Fallet Venezuela: Den
demokratiska kuppen

Vad hände då i förra veckan? Venezuela är det land i Latinamerika som man brukar tillskriva en stabil demokratisk statsbildning. Presidenten, den 48-årige Hugo Chavez, kom till makten 1998 genom att få 56,2 procent av rösterna i allmänna och fria val, och avlöste Rafael Caldera. Han vann även 2000 års val med ännu större marginal, 56,93 procent av rösterna, och i november förra året drev han igenom 49 lagar, som behandlade landreform, ursprungsfolkens rättigheter och andra sociala och medborgerliga rättigheter så som rätten till universitetsutbildning med mera.

Venezuela är världens fjärde största oljeexportör och den tredje största leverantören av olja till USA, och en av de 49 lagarna handlade om att införa ett författningsmässigt förbud mot privatisering av den nationella oljetillgången.

Redan 1989 badade landet i blod då krav på strukturanpassning från Internationella valutafondens (IMF) sida ledde till upproret El Caracazo som resulterade i 4 000 människors död.

USA har av naturliga skäl haft sina egna intressen i Venezuela. Chavez närhet till länder som Kuba, Iran, Irak och Libyen kombinerad med hans reformer på det sociala området, och nu sist, avskedandet av PDVSAs (det korrupta statliga oljebolaget) styrelse, har knappast bidragit till hans popularitet i Washington.

Efter en tid av oroligheter, som också var känt i vissa medier (Ekot 9 april, inslag av Lars Palmgren), resulterade det hela i en blodig uppgörelse utanför regeringspalatset Miraflores i huvudstaden Caracas den 11 april. Ett demonstrationståg till stöd för det avskedade oljebolagsstyrelsen drabbade samman med Chavezanhängare. Mitt emellan demonstrationstågen stod Caracaspolisen, trogna den oppositionella borgmästaren och presidenttrogna Nationalgardet, och på taken fanns krypskyttar som sköt mot folkmassan, en detalj som väckte starka känslor.

Efter tumultet med ett tjugotal döda och hundratal sårade, förklarade några höga militärer sitt missnöje med Chavez och ställde sig på "folkets" sida och avsatte presidenten. Den här versionen av det skedda bekräftas bland annat genom att man i Sveriges Televisions (SVT) sändning från den 12 april får se Efrain Vasquez Velasco uttala sig så här: "Herr President, jag var lojal in i det sista. Fram till i dag stod jag till ert förfogande. Men dagens dödande kan jag inte acceptera".

Genom att måla upp en bild av situationen, där Chavez är den typiske odemokratiska bananrepublikens tyrann, som låter krypskyttar gå lös på obeväpnade folkmassor, bildades en Chavezfientlig opinion som senare maximalt användes av först Bush-administrationen och även borgerliga ledarsidor världen över.

Redan samma dag som kuppen, den 12 april, fanns uppgifter tillgängliga som gjorde klart att de flesta döda var Chavez-anhängare, och att krypskyttarna tillhörde en extrem högergrupp kallad Bandera Roja.

"Vem som startade fighten, som bekämpades med stenar och tårgas, är som fallet brukar vara vid sådana situationer, närapå omöjligt att fastställa. Lite senare, avfyrades det en rad skott in i folkmassan, och jag såg fullständigt tydligt att tre grupper var inblandade i skjutningen, nämligen Caracas-polisen, Chavez-anhängarna och krypskyttar som låg på hustaken". Det skriver Gregory Wilpert, ett av de få västländska ögonvittnen, på nyhetskanalen Znet samma dag som händelsen ägde rum, och Znet gjorde ett bra jobb att få ut uppgifterna. Uppgifterna nådde relativt tidigt de stora nyhetsbolagen så som BBC men icke såg man röken av nyansering av den första utkablade kuppversionen i Sverige.

Att såväl Riogruppen som en majoritet av OAS-länderna (Organization of American States, de amerikanska staternas organisation) förklarade den nya regimen för ogiltig och krävde Chavez återinsättning som president och vilken politisk betydelse dessa uttalanden hindrade inte bland andra Per T Ohlsson på Sydsvenska Dagbladet att underkänna Chavez som demokratisk vald ledare.

Inte heller reflekterade man över att den nya presidenten Pedro Carmona, företagsorganisationen Fedecámaras ordförande, första åtgärder var att upplösa parlamentet, Högsta Domstolen och utlova nyval först om ett år (!). Att stödja ett sådant agerande vore normalt sett fullständigt självmord för vilken borgerlig skribent som helst. Men i fallet Venezuela gick det bra.

Grön signal från Vita Huset

Det gavs nämligen grön signal från Vita Huset, där man menade på att Chavez grävt sin egen grav genom att ingripa mot det privata ägandet samt att skjuta på försvarslöst folk.

Wall Street bejublade kuppen enligt Reuters och IMF som inte haft något samarbete med Venezuela på ett tag var inte sen att först erkänna den nya regeringen och erbjuda finansiella medel. Att påstå att kuppen var USA-stödd är väl nästan som att svära i kyrkan då man lätt blir anklagad för politisk trångsynthet och för att vara konspirationsteoretiker. Nu var det så att New York Times kom med uppgifter om att man i USA inte riktigt ogillade utvecklingen i Venezuela. En tjänsteman på Pentagon med ansvar för Venezuelapolitiken sa att USA varken understödde eller motarbetade kuppen, men man sände "informella, subtila signaler om att vi inte gillar den här mannen".

Ett latinamerikanskt skämt som i och med fallet Venezuela åter blivit aktuell lyder "Varför blir det aldrig någon militärkupp i USA? Jo, för där finns ingen amerikansk ambassad som kan organisera kuppen".

Att USA skriker sig hest för demokratin och ojar sig över att man skjuter på civilbefolkningen måste, i intelligensens namn, kontrasteras mot USAs kompromisslösa stöd av Israel, som inte gör något annat än skjuter på obeväpnade civila.

Vidare är ett plus ett faktiskt ett, och en militärkupp antidemokratiskt, särskilt när efterträdarens första åtgärder är att upplösa samtliga institutioner som demokrati, lag och rätt vilar på i landet. Att den statliga tevesändningen i Caracas kontrollerades av oppositionen, vilket fick konsekvensen att man bara visade en filmsekvens där man såg Chavezanhängare skjuta på till synes obeväpnade demonstranter, visar mer än klart vilken makt media har över vad som är sant.

Sveriges Television anmälda

Funnes det tre kameror till hade man sett att alla sköt på alla, mer eller mindre, och krypskyttarna tog man för givet att de arbetade åt Chavez, diktatorn, då det passade väl överens med den "sanning" och kontext som man eftersträvade att skapa. Att Per T Ohlsson och andra gör så är ju fullständigt berättigat, det är ju deras jobb att vinkla. Men att på nyhetsplats bli serverad höervridna lögner som utgår från att folks enda källor i detta vårt informationsårhundrade är SVT och DN, är minst sagt förolämpande mot såväl demokratin som intellekt.

SVT har anmälts för sina partiska sändningar av Örjan Appelkvist via sajten Mediekritik till Granskningsnämnden. Lars Palmgren (tidigare nämnd, utrikeskorrespondent för Ekot, gjorde även inslag för SVT) har besvarat Appelkvists kritik. Såväl anmälningen som Palmgrens svar kan läsas på mediekritik.nu.

Det återstår att se om SVT, DN och Per T Ohlsson kommer att ta upp Venezuelafrågan igen och försöka nyansera sin bild av vad som egentligen hände. Eller än bättre: Tigen ihjäl, ni sanningsfabricerare!