Ett samhälle för alla

När vi börjar fingra på dessa grundläggande behov för vissa, så kan inte detta låta oss problematisera individer. Vad ger samhället rätt att vägra vissa människor grundläggande behov?

Problemen kan vi aldrig hitta hos de människor som stöts ut. Vi måste söka i det system eller hos de människor som stöter ut människor istället. Det som jag tror behövs är engagemang, tillit, stöd och vilja.

Oftast frågas det efter en idealbild. Detta är precis vad som driver de "människor" som är satta att handlägga, kontrollera, uppfostra, styra och ifrågasätta.

Det går inte att tvinga människor in i mallar som inte är till för alla. Normerna är för snäva. Idealet stämmer inte med verkligheten.

Ett sådant ideal borde alla få vara med om att skapa. Det handlar om vad vi prioriterar. Om vilka vi prioriterar.

Ska vissa få leva gott på andras olycka? Eller ska vi hjälpas åt att försöka utgå från en anständig grund för alla?

Om alla människor någon gång skulle besöka ett natthärbärge där oroliga människor ska sova nio stycken i samma rum.

Där vissa, för att klara av sin ångest, har självmedicinerat sig med alkohol eller andra droger. Där andra kanske mår så psykiskt dåligt att de får ständiga vredesutbrott.

Därefter ska vi fråga oss själva hur det skulle kännas om vår egen son eller dotter vore utelämnad till detta trauma. Traumat är inte mindre för dem som idag befinner sig där!

Det handlar om lika värde och om respekt.

Det ideala samhället kan vi alla bara vara med om att skapa om vi tillsammans tar ställning för en nolltolerans i fråga om det kollektiva våld som nu pågår i det tysta av välmående politiker och myndigheter i vårt "humana" välfärdsland!