Individuella löner
måste diskuteras

Läkemedelsteknikern och syndikalisten Rasmus Hästbacka kanske satte fingret på något större när han för några veckor sen valde att gå ut i strejk för öppna lönelistor. För tidningen Arbetaren nr 27/02 berättar han Folk satt och muttrade i fikarummet över de låga och hemliga lönerna. Många upplevde att det fanns ett godtycke vid lönesättningen och att lönen i vissa fall användes för att tysta kritik.

Lönesättning - en hemlig affär?

På Apoteket Produktion och Laboratorier i Umeå där Rasmus Hästbacka arbetar är lönesättningen nämligen inte bara individuell utan hålls också dold för arbetarna. Med uppmaningen tala högt om din lön började folk diskutera sina löner sinsemellan. De fann att lönerna varierade från 12 500 för den lägsta till 17 600 för den högst betalda men att ingen av de kände sig nöjd med den individuella lönesättningen. Chefen plockade också fram en lista med kriterier och men den hade varken facket eller de anställda tidigare fått se.

Fallet APL Umeå är intressant i sin vanlighet. Det berättar en historia från tusentals arbetsplatser och hundratusentals anställda. En historia som kunde berättas av dig, dina föräldrar, vänner, pojk- eller flickvän. Ett korus av missnöje som verkar ha stannat i fikarummen och människor emellan utan någon större allmän debatt.

Protester har dock förekommit som i Rättvik förra sommaren där vårdbiträden och undersköterskor hotade med massuppsägningar om inte lägsta lönerna höjdes och den individuella lönesättningen avskaffades inom kommunen. Andra som vårdförbundet t ex menar att individuell lönesättning är enda möjligheten att få upp sjuksköterskors löner eftersom den fungerar efter tillgång- efterfrågan principen. Något som man också medger kan slå tillbaka på dem själv när det inte råder brist på arbetskraft längre.

Motvilja mot de centrala avtalens individuella löner

LO-förbunden har haft individuella löner som en del av de centrala avtalen sedan början av 90-talet. Förbunden skiljer sig åt lite inbördes. Transport t ex tillhör de mer kritiska som menar att den kollektiva lönepolitiken är nödvändig för att hålla upp lägsta lönerna. Inom kommunal har det funnits en motvilja mot att genomföra de centrala direktiven om individuella och differentierade löner efter prestation och duglighet. Enligt tidningen Kommunalarbetaren växer bara missnöjet. I senaste undersökningen var endast 16 % av medlemmarna positivt inställda, däremot var 64 % av cheferna positiva.

Den individuella lönesättningen härstammar från den privata tjänstemannasektorn och har som en del av det nyliberala paketet vuxit sig in i offentlig sektor under 90-talet. Initiativet kommer delvis från arbetsgivarorganisationerna. Det är tydligt att det gynnar konkurrenskraftiga, karriärsinriktade, unga och flexibla människor. Vissa menar att det är en kvinnofälla eftersom de oftast har mer ansvar för barnen och då kanske inte anses bidra lika mycket på arbetsplatsen. Individuell lönesättning ger cheferna betydligt mera makt. Som någon slags allsmäktiga betygssättare som dribblar med människors liv och pengar. Generellt splittrar det arbetarkollektivet och styrkan att kunna ställa krav tillsammans, framförallt för de kollektivavtalsslutande facken. Och konkret visar det sig genom dålig stämning, egoism, godtycke och fjäsk på arbetsplatsen.