Livet efter kapitalismen

Bit för bit säljs Irak ut till amerikanska företag, de flesta med mer eller mindre synliga ekonomiska bindningar till de som beordrar bombplanen. Kapitalismen är som en galen best som med uppspärrade ögon och fradga kring munnen desperat jagar efter ökad ekonomisk tillväxt. Framför springer ett gäng politiker som lika desperat försöker stilla bestens begär. Går det inte att vinna marknadstillträde med frihandelspolitik får man använda bomber. Explosiv Frihandel eller "bomba innan du köper"-doktrinen som Naomi Klein kallar det. "Förhandlingar med suveräna nationer kan ju, när allt kommer omkring, vara svåra. Det är mycket lättare att bara slita sönder landet, ockupera det och sedan bygga upp det på det sätt du vill."

Så kapitalismen är galen, okej, det visste vi. Och visst gör folk motstånd mot den. Peoples Global Action har i helgen Norden-möte i Stockholm, samtidigt som Uppsalas första sociala forum under ett gediget program diskuterar social kamp och kapitalismens effekter. Faktum är att det aldrig tidigare i historien har förts en sådan intensiv och global debatt om den rådande världsordningen och hur vi ska utmana den. Socialforum-processen är det tydligaste beviset på detta. Men bland myriaden av diskussionsämnen under såväl Uppsalas sociala forum som under det världsomfattande i Porto Alegre är det en fråga som har hamnat i skuggan. Den kanske viktigaste och svåraste frågan av alla: "vad vill vi ha istället?".

Riskerar att belysa motsättningar

Att den undviks är begripligt. Det är en farlig fråga för globaliseringsrörelsen eftersom den riskerar att belysa alla dess motsättningar. Men för att rörelsen ska fortsätta växa är det viktigt att det finns idéer om vad som kan göras den dagen som genomgripande strukturella förändringar blir möjliga. Dessutom lämnar dagens tassande kring frågan om alternativ fältet öppet för kommunistpartiernas dogmatiska läror.

Under det världssociala forumet i år arrangerade författaren Michael Albert och nättidningen Znet en egen seminariedel under namnet "Livet efter kapitalismen". Dessvärre gjorde en organisationsmiss att seminarierna förlades till ett övergivet konferenscenter som ingen visste vart det låg och den tänkta diskussionen uteblev. Men sedan dess har skribenter och forskare på Znets "Livet efter kapitalismen"-sajt utvecklat idéer om hur sådant som till exempel ekonomi, utbildning, internet och samhälle skulle kunna fungera i ett icke-kapitalistiskt system.

Deltagarekonomi på många språk

Michael Albert ger den här månaden ut en bok om deltagarekonomi - en teori som han tillsammans med ekonomen Robin Hahnel har utvecklat sedan början av nittiotalet. Med utgångspunkt i den frihetliga socialismens idéer presenterar Albert ett ickehierkiskt ekonomiskt system som bygger på solidaritet, mångfald, rättvisa och självstyre. Deltagarekonomins grund är att alla har samma rätt till samhällets egendom och resurser. Arbetare och konsumenter bestämmer tillsammans hur kapital och resurser används. Redan arbetas det på elva översättningar av boken, bland annat en svensk på uppdrag av Ordfront. Ytterligare sexton översättningar är under förhandling.

I november är det Europas sociala forum i Paris, i januari står Mumbai i Indien värd för det världssociala forumet. Låt oss hoppas att diskussionen om livet efter kapitalismen kommer igång på allvar då.