Samhället - mer än bara
en djungel

Säg mig hur din farfar åt så kan jag tala om ifall du riskerar att utveckla hjärt- och kärlsjukdomar eller diabetes. Påståendet kan förefalla märkligt men sammanfattar en svensk studie som publicerats i European Journal of Human Genetics (nr 10 2002) och väckt internationell uppmärksamhet.

God tillgång till mat under farfars barndom fyrdubblar risken för att hans barn och barnbarn ska få diabetes medan knapphet på mat i stället innebär mindre risker för att barnen ska drabbas av diabetes eller hjärt- och kärlsjukdomar. Det har man kommit fram till efter att ha följt 320 individer som fötts i Överkalix (1890, 1905 och 1920) och deras barn och barnbarn.

När forskarna sedan jämfört med de lokala skörderegistren har man sett att barnens benägenheten att utveckla dessa sjukdomar varierat med den tillgång på mat som far och farföräldrar haft åren före puberteten. För forskarvärlden är dessa resultat lite av en revolution. Om rapporten som skrivits av Lars Olov Bygren tillsammans med kolleger från Umeå universitet stämmer så innebär det att miljön faktiskt kan påverka människans arvsmassa. Det strider emot Charles Darwins (18091882) utvecklingslära som säger att det är det naturliga urvalet som är drivkraften i evolutionen. Giraffen har en lång hals för att de som haft kortare halsar missgynnats i konkurrensen om mat och inte kunnat föra vidare sina anlag.

Ger stöd åt skymd teori

Bygrens rapport ger en viss upprättelse åt Darwins föregångare, Jean-Baptiste Lamarck (17441829) vars utvecklingsteori går ut på att förvärvade egenskaper förs över till kommande generationer. Enligt Lamarck får giraffer som sträcker mycket på halsen en avkomma med längre hals då det är själva funktionen som omvandlar organen. På samma sätt försvinner eller tynar en del organ om de inte används. Inte ens Darwin kunde dock frigöra sig helt från Lamarcks teori.

I Origin of Species skriver Darwin att förkrympta ögon hos grottlevande djur nog kommer av att de inte använts även om han också håller för troligt att det naturliga urvalet nog haft något med saken att göra. (Och Lamarck spekulerar i sina skrifter om inte det naturliga urvalet kunde vara motorn i evolutionen även om han inte verkar särskilt intresserad av den teorin.)

Ända sedan upptäckten av Mendels lagar och DNA (som talat till Darwins fördel) har Lamarcks version av utvecklingsläran närmast varit tabu bland biologer men vissa ärftliga fenomen har gjort att han aldrig avfärdats helt. Att barn till kvinnor som svultit under början av graviditeten väger mindre än genomsnittet är kanske inte så konstigt men att barnbarnen också väger minde vid födseln kan inte förklaras med hjälp av den darwinistiska modellen. En värmechock kan förändra ögonfärgen hos vissa flugor trots att det genetiska materialet är oförändrat. Råttor som injicerats med morfin får en avkomma med nervskador och om de får medel som minskar känsligheten för insulin visar avkomman tecken på diabetes.

Darwinismen inte felfri

Men den svenska studien är förmodligen det mest uppenbara exemplet på att darwinismen inte kan förklara allt. En teori går ut på att det är miljön i det här fallet tillgången på mat som påverkar vilka gener som är aktivas. Man skulle kunna se det som någon slags biologisk arvssynd där beteende eller miljöförhållanden påverkar kommande generationer genom att könscellerna omprogrammeras.

För dem som tror att arterna inte utvecklas kanske det inte har någon större betydelse vilken utvecklingslära som är populärast bland biologer men i förlängningen kan det kan få följder för idéklimatet i samhället.

Allt som leder till tvivel på darwinismen i biologin försvagar också de socialdarwinistiska föreställningar i samhällsvetenskaperna. Tron att samhället är en djungel där bara de starka och anpassningsbara överlever existerade visserligen innan Darwin men det var hans forskning som gav det mycket av dess vetenskapliga prestige.

Darwinismen och synen på människan

Lamarckismen hade aldrig kunnat ge rasbiologin eller nazismen samma inspiration som darwinismen gjort. Darwinismen är oavsett dess vetenskapliga värde ett sätt att se på människans och livets utveckling som rättfärdigar det dominerande. Det som är starkt är också bra. Konkurrens är oundgängligt. Det är lika meningslöst att hjälpa en svag människa som att hjälpa en giraff som har för kort hals för att kunna äta från trädtopparna. De svaga får en svag avkomma.

Socialdarwinismen är i grunden en ideologi som konserverar rådande maktstrukturer. Doktor Pangloss i Voltaires satiriska roman Candide, som menade att vi lever i den bästa av alla tänkbara världar, kan sägas vara en slags socialdarwinist men också de flesta ekonomer som ser företagsnedläggningar som en kreativ förstörelse.

Om Bygrens resultat kan upprepas av andra forskare kan det vara början på en renässans för Lamarcks idéer. Vad detta i så fall skulle kunna ge för impulser till samhällsdebatten kan man bara spekulera i. Efter att främst varit ihågkommen som föregångaren till Darwin som hade fel är det kanske dags att ta Jean-Baptiste Lamarck på allvar.