Uppror mot den rasistiska
statsapparaten

I april 2001 sköts Timothy Thomas till döds av amerikansk polis i Cincinnati, USA. Det var fjärde gången på ett halvår som amerikanska poliser sköt ihjäl en obeväpnad svart man. 19-årige Timothy Thomas hade inte gjort något fel annat än att springa ifrån polisen när de stoppade honom. Han blev skjuten i ryggen när han försökte hoppa över ett stängsel. Reaktionen på mordet blev tre dagar av kravaller i Cincinnati. Utegångsförbud infördes och polisen var mycket brutala i sina försök att stävja människors ilska. En ung man sa till en reporter: "Det här är inget upplopp, det är ett uppror!".

Ungefär samtidigt skakades Storbritannien av kravaller i Oldham, Bradford, Aylesbury, Leeds och Burnley. I Oldham hade National Front (NF) flera helger i rad attackerat människor och krossat fönstret på pakistanska butiker. Polisen visade väldigt dåligt intresse för dessa händelser. När polisen inte dök upp när ett stort gäng rasistiska fotbollshuliganer från Swindon gick lös i området beslöt sig folket för att slå bort dem själva. När polisen till slut kom attackerade de lokalbefolkningen i stället för att hjälpa dem mota bort rasisterna. Det var först då som de riktiga kravallerna började, där hundratals asiatiska ungdomar var inblandade i strider mot polisen. I Leeds utbröt häftiga kravaller en vecka senare. Upploppen startade sedan polisen gripit en ung bangladeshisk man som de misshandlade och sprutade tårgas i ansiktet när han hade handbojor på sig.

I stadsdelen Redfern i Sydney bröt kravaller ut sedan 17-årige Thomas Hickey spetsades på ett staket när han försökte komma undan polisen. Han dog på sjukhuset. Thomas Hickey är aboriginer och många i Redfern ser händelsen som ett mord. Under kravallerna cirkulerades det flygblad som pekade ut polisen som barnamördare och det rapporterades att cirka 50 poliser blev skadade under kravallerna.

I samtliga fall har kravaller ägd rum i starkt segregerade städer där den etniska minoriteten bor i de sämsta stadsdelarna. Timothy Thomas blev skjuten i stadsdelen Over-the-Rhine i Cincinnati, där 83 procent av befolkningen är svarta, arbetslösheten är 30 procent och medeltalet för årsinkomsten är 5 359 dollar. I Cincinnati som helhet är 43 procent av befolkningen svarta, arbetslösheten är 3,8 procent och medeltalet för årsinkomsten är 14 420 dollar (statistik från 1999). Oldham och Burnley är också väldigt segregerade städer, vilket även gäller Sydney, där stadsdelen Redfern, där de flesta aboriginer i staden bor, är väldigt nergången och arbetslösheten skyhög. Vad som kallas för "raskravaller" i media är snarare uppror mot den orättvisa samhällsordningen och den rasistiska statsapparaten. I några fall har det också varit svar på fascistiska attacker.

Skulle det här kunna hända i Sverige? Om vi tittar på befolkningen i många större svenska städer ser vi genast att förutsättningarna finns: i starkt socialt och etniskt segregerade områden råder hög arbetslöshet och hårda socio-ekonomiska villkor. Unga människor som växer upp utan några förutsättningar att lyckas i livet och heller inte känner något framtidshopp hamnar lätt i kriminalitet. Det gäller speciellt när de inte känner sig som en del av samhället. Liksom i USA och Storbritannien känner sig invandrare i Sverige, speciellt unga människor, ofta felaktigt behandlade av polisen. Polisens attityd mot personer med utländskt utseende är inte det bästa, vilket spär på motsättningarna. I en del invandrartäta områden i Sverige får polisbilar ofta bärgas därifrån med sönderskurna däck. Det är inte svårt att tro att det skulle kunna bli kravaller om polisen sköt ihjäl en ung person i en invandrartät svensk stadsdel.

Det är inte negativt i sig att människor gör uppror mot orättvisor, men det finns en allvarlig risk att det kan gynna rasistiska grupperingar. I Oldham var kravallerna delvis framprovocerade av NF. När oroligheterna väl var igång dröjde det inte länge förrän British National Party (BNP) skickade dit aktivister från hela landet. Nästan hela BNP:s partistyrelse, med partiledare Nick Griffin i spetsen, flyttade till Oldham och Burnley, där de nu regelbundet får väldigt höga andelar av rösterna i lokala val. En anledning till att BNP rönt så stora framgångar med sin missnöjespolitik och aggressiva retorik mot flyktingar och invandrare är att New Labour svikit sina röstare samtidigt som vänstern inte lyckats få fram något alternativ. Vänstern har utöver det misslyckats totalt med att hålla fascisterna borta från gatorna. Anti-Nazi Leage (ANL) har med all rätt kritiserats för att de inte på något sätt hindrat nazisterna från att hålla flygbladsutdelningar, torgmöten och marscher. Anti-Fascist Action (AFA), som tidigare var väldigt starka i området, tycks inte ha någon aktiv antifascistisk verksamhet där längre.

Om det skulle uppstå "raskravaller" i Sverige kan vi kallt räkna med att rasister skulle försöka utnyttja situationen till fullo. Medan våldsamma skinskallegrupper som Blood & Honour skulle försöka provocera fram ytterligare oroligheter i invandrartäta stadsdelar, skulle Nationaldemokraterna (ND) och Sverigedemokraterna (SD) bussa sina aktivister till staden/orten i fråga och spela på människors negativa känslor. Massmedia skulle sannolikt ha en lika vinklad rapportering som de hade under Göteborgskravallerna, vilket skulle göra det väldigt lätt för ND och SD, och varje nazistisk liten sekt därtill, att sprida sina rasistiska budskap. Då kommer det vara upp till oss antifascister att hålla fascisterna borta, med våld om det behövs, från våra gator och torg. Annars kan vi lätt hamna i en mycket otrevlig sits.