Brevbärarna och den
högerextrema reklamen

Jan Myrdals kamp för rätten till högerextrem direktreklam är märklig. Man undrar ju på vilket sätt det ingår i yttrandefriheten att kunna tvinga andra att dela ut direktreklam där vissa politiska eller andra åsikter saluförs?

Striden gäller direktreklam

Observera alltså att de postanställda i Mölndal inte hindrat vanlig postgång till eller från Nationaldemokraterna. Sedan ett antal år tillbaka delar postanställda nämligen inte bara ut post, utan även vanlig oadresserad reklam. Det är sådan reklam som striden gäller. När brevbärarna fått i uppgift att dela ut reklam innehållandes Nationaldemokraternas hets mot invandrare har de sagt ifrån.

För detta är de väl värda civilkuragepriset till Björn Söderbergs minne.

Det handlar helt enkelt om att agera i vardagen mot den rasistiska hetsen mot invandrare. Syndikalisten Björn Söderberg mördades för att han på sin arbetsplats sagt ifrån mot de högerextremas framfart. Brevbärarna i Mölndal lät inte högerextremismen frodas. De ville inte bara vara åskådare.

Vad innebär yttrandefriheten?

Detta har uppenbarligen fått fart Jan Myrdals kampvilja. Myrdal uppmanar brevbärarnas arbetsgivare posten att ta i med hårdhandskarna mot brevbärarna och utdöma någon sorts "påföljd" mot sina uppstudsiga anställda.

Yttrandefriheten är ytterst viktig. Staten ska inte ingripa i rätten för medborgarna att fritt yttra sina åsikter. Men yttrandefrihet innebär inte att man kan kräva av andra att de ska sprida ens tryckta åsikter som direktreklam. Om dessa åsikter dessutom innebär hets mot invandrare så får man hoppas att så många som möjligt vägrar delta i spridandet av reklamen.

Jan Myrdal har ändå en viss poäng, eftersom distributionen av information i viss mån är en del av yttrandefrihetens aspekter. Att vägra distribuera information kan därför faktiskt vara diskutabelt, eftersom yttrandefrihet i praktiken måste innebära möjlighet att också kunna sprida sina tryckta alster. På samma sätt är det diskutabelt att de stora distributionskanalerna för papperstidningar i Sverige är helt anpassade efter rent kommersiella tidningar ett system som gör tidskrifter inriktade på politik och kultur svåra att sprida.

Rättigheter och skyldigheter

Men i vissa fall måste man som både som anställd och som människa ha rätten, och kanske också skyldigheten, att säga: det här tänker jag inte hjälpa till med. En sådan fråga är definitivt spridningen av rasistiska åsikter. Man kan inte jämställa rasistisk hets mot invandrare med vilka åsikter som helst. Hetsen mot invandrare är i sig ett direkt hot i vardagen för många av Sveriges invandrare.

Att brevbärare och andra anställda inte ska ta egna initiativ på sina arbetsplatser är helt och hållet motsatsen till civilkurage. Vardagen är politisk. Det är en attityd som förenar Björn Söderberg och brevbärarna i Mölndal. Det är också en attityd som vi alla bör ta till oss.

Linus Brohult