Vadå, säger det som
inte får sägas?

Det sägs i politiska kommentarer om Fortuyn att "han sade vad man inte får säga och vad folket tycker". Det är en klyscha som återkommer vid varje tillfälle radikala och extrema högerpolitiker med välsmord käft får popularitet.

I det aktuella fallet betecknar folket storleksordningen 400 000 (om vi räknar in förorterna till Rotterdam), vilket är det ungefärliga antal väljare Fortuynlistan fick i kommunvalet i Rotterdam. Det spekulerades sedan om att Fortuynlistan skulle få upp till 15 procent av rösterna i det stundande nederländska valet. Nederländerna har en befolkning på 15.5 miljoner.

Rasistiska åsikter dagligen i mediamegafonen

Nog får det uttalas föraktfulla, fördomsfulla och även rasistiska åsikter om utlänningar och särskilt muslimer i megafonen media. De kommersiella medierna och särskilt kvällspressen i Sverige har efter den 11 september spytt ut mer eller mindre rasistiska åsikter om muslimer som en kollektiv grupp. Varje konflikt i samhället beskrivs som etniska konflikter utan något samröre med kapitalismens verkan genom ökade sociala klyftor. Även TV:s public servicekanaler har kört på samma linje. Medierna i Nederländerna har troligtvis inte handlat annorlunda

Fortuyn påstod att han inte var rasist. Hans åsikter och program var inte desamma som Nationella Frontens, men det räcker inte för att glida undan rasism. Att kräva att paragrafen om förbud mot etnisk diskriminering i den nederländska grundlagen skulle upphävas och nolltolerans för ytterligare asyl för muslimer är bevis nog för rasism. Ett sådant förnekande är lika idiotiskt som att säga att man inte har homofobi och samtidigt kräva en begränsning av antalet homosexuella i samhället.

Fortuynlistans andra politiska krav: attack på den offentliga tjänstesektorn, hårdare brottsstraff, nedskärningar i den allmänna sjukförsäkringen och frysa kostnaderna för hälsa och utbildning får utrymme i media dagligen.

Hantering av media är nyckeln

En fenomenal förmåga att hantera media är ett återkommande drag hos flera av de högerpolitiska uppkomlingarna de senaste åren. Berlusconi är till och med ägare av medieföretag. Fortuyn blev känd som kolumnist och i sin medverkan i pratshower i TV. Medias historier kan fungera som bekräftelse för åsikter som är svåra att belägga.

Media har en betydande roll för att sätta dagordningen på vad folket ska tycka till om (men inte tänka till om). Undersökningar i flera europeiska länder visar att det bland befolkningen finns en ganska stor misstro till politiker, men även till journalister och massmedias trovärdighet är liten. Ändå är det programledartyper och företagsledare som pratar på ett skojigt medieanpassat sätt som går hem hos många som inte är intresserade av samhällsfrågor ­ så länge det som de säger känns "nytt".

När det inte längre är nytt faller populariteten, men då har åsiktsmaskinen redan satt spår i politiken och vår vardag. Det gör också ett mord på en politiker.