Krigshetsen går vidare

Det kryllade av retoriskt väl valda ord i Bushs tv-tal i natt:
"unikt hot"
"för fredens skull"
"slutet har kommit"
"bedrägeri"
"modlystna diktator"
"terroristregim"
"onsdska"

Att USA vill starta krig mot Irak till varje pris blir allt mer uppenbart. När FN:s vapeninspektörer nyligen fick klartecken för att i enlighet med FN-resolutionerna genomföra sina inspektioner på samtliga Iraks militära anläggningar så svarade USA att de skulle försöka stoppa inspektionerna. Om inspektionerna genomförs i enlighet med resolutionerna så försvinner ju USA:s argument för att FN skulle ge stöd för USA:s krigsplaner.

Det är just detta som är anledningen till Bushs tv-tal i natt. USA vill att FN ska anta en ny resolution mot Irak, en resolution som ställer krav som man är säker på att Irak inte kommer att godta, och på så vis ska vägen till krig mot Irak vara utstakad.

Den svenska regeringen tycks fortfarande vara på väg åt en allt mer USA-orienterad utrikespolitik. Sedan tidigare har Sverige visat överraskande stor förståelse för såväl USA:s krig i Afghanistan som USA-stödda israeliska attacker mot palestinska områden.

Enligt den svenska regeringens utrikesminister Anna Lindh är det inte fel med ett militärt anfall mot Irak. I stället betonar utrikesminister Anna Lindh att ett eventuellt anfall ska ske med FN-stöd, och hon utesluter inte heller att Sverige skulle kunna ingå i en sådan militär angreppsallians. Däremot nämner den svenska utrikesministern inte hur ett krig skulle drabba den irakiska befolkningen. Under 1991 års krig dog mellan 100000 och 200000 irakier. Med det fullskaliga anfall som nu planeras lär dödssiffrorna bli än större, och lidandet likaså.

Krigshetsen vinner alltså ny mark både i USA och Sverige. Det är tragiskt. Det är inte bara socialdemokratin i Sverige som blivit allt mer krigshetsande. Även i Storbritannien kan man se en socialdemokratisk regering krigshetsande på ett sätt som skulle få socialdemokratiska antimilitaristiska pionjärer som Hjalmar Branting att lägga pannan i mycket djupa veck.

De stora demonstrationer mot kriget som nu hålls i Storbritannien och USA är kanske ändå ett visst ljus i mörkret. Men det skulle behövas en stark opinion även i övriga europeiska länder mot den våg av krigseufori som nu sveper över västvärlden.

Saddam Hussein må vara en brutal statschef, men stora vapenarsenaler används även av andra länder för militär aggression, inte minst av USA självt.

Israels massförstörelsevapen talas det tyst om dessa dagar. Mordechai Vanunu, en israel som avslöjade landets kärnvapen, kidnappades 1986 av den israeeliska säkerhetstjänsten i Italien, fördes sedan till Israel och dömdes till 18 års fängelse. Han sitter än idag i en isoleringscell i Ashkelonfängelset.

Iraks regim är förstås inte något föredöme. Det är det få regimer som är i Mellanöstern. USA:s allierade Saudiarabien är knappast en särskilt demokratisk regim det heller. Men i dagsläget är det icke-arabiska vapenarsenaler och krigshetsande statsledare från USA och Europa som verkar vilja leda regionen in i massförstörelse.