Migrationsverket - med
rätt att låsa in

Företrädare för myndigheten säger sig inte alls förstå kritiken. Kvinnan som de tagit om hand utgav sig faktiskt för att komma från Estland, och därför var det helt naturligt att låsa in henne på Carlslunds så kallade flyktingsluss norr om Stockholm, och sedan frakta henne till en flyktingförläggning i Flen. Fortsättningen på historien var att Estland vägrade ta emot kvinnan som de svenska myndigheterna försökte lämna över till dem. Någon person med hennes namn hade ju aldrig bott i Estland förklarade estländarna. Så efter att flygresan till Tallin tur och retur hade avverkats skickades hon åter till flyktingförläggningen i Flen.

Det intressanta med den här historien är inte bara att en psykiskt sjuk svenska kan hamna i Migrationsverkets mystiska maskineri. Det mest intressanta är snarare att detta fall plötsligt ger oss en inblick i den verksamhet som tusentals verkliga invandrare tvingas vara en del av varje år här i landet - inlåsning, illa underbyggda beslut om avvisning från landet, åratal av väntan som närmast tar sig kafkaartade uttryck.

Liksom James Bond

Migrationsverket är nämligen en myndighet som, liksom James Bond, har extraordinära rättigheter. Utan någon prövning i domstol, utan att något brott har begåtts, kan Migrationsverket besluta att låsa in oskyldiga människor för lång tid. Deras rätt att låsa in sträcker sig dock bara till invandrare, och att en svensk kvinna nu också blivit utsatt gör förstås att verksamheten kommer under luppen. Men något egentligt fel har Migrationsverket inte gjort, förklarade myndighetens företrädare för tidningarnas journalister.

Den första november i år var en iransk flykting kallad till samtal på Migrationsverket. Han skulle få veta att verket hade beslutat att han omedelbart skulle avvisas från Sverige. Det visste han dock inte innan han kom till myndigheten. När han där fick veta verkets beslut förklarade han att han inte frivilligt skulle lämna Sverige, eftersom han var mycket rädd för att ställas inför revolutionsdomstol i Iran. När han förklarat detta kallade hans handläggare in de poliser som handläggaren på förhand beställt in som medhjälpare om denna situation skulle uppstå. Poliserna fraktade iraniern till Kronobergshäktet och sedan avvisades han till Iran.

Polisfällor och fängslanden är ett oförståeligt agerande, inte minst mot människor som kan antas ha några slags flyktingskäl att stanna i Sverige. När de kommer hit tvingas de fortsätta fly, trots att de alltså lyckats ta sig från förföljelser i sina hemländer. Myndigheterna borde självklart inte ha rätt att låsa in människor bara för att de råkar vara oönskade asylsökande.

Motsatt riktning

Tragiskt nog går politiken mot flyktingar i motsatt riktning. Flygbolag ska tvingas till höga böter om de låter flyktingar resa med deras flygturer till någon av EU:s medlemsstater. EU:s stater, däribland Sverige, planerar också nya lagar med hårda straff mot de som hjälper flyktingar att ta sig till EU-länderna eller att gömma sig från avvisning. EU slår med näbbar och klor mot flyktingar som närmar sig unionens territorium. De flyktingar som lyckas ta sig hit bemöts allt mer omänskligt.

Sverige skulle behöva en rejäl motrörelse mot den här utvecklingen. Antirasistiska nätverk borde gå samman med flyktinggrupper för att skapa en krisplan.