Fredag 04 oktober 2002
Har ni tittat er omkring på sistone, har ni lyssnat på folk diskutera? Har ni märkt att något som nyss bara bubblade har börjat koka? Har ni eller har ni inte- märkt att allt har vridits till höger- hört att det åter är okej att spy ut all sin skit över invandrare?
Har ni eller har ni inte sett generösa och kärleksfulla människor förvilla sig in på hatets väg och den rasistiska retorikens bana? Om inte, blås bort dammet och se vilket skräp vindarna lämnade efter sig. Se fascismens uråldriga ansikte skratta åt dig.
Gamla morfar, dina klass och arbetskompisar menar att folkpartiet har ju helt rätt, viss ska man ställa krav och varför ska de inte behöva lära sig svenska för? Något som egentligen är omöjligt att argumentera emot eftersom frågan bygger på ett problem som inte finns. Finns det överhuvudtaget någon invandrare eller svensk som inte vill att invandrare ska få lära sig svenska? Möjligen är inte svenska språket allas våta dröm men självklart så vill alla människor kunna kommunicera med sin omgivning, få ett arbete och hjälpa sina barn med sin skolgång. Vad folkpartiet egentligen vill är kanske inte vårt jobb att luska ut men effekterna av deras desperata valfiske är det vi som får leva med.
För efter att du har rett ut det här med språkkravet är nästa fråga från gamla morfar varför invandrarna inte gör rätt för sig, lever på våra skattemedel och är allmänt kriminella.
Tack, Lars Leijonborg! Tack för att du skapat ett sånt konstruktivt, tillåtande diskussionsklimat. Tack för att du åter fört upp rasismen på den politiska dagordningen.
Och tack politiker för att ni först genomfört en högerpolitik med strypt offentlig sektor och stärkt kapitalism. Ett samhälle byggt på konkurrens, individualism och se om det egna först. Och när vi håller på att koka över offrar ni några invandrare på kapitalets altare. Tack, för att ni gav oss denna ventil.
Visst är det förståeligt att folk vill diskutera integrationspolitik för integrationspolitik är viktigt. Någonstans måste det till en skärpning för att komma tillrätta med utanförskap, fattigdom och segregation. Krav måste ställas! Att Folkpartiet vill lägga ansvaret på individen, den enskilde invandraren är naturligt- de är ju trots allt liberaler- och som socialister måste vi då replikera- ansvaret för integrationen är gemensamt- är allas.
Många av de rösterna som Folkpartiet fick kanske var "tack, äntligen nån som vågar prata integration", men åter många var nog helt enkelt smygrasister som inte hade modet att ta steget över till mer uttalat rasistiska alternativ.
Att Folkpartiet banade väg för de högerextrema/nationalsocialistiska partierna är nästan att betrakta som ett vedertaget faktum. Plötsligt var det okej att rösta på Sverigedemokraterna till exempel. Framförallt i Skåne blev det fler mandat och i fler kommuner. Framgången ska inte på något sätt överdrivas men måste ändå tas som ett allvarligt varningstecken. Ett tecken på att nu är det dags för alla socialister och goda krafter att röra på häcken och börja jobba.
I detta arbete måste vi ha en strategi, en tydlig plan, vi måste se oss för varje steg vi går, vara bestämda men ödmjuka, känna, tänka och lyssna.
Vi kan lära av erfarenheter, se till exempel Bim Clinell "De hunsades revansch". Det viktiga är att inte bara bemöta rasismen som sådan. Att inte framstå som självgode intellektuella som moraliserar över folks vardagsrasism eller målar upp skräckbilder. Rasism har inget med moral att göra. Rasism har egentligen inte med rätt och fel att göra. Rasism handlar inte om politisk korrekhet.
Rasism handlar om människosyn, solidaritet och klasskamp. Vi är emot rasism för att vi är socialister. Det är analysen. Och så strategin. Att rycka undan rasistpartiernas underlag genom att mötas på samma planhalva. Genom att verka i Sjöbo, gå med i lokala föreningar, jobba inom PRO, dela ut flygblad bland pensionärerna på Skansen. Jobbet gör vi utifrån våra egna organisationer, socialistiska sammanslutningar, fackföreningar, intressenätverk och som individer.
Det är viktigt att hela tiden ta diskussionen med folk i vår vardag. Att säga ifrån men också lyssna. Vi som har etnisk svensk bakgrund, "svennar", måste orka ta folks skit, låta dem ösa ur sig och se vad som finns bakom. För folk är inte dumma, de känner och tycker, drar sina slutledningar av en anledning. Vi måste visa att vi tar folk på allvar genom att bemöta, diskutera, gå i polemik, förklara, visa på alternativa synsätt men även säga "nu är du ute och cyklar. Vi kan bli jävligt förbannade men aldrig ge upp hoppet om någon enda individ.
Och så slutligen med de ideologiska/organiserade rasisterna. Inte ge de utrymme i till exempel media. Men om/när de ändå fått det: bemöta de sakligt och välgrundat, ta deras hjärnspöken på allvar och plocka isär dessa bit för bit för att slutligen påvisa- att spöken inte finns.