en övergångsperiod, och ingå i produktionen är föga troligt.

Bakunin å andra sidan trodde som bekant på ett spontant uppror utan ledning och att staten måste avskaffas före revolutionen. Där kunde trasproletariatet med sitt utanförskap vara en stor tillgång. Sovjetunionen och andra kommunistiska staters fullständiga misslyckande i att införa det statslösa och klasslösa samhället ger Bakunin (och andra anarkister) rätt i deras tidiga kritik av arbetarklassens övertagande av staten.

Trots att vi idag sitter med facit i handen finns det fortfarade "revolutionärer" som romantiserar arbetare och vars subkultur bygger på förlegade föreställningar och myter. De som inte har ett intresse av att bygga dessa luftslott utan istället inriktar sig på de verkliga missförhållanden som existerar i det kapitalistiska systemet anklagas för att vara liberaler och medelklass.

Själv har jag varit en produktiv arbetare under endast korta perioder av mitt vuxna liv. Den största tiden har jag gått på socialbidrag eller varit involverad i meningslösa arbetsmarknadsåtgärder. Så det är kanske inte så konstigt att jag har blivit anarkist och civilisationskritiker istället för en "arbetarklasskämpe".

Men är det inte dags att vakna upp och inse att vi är alla förslavade i det här systemet (oavsett samhällsställning) och göra gemensam sak mot den elit som håller oss i ett järngrepp? Det är min övertygelse att vi kan krossa dessa bojor om vi är beredda att sluta slösa vår energi på meningslösa reformer som ändå bara gynnar de anpassade och assimilerade. Eller rättare sagt: gör dessa bara ännu mer beroende av samhällsapparaten.

Vi bör uppmuntra människors naturliga tendenser att revoltera mot alla former av auktoriteter. Särskilt de som säger sig stå på vår sida.