"Hotet" från massan

Demokrati betyder ursprungligen folkstyre. Makten åt folket, med andra ord. Utifrån detta är det enkel logik att anse att utan folket, ingen demokrati. Något är dock snett. För numera anses inte folket vara förutsättningen för demokratin, utan ett hot mot densamma. När detta skrivs visar nyheterna bildsekvens efter bildsekvens på demonstranter som protesterar mot G8-mötet i Skottland.

I stort sett genomgående framställs de protesterande som en okontrollerbar massa som utgör ett hot mot lokalinvånare, poliser, makthavare och i längden demokratin. Att kasta sten och sparka på polisbilar kan anses vara rätt eller fel, men det är att göra det för enkelt för sig att påstå att enbart fredliga demonstrationer skulle få media att fokusera på den reella kritiken som protesterna är ett uttryck för. Media är maktens megafon, och makten är inte intresserad av att granskas. Chansen är förmodligen större att nyhetsrapporteringen skulle komma att handla om ledarnas kläder än varför tusentals människor demonstrerar.

Varför är då rädslan för folket så stark? Anledningen är lika simpel som skrämmande; demokrati betyder inte längre folkstyre utan styre över folket. Varför går vi och röstar en gång vart fjärde år? För att göra våra röster hörda den dagen eller för att vi ska hålla käften de resterande 1459? Det är när folket bestämmer sig för att verkligen vara demokratiska och visa vad det tycker som repressionen från makten blir som mest kännbar. Detta har vi sett exempel på i bland annat Seattle, Göteborg och Genua. När folket kräver inflytande kan statens beskyddare lugnt dra sina vapen.

Frågan är om det är ledarna som behöver beskydd från folket eller folket som behöver skyddas från dagens så kallade demokrati? Det är dags återerövra makten över vardagen och inte låta medias så kallade nyheter skapa tvivel. Deras försök att smutskasta anarkisterna förtjänar bara förakt. Åt helsike med makthavarna och deras hantlangare. Deras skräck visar bara styrkan i när människor går ihop. 10 000 poliser i Skottland är i förlängningen inte en maktdemonstation mot folket utan ett svaghetstecken för det rådande systemet.