Mp3:or och bromsmediciner

Visst har det senaste århundradet medfört vissa förbättringar, åtminstone för en del av världens arbetarklass. Men rörelsens framsteg bleknar i skuggan av den totala kapitalistiska utbredningen som samma period också medfört. För var dag som går kolonialiserar den kapitalistiska ekonomin allt fler aspekter av den dagliga samhällstillvaron. Denna utbredning sker till synes obehindrat och konsekvenserna blir en allt mer orimlig världsordning.

I det lokala perspektivet syns de snedfördelade ägandeförhållandena och dess konsekvenser i avvecklandet av allmännyttorna, av hyresbostäder, av vården, omsorgen och utbildningen. På den globala arenan ser vi dem i miljöförstöringen, människohandeln, svälten och det politiska förtrycket.

Motståndet konkretiseras

Det är detta, klassklyftorna och motståndet mot dem, som första maj alltid handlat om. När datumet för snart 120 år sedan instiftades som arbetarklassens manifestationsdag konkretiserades motståndet mot kapitalets orättvisor i kraven på 8-timmars arbetsdag och sociala förmåner. Nu består samma motstånd i internetpiraternas kritik mot upphovs-, patent- och immateriellrätten. Ytterst handlar det, då som nu, om vilka intressen som ska vara normgivande för samhällets organisation.

Den digitala världens hårdnackade motstånd mot upphovsrättens utbredning och tillämpning är intressant eftersom den representerar en i allmänheten förankrad uppfattning; nämligen att egendomsrätten som den tillämpas på immateriella ting är orimlig. De allra flesta som har tillgång till bredband laddar idag ner upphovsrättsskyddat material. Dessa individer är inte kriminella, de representerar dagens och morgondagens norm. Genom att ladda ner musik, film och programvara utgår de från sina egna behov och sätter ett brukarperspektiv på sådan produktion.

Den uppfattning som den upphovsrättskritiska opinionen representerar har en viktig politisk potential. Den kan fungera som en utgångspunkt för en ny diskussion i positiv riktning kring äganderättsliga frågor i allmänhet. Om den rådande uppfattningen vore negativ till äganderätten för någonting så allmänt som exempelvis kunskap eller information skulle steget till samma diskussion kring naturtillgångarna, miljön, allmännyttorna eller varför inte hela produktionsapparaten också bli kortare.

Samma krav som Aids-sjuka barn

Punktvis har denna typ av resonemang redan fått genomslag även utanför den digitala verkligheten. Stor uppmärksamhet ägnades den rimlighetsgräns som passerats när läkemedelsindustrin, hukande bakom upphovsrättsregler, vägrar tillgodose behovet av Aids-mediciner som skulle kunna stävja de våldsamma sjukdomsepidemierna som rasar på den afrikanska kontinenten. Piratbyrån ställer samma krav som de afrikanska barn som föds med Aids i tystnad gör, att samhället ska organiseras utifrån deras behov - inte kapitalets villkor.

Men det finns fler anledningar än så att vända sig till den digitala rörelsen för lärdomar. Med de ständigt framflyttade positionerna för kapitalets exploatering ter sig de traditionella formerna för motstånd allt mer fruktlösa. Traditionella fackliga krav, så som de formuleras på första maj och praktiseras under resten av året, blir både tveeggade och tandlösa inför nya företeelser som arbetskraftens fria rörlighet och de nya anställningsformerna. Och när de etablerade partierna knappast erbjuder någon annan ledning än en uppmaningen om vem som bör röstas fram i de olika parlamentsvalen erbjuder den digitala motståndsrörelsen i stället konkreta alternativ som verkligen representera den stora massans intressen och behov.

Konstruktiv och aktiv strävan

Copyleft-, och Open source-rörelsen är sådana exempel. Här har en fullständig produktionsapparat uppstått som skapar effektiva och fungerande program, helt utan kostnad för användaren. Hemligheten ligger i samarbete, att datorprogrammets källkod är offentlig och ständigt förfinas av användarna själva. Grundidén är att ingen enskild äger rätten till produkten och att alla får använda den, som man vill, så länge den inte säljs vidare i kommersiellt syfte. Liknande exempel finns i musikbranschen och i forskningsvärlden.

Här handlar det inte längre om någon rimlighetsprincip, utan om ren överlevnad. När samhället inte kan tillfredställa sina medborgares grundläggande behov måste de själva skapa lösningarna. Om man vill ha en fungerande internetläsare som ger ett rimligt skydd från virus, reklam och främmande insyn i datorn måste man idag använda sig av ett icke-kommersiellt program. Och som tur är finns det flera sådana. På samma sätt är det möjligt att skapa antikapitalistiska alternativ även i andra delar av det kapitalistiska systemet. Överlevnad kan vara en användarstyrd bostadsstiftelse eller en böteskassa för dem som inte har råd med de höga kollektivtrafikspriserna. Eller bara en sån sak som att inkludera den lettiska eller slovakiska kollegan på arbetsplatsens fackförening. Så denne slipper tjäna en tiondels lön, arbeta utan skyddsutrustning och anklagas för att stjäla svenska arbetsstillfällen.

Internetpiraternas förstamajkrav kan inte uppfattas bara som en frustration över dyra datorspel och dålig programvara. De ger röst åt en politisk vilja. Deras krav utgör inte heller enbart en passiv kritik av en orättvis och orimlig samhällsorganisation och skiljer sig därmed från de flesta andra förstamajkraven. Deras krav uttrycker istället en konstruktiv och aktiv strävan hos en potentiell ny folkrörelse för ett samhälle som utgår från mängdens behov och intressen, mot ett samhälle som bygger på riktig rättvisa.