Klimatförändringen
löses inte genom
frivillighet

George W Bush lanserade i torsdags, den 14 februari, en plan för hur USA ska minska utsläppen till luften. Anledningen till varför planen kommer nu är att Bush i dagarna besöker Japan, landet där Kyotoavtalet (FN:s klimatavtal som USA hoppade av förra året) fick sin grund. På grund av detta samt att koldioxidutsläppen tas upp i planen har gjort att den ofta i media kallats för USA:s variant av Kyotoavtalet.

Bushs plan bygger på en populär tankekonstruktion om hur den rika världen ska lösa jordens miljöproblem utan att för den skull ändra den djupt orättvisa världsordningen. Tankekonstruktionen bygger på att ekonomisk tillväxt är nyckeln till miljömässiga framsteg. Detta för att en rik nation kan satsa på ren teknologi som ger mindre utsläpp.

Bättre maskiner men mer utsläpp

Gång på gång har tankekonstruktionen visat sig vara fel. Ekonomisk tillväxt har flera gånger mycket riktigt lett till renare teknologi. Vad som också ofta har hänt är att miljövinsten som den renare teknologin lett till har ätits upp av det ökade antalet saker. Med andra ord: bättre maskiner, men fler av dem och med det mer utsläpp och sopor. Bland annat kom SCB och Naturvårdsverket fram till den slutsatsen i sin rapport Sustainable Development- Indicators for Sweden.

Det var rädslan att den ekonomiska tillväxten skulle drabbas som ledde till att USA hoppade av Kyotoprocessen, den enda verkligt seriösa och globala processen som finns för att tackla växthusgasutsläppen. Att Kyotoavtalet bindande skulle tvinga USA att dra ner på växthusgasutsläppen till fasta nivåer kunde Bush inte acceptera.

Svaret Bushadministrationen nu lanserar löser dessa problem. Planen är inte bindande och den bygger inte på absoluta nivåer. Det bygger tvärtom på frivillighet och utsläppskvoterna är bundna till bruttonationalprodukten. Så länge USA:s ekonomi är stark finns miljöengagemanget förhoppningsvis med i diskussionen, men när ekonomin vacklar så blir klimatarbetet liggande.

Icke fungerande plan

Miljöorganisationen Natural Resources Defense Council har räknat på tillväxten och utsläppen, jämfört dessa med Bushadministrationens siffror och kommit fram till att planen troligtvis inte kommer att göra något till eller ifrån. Med andra ord: funkar planen som den ska, så gör den ingen skillnad på växthusgasutsläppen. Det finns dock anledning att tro att planen inte kommer att fungera.

I stort sett varje större miljöorganisation i USA har med imponerande hastighet kritiserat planen. De flesta tror att planen inte kommer att fungera och varken kommer att göra till eller ifrån vad det gäller växthusgasutsläppen. Sierra club kallade planen för en Alla hjärtans dag-present till alla utsläppare som finansierat Bushs valkampanj och Greenpeace jämförde planen med en rökare som "minskar" sin rökning genom att röka fem cigaretter extra om dagen.

Planen bygger på den energiintensiva industrins välvilja. En välvilja som sannolikt vacklar vid kriser. Klimatarbetet är dock för viktigt för att följa de ekonomiska fluktuationerna. Det måste ske oavsett hur ekonomin går.

De flesta utsläppen ändras inte genom frivillighet

Frivilligheten ska dock inte helt ignoreras. Många företag har frivilligt gjort betydande miljöförbättrande åtgärder eftersom det har funnits vinst att hämta in om man håller en tydlig miljöprofil. Företag glatt betalar hundratusentals kronor för ett svanenmärke på produkten, men frivillighet har sina begränsningar. Det fungerar så länge ens positioner inte är hotade. Det faktum att den rika delen av världsbefolkningen konsumerar nästan alla råvaror och står för de flesta utsläppen kan inte ändras genom de rika ländernas frivillighet. Det är bara något som kan förändras genom internationella tvingande överenskommelser.