Senaste nytt
2008-04-22 14:24
"Inga vapen till
Zimbabwe"
2008-04-18 20:10
IMÄI-aktivister släppta
2008-04-07 14:35
Egypten: Storstrejk
stoppad
2008-04-01 17:18
Piratpartiet skojar inte
Tipsa en kompis om denna artikel Skriv ut denna artikel Onsdag 08 oktober 2003

Global Myt Odling - eller
vad GMO egentligen
handlar om

En texasbo vet kanske inte så mycket om världspolitik, men en hel del om hur man sköter boskap och odlar fram åkermarker. Därför finns anledning till eftertanke när George W Bush den yngre i dispyten mellan EU och USA beträffande importen av genmanipulerade organismer (GMO) hävdade att EU i och med sin stränga lagstiftning bidrar till svälten i U-länderna. Bushs uttalande som väckte ett ramaskri såväl hos EU som hos många miljöorganisationer världen över byggde på att genförändrade grödor är lösningen på 800 miljoner svältande människors dagliga nöd, är minst lika bristfällig som hans argument om Iraks hot mot omvärlden.

Bakgrunden är att EU:s lagstiftning mot GMO hör till de strängaste i världen, och lagstiftningen skärptes i år med bland annat krav på märkning av alla varor som innehåller mer än 0,9 procent genförändrade organismer, och att bruket av dessa skulle noga redovisas på alla produktionsplan av producenterna. Ett krav som väckte uppmärksamhet även här hemma i och med Greenpeaces aktion mot Coop Sveriges butiker.

I juni i år hölls en statsfinansierad konferens i Sacramento, USA, under namnet Ministerial Conference and Expo on Agriculture Science and Technology. Jordbruksministrar från drygt 100 länder deltog i konferensen som skuggades av häftiga demonstrationer av såväl inhemska som internationella miljö- och gräsrotsorganisationer (nämnas kan Food First, Action Aid). Konferensen beskrevs av många som en ren propagandauppvisning av ny teknik inom jordbruk (med betoning på GMO), ett forum för multinationella företag som Monsanto, Syngenta, Bayer CropScience och Du Pont att försöka lobba för sina produkter på global basis.

USA, som är världens största producent av genmat, dras sedan länge med akut kris inom bioteknikindustrin och man räknar med att amerikanska jordbruksindustrin förlorar 300 miljoner dollar varje år bara på grund av EU:s ovilja till import. När även länder som Zambia, Zimbabwe och Moçambique bojkottade importen av bland annat genförändrad majs hade man verklig anledning till oro för att helt gå miste om en miljardmarknad.

Myten om genförändrad mat bygger på 1800-tals modernitetslogik, som ser ny teknik som den ultimata lösningen. Som i exemplet med det så kallade gyllene riset, utvecklad av den schweiziska forskaren Ingo Potrykos, som är berikad med vitamin A, vars brist leder till att 250 000 barn varje år i fattiga länder drabbas av blindhet. Exemplet blir upplysande när man tänker på att om ett kinesiskt barn skulle få i sig tillräckligt med vitamin A, så skulle det gå åt 7 kilo av det gyllene riset per dag, för de kinesiska barnen får sällan i sig något annat än just ris. Lättare än att göda dem med 7 kilo ris per dag vore att ombesörja tillgången till baljväxter och bönor och en normal näringsrik kostcirkel som de illustrerade bilderna i hemkunskapsböckerna.

Debatten handlar inte om huruvida ny teknik bör användas eller inte i bekämpning av fattigdomen, utan snarare vilken vikt man fäster vid den lösningen, till bekostnad av andra lösningar. När det finns mat nog i världen att föda alla en och en halvgång, så är inte problemet bristen på födoämnen, utan hur dessa är fördelade.

Riskerna med genförändrade organismer är kanske inte vilda mutationer hos dem som konsumerar dem (det finns inga vetenskapliga belägg för fysiska biverkningar hos människor, än) utan snarare hur de påverkar ekosystemet. Genförändrade grödor, till exempel den majsen som har utvecklats med resistens mot ogräsmedlet Roundup, kan sprida sig till det ekosystem som de odlas i, och även till djuren, och då får man ett ohållbart system.

Vidare så är genteknologin bland världens dyraste industri, och företag som Monsanto har ett intresse att skydda sina investeringar med hjälp av bestämmelser om patent (intellectual property) och det leder till en monopoliserad global marknad för grödor och odlingar, där fattiga bönder inte får spara säden och grödorna, utan måste köpa nya för varje år. Nykolonialism när den är som effektivast, dels öppnar man marknaden för sina produkter, dels säkrar man marknaden för all framtid genom att göra den ensidigt beroende av produkterna. Genialt.

Att Bush gör sken att motståndet mot genmat är ett svek mot U- länderna sågades inte minst av Pat Cox, EU-parlamentets ordförande som bitskt menade på att EU inte behövde läxas upp i mänskliga rättigheter av USA, då unionen skänker mer i bistånd än USA och har gjort det under en längre tid, också. Att motståndet mot genmat skulle vara ett europeiskt spöke med rötter i folkliga rädslan efter galna kosjukan är något som motbevisas av att när de oinformerade medborgarna i USA får information och blir tillfrågade om genmat, där de minst lika negativa, 93 procent vill ha märkning och 52 procent tror att genmat inte är helt ofarligt. Det framgår av statistik som de Gröna och European Free Alliance i EU-parlamentet uppger i sitt öppna brev till George Bush.

Bäst kanske illumineras debatten av en intervju med Bo Normander, forskare vid miljöorganisationen NOAH i Danmark. I en intervju i danska Politiken ställs Normander, som är motståndare till genmodifierad mat, mot väggen av den nitiska journalisten på basis av nyheten att Indien utvecklat en genmodifierad potatis som är rik på protein och som ska delas ut gratis till de svältande barnen.

Journalisten undrar om man då kan tala om multinationella företags intressen och att genteknologin inte kan avhjälpa svälten?. Normander svarar: Problemet är proteinbrist, istället för att råda bot på det så kommer man med en ny potatis, där proteinhalten har ökats från 1,5 till 2 procent, och menar att man därmed löst problemet med undernäring... Ge istället barnen en kopp dal (indisk linssoppa), det är billigare och innehåller mycket mer protein... I Indien vill man flytta fokus från det stora sociala planet med att säga: Se, här är en fin potatis som kan hjälpa fattiga barn, och ni kan få den gratis! Men en halvprocent protein avhjälper inte näringstillståndet, och definitivt inte i ett större socialt perspektiv.

Behrang Kianzad


Fler texter av Behrang Kianzad

Relaterade mailadresser:
Behrang Kianzad
Yelahs politiska redaktion

Relaterade länkar:
Öppet brev till George Bush om genmanipulerad mat
ANNONSER
http://www.yelah.net/articles/information20071218
http://www.arbetaren.se/prenumerera
http://www.uppmana.nu
http://www.stefanbergmark.se/
http://www.klimataktion.nu
http://www.mjv.se