Kärlek, makt och
systerskap

Kärlek, makt och systerskap, Stockholms Stadsmuseum

Utställningen Kärlek, makt och systerskap började som en idé från Norrköpings stadsmuseum. Till en början ville man där uppmärksamma den moderna kvinnorörelsen 30-årsjubileum i Sverige. Genom samarbete med flera instanser har detta utvecklats till en underbar resa genom det man kallar kvinnokampens tre vågor, från 1900-talets början, genom 70-talet fram till den feminism som nu växer fram bland dagens unga. Utställningen pågår i Stockholm mellan den 8 mars till den 8 augusti, och ska även turnera till Göteborg och Malmö. Det finns alltså gott om tillfällen att se den, och jag inte bara rekommenderar utan även uppmanar alla att göra det.

På invigningsdagen den 8 mars (internationella kvinnodagen) bjuder muséet dessutom på fri entré för alla intresserade. Programmet innehåller då inte bara utställningen, utan framåt kvällen (18.30-21) även en Peppverkstad med grupper av unga feminister. Arrangemanget sker i samarbete med Lava och medverkar gör Pirata Radical Cheerleaders, Anarkafemistkören, Sluts United med flera.

På invigningen söndagen den 7 mars trängdes kvinnor i alla åldrar och stilar med en hel del äldre män och tre unga killar (ja, jag räknade...) i Stadsmuséets trapphus. Det bjöds på härlig allsång med Marie Sellander, flera tal och ett framträdande av Pirata Radical Cheerleaders. Stämningen låg högt och värmen mellan alla närvarande var påtaglig.

Det mest minnesvärda talet hölls av Gunilla Thorgren, en av medlemmarna i Grupp 8, den grupp som ledde den svenska kvinnorörelsen på 70-talet. Hon berättade att 8:orna hade sitt första informationsmöte just på Stockholms stadsmuseum den 11 juni 1970, och att uppslutningen till detta hade varit enorm. Deras initiativ togs varmt emot av flera av dåtidens kvinnor, men var också hatat av flera grupper i samhället och då inte bara av män. Gunilla Thorgren berättade hur hon på senare år fått höra om många unga feminister som blir bemötta med kommentaren: "akta dig så att du inte blir som de där 8:orna!". Jag kände igen mig. Minns flera gånger när jag var yngre då jag knappt vågade kalla mig feminist eftersom många menade att då var man manshatare. Inte ville jag framstå som att jag hatade män, jag älskar ju män, högt och innerligt!

När Gunilla Thorgren dessutom klargjorde vad de kämpade för steg nog både min och andras förundran över att de fått så dåligt rykte. Det var ju så självklara saker, eller?! Bland några kan man nämna att de krävde fler dagisplatser då det fanns 35 000 platser till 650 000 barn. Fri abort eftersom många inte hade råd. Utveckling av preventivmedel. Att även kvinnor skulle få arbetslöshetsundersättning. Att få smärtlindring vid förlossning. Helt nödvändiga ting för att kvinnor ska kunna ta makten över sina egna liv. Det var väl detta som skrämde och fortfarande skrämmer, hotet om att kvinnan skulle få makt. Följakteligen anklagades 8:orna för allt från att splittra arbetarrörelsen till att hota kärnfamiljen.

När Gunilla Thorgren avslutade med att säga att hon hon fortfarande helt enkelt är stolt över sin ungdoms rörelse och det de genomförde var det många åhörare som fällde en tår. Man insåg hur mycket spott och spe hon har fått utstå för att kämpa för sådant dagens unga kvinnor tar för givet. Jag kände mig tacksam och inspirerad.

Flera av de äldre kvinnliga deltagarna hoppas på att de unga kvinnor och feministgrupper ska använda denna utställning till att samlas och inspireras. Unga Pirata Radical Cheerleaders gjorde ett häftigt uppträdande som en inblick i den nya vågen av feminism. I svarta och lila kläder och vippor sjöng de ramsor om anarkism, kvinnokamp och systerskap (för bilder, se länk nedan). En av ramsorna hade budskapet att alla har lika rätt att vara en del av kvinnokampen. De sjöng att ingen kan döma om det till exempel är rätt eller fel att raka eller inte raka benen, ha push-up eller strunta helt i BH. Denna individualism är härlig att se. Ett liknande tema präglar även till exempel Ladyfest som kommer hållas i Stockholm den 30 april (se länk nedan).

Utställningen på Stockholms Stadsmuseum är bra gjord och ger perspektiv. Att se hur kvinnorörelsen på hundra år gått från att kämpa från medborgarskap och rösträtt till den våg som 2000-talet ser ut att bjuda på är fascinerande. Utställningen ackompanjeras av flera temadagar och evenemang under våren och sommaren. Dessutom säljer de riktigt snygga T-shirtar med trycket "Kärlek, makt och systerskap" i museishopen. Jag säger bara: gå!