Traditionella
föreställningar utmanas

Beslutet har ett stort mänskligt och symbolisk värde. Det finns förstås fortfarande många människor i och utanför riksdagen som ogillar ett ja-beslut. Det är ännu inte ovanligt att höra åsikten "De får knulla hur de vill men skaffa barn ­ nej, där går gränsen". Gränsen är våra fördomar. Den attityden finns bland annat hos adoptionsbyråer, som vid en lagändring blir bevakade av diskrimineringsombudspersoner.

Homosexualitet klassades som sjukdom fram till 1979

Efter en ockupation av Socialstyrelsen 1979 avskaffades sjukdomsklassificeringen av homosexualitet. Då låg lagstiftningen långt efter medborgarnas attityd till homosexualitet som förändrats radikalt sedan 60-talet. 1979 handlade lagförändringen att friskförklara homosexuella som normala. Sedan dess är homosexuella normala människor, men nu har det aktualiseras igen om de verkligen är det. En del människor nu känner sig hotade av konsekvenserna av sanningen att normalitet inte har en konstant sammansättning.

Ett argument som tas upp bland riksdagens ledamöter reservationer mot att homosexuella ska prövas för adoption är att vuxna har inte rätt till barn, utan det är barn som har rätt till föräldrar. Det är bara att hålla med. Men åsikternas egentliga grund ligger på en bestämd uppfattning om hur en familj ska se ut och en traditionell syn på könsroller.

Det finns en mängd barn som lever i en familj med andra konstellationer än med båda sina biologiska föräldrar. På grund av skilsmässor har många barn bonusföräldrar. Många barn växer upp med en förälder och andra vuxna. Barn finns i familjer med två, tre eller fyra föräldrar av samma kön, varav två är biologiska föräldrar. Det är en samtida versioer av storfamiljen. Så finns det adopterade barn som lever med icke-biologiska föräldrar.

Allsmäktiga betydelse för "barnens bästa"

Barnens bästa måste stå främst används oftast i argument mot homoadoption. Vad som är barnens bästa har vuxna bestämt. En grupp vuxna anser sig också att det finns några allsmäktiga betydelser för "bästa".

I åsikterna mot homoadoption och insemineringsrätt för lesbiska kvinnor tycks synen på könens uppdelade rollfunktion ha än mer betydelse än familjekonstellationen. Det talas om barnens rätt att ha kvinnliga och manliga förebilder och dessa ska vara just föräldrarna. Kvinnligt och manligt är i detta resonemang ett motsatspar, vilket reducerar individen till att ha en viss könsbestämd uppsättning av egenskaper. Alf Svensson påstod i debatten att detta inte är en fördom. Vad är det annars?

I en tid då de traditionella könsrollsmönstret plockats fram igen borde diskussionen om hur en familj kan se ut även handla om att bryta ned föreställningar om könsroller och bestämningar kring kön.