På Madrids gator

De flesta är sydamerikanskor och afrikanskor. Något sorgset över denna sexighet. Längre upp på gatan står polisbilarna och utanför dem poliserna i stora klungor. Ibland frågar de efter papper av dem som prostituerar sig. Ibland får de bråttom, slår på sirenerna och kör iväg, till någonstans där ett brott begåtts, för prostitution är helt lagligt i Spanien.

Ofta får jag lust att sparka dem i skrevet, männen som går gatan ner långsamt för att välja. Ibland ser jag dem stå och prata med kvinnorna, som skämtar kaxigt mellan varandra. En ung tjej som sitter och äter kebab och en gubbe som sitter bredvid och irriterar henne. Hon flyttar sig åt sidan och säger nej, och han kommer efter flinande.

Hon försöker ta mindre plats och äta sin kebab medan han närmar sig med sitt äckliga ansikte, si si chiquita, jo jo lilla flicka. Han är full och har dreggel i mungipan och dra åt helvete äckel vill jag säga.

Många unga tjejer med en viss sorts små ryggsäckar, de där som rymmer det nödvändiga, går sakta med nervösa steg, står och avvaktar. Äldre man kommer fram och förhandlar, köpslår, ung svart tjej med liten ryggsäck säger nej nej, om det är priset, mannen eller förslaget hon inte gick med på. Han går, en vända och kommer tillbaka.

Jag tänker hela tiden att det lika gärna kunde ha varit jag, mig han kom tillbaka till, om jag fötts någon annanstans, under andra omständigheter. De är också främlingar här, många som jag, fast jag är här med fina CSN-pengar från svenska staten. Jag passerar bara den här gatan, där de hänger hela kvällen, på väg mot en kall öl på torget i Chueca eller ett glatt flatdisco och festnatt.

Jag behöver bara passera det i fem minuter, jag har redan de där pengarna som de behöver, jag kan bjuda flickvän på öl i sommarnatten, och sedan dansa tills jag är trött. Och sen, när jag går hem, utmattad och glad, kommer jag gå den här gatan igen, och de kommer stå här fortfarande för att tjäna ihop sina pengar. Och det kunde lika gärna ha varit jag.