Fredag 25 januari 2002
Ovannämnda typ tycks ständigt känna sig hotad och ser liberalismens fiender överallt. Som vänsteranhängare må det ta på krafterna att ständigt försvara sig mot deras påhopp, försök till splittring och marginalisering men så länge de fruktar oss kan vi vara nöjda.
När de däremot börjar uttrycka sig så självklart likgiltigt som t ex PC Jersild gör i Dagens Nyheter (4 jan 2002) "Och den demokratiska liberalismen må vara den enda rimliga världsordningen.". Då kan vi börja undra vad som är på gång. Visserligen tillhör då Jersild själv det socialliberala lägret och kritiserar delvis samma saker som vänstern gör, till exempel USAs mellanösternpolitik, men i hans världsbild tycks socialismen helt utraderats från kartan. Det finns liberalism och så finns det liberalism. Den kan vara som nyliberalismen och enbart bejaka kapitalets intresse eller då som den demokratiska liberalismen och ta vissa mänskliga hänsyn.
Men Jersilds världsbild håller inte för man kan inte putsa bort kapitalismen eller den orättvisa världsordningen. I slutändan finns det bara jävlig och så finns det överjävlig kapitalism och ingendera kommer liberalismen någonsin att komma till rätta med. Liberalismen är en gång för alla inget att bygga ett hopp på om samhällsförändring för den progressive.
Liberaler samarbetar gärna med rasister och fascister i olika parlamentariska former. Ta till exempel en titt i skånska parlamentet och se vem "Skånes väl" samarbetar med och som garanterar dess makt. Liberalismen tar gärna fina ställningstagande om människors lika värde men när verkligheten sätter in visar det sig vara just bara ord. Det går bra att införa pappamånad men att ta ställning för en reell ekonomisk förändring vill inte den fina socialliberalen göra. Det går trots allt mot kapitalets vilja.
Poängen är att liberalismen troligen passar bäst i papperssammanhang. I pappersvärlden är den trygg. Då kan den förvanska historien och säga att allt sådant som är gott är det som liberaler tillfört mänskligheten. I pappersvärlden kan den helt sagt vara självgod och förklara sig som den enda sanningen. Genom pappersvärldens liberala propaganda pumpas vi med att tro att kapitalismen är det ända tänkbara. Allt annat är ett hopkok av konspiratörer. Alla tankar som går mot liberalens vilja är onda. För liberalismen vill bli måttstocken för människors tankar, för därmed blir liberal i lika med neutral.
Trots att liberalismen överbyggnad är lätt att avfärda så är dess ekonomiska bas ett rent helvete att leva i för oss som säljer vår arbetskraft. Kapitalismen är oförmögen att fördela överskottet av produktionen på ett rättvist sätt. I dess kölvatten följer sämre arbetsmiljö, segregation, kvinnoförtryck, minskade demokratiska friheter, murar kring EU, terrorattentat, krig med etniska förtecken och en väldigt osäker värld. Det får inte glömmas att första världskriget 1914-19 startades av kapitalismen för att dess makthavare ville ha mer marknadsandelar. Idag fäktar liberalen för "frihandel". Egentligen är ordet en motsättning i sig för ingen ekonomisk aktivitet är idag fri. Världsekonomin kringges av ett regelverk som garanterar borgarklassen större del av produktionen på bekostnad av oss andra. Mänskligheten vet egentligen vad en värld bestämd av borgerligheten leder till orättvisor. Vet man detta känns det smärtsamt att se hur SAP sjunger kapitalismens lov. Vet man detta inser man hur mycket laget Arbete förlorat mot laget Kapital.
Vet man det som socialist vet man att vi har mycket att glädja sig åt. För efter regn kommer sol. Makt föder motstånd. Kapitalismen är inte för evig, den finns kvar så länge vi låter den finnas kvar. Kapitalismen är en realitet men inget alternativ. För oss finns många vägar till en socialiserad ekonomi där vi bestämmer över produktionsmedlen och solidariskt fördelar dess överskott.