Britterna fick betala
krigspolitikens pris

Nu har det dragit igång igen efter välkänt mönster. "Det här är inte bara en attack på Storbritannien utan på alla världens nationer", sa Tony Blair strax efter terrordåden i London som i nuläget skördat fler än 40 dödsoffer och skadat hundratals. "Kriget mot terrorismen" är åter högst på agendan - ett krig som hittills mest liknat en donquijotsk strid mot väderkvarnar och medfört ökad repression mot alla systemkritiska, progressiva grupper över hela världen.

Nu ska vi förmodligen alla vara britter, precis som vi efter 11 september 2001 skulle vara amerikaner, åtminstone enligt Expressens smaklösa ledare dagen efter. Nu ska alla människor i den "fria världen" gå samman, visa enighet och styrka i försvaret av "civilisationen" och kampen mot "barbarerna" som vill krossa vår livsstil och kränka våra "europeiska värden". Allt för att få människor att sluta upp bakom de egna nationerna och kring sina ledare. För att cementera en världsbild där det kristna, goda Europa står mot det mörka, muslimska barbariet. Och framför allt för att dölja att terrorn egentligen har en tydlig orsak. Det som har hänt i London är givetivs en oerhörd tragedi. Ingen ska behöva bli sprängd i småbitar för att han eller hon satt sig på bussen eller t-banan till jobbet. Men det råder ingen motsättning mellan att erkänna detta självklara faktum, att man mördar inte oskyldiga människor utan vidare, och samtidigt försöka hitta orsakerna till terrorn. En sådan orsaksanalys är snarare en förutsättning om man vill få bukt med terrorn.

Orsakssambandet är enkelt

Terror är till och med enligt EU:s justitieministrars försök till definition en typ av våldshandlingar som har ett politiskt mål. Ironiskt nog försöker de styrande att, när terrorn väl inträffat, påskina att terrorn skulle vara blind och urskiljningslös och därmed sakna just ett politiskt syfte. Som Tony Blair sa i sitt tv-tal: "Meningen med terrorism är just att terrorisera människor".

Syftet är förstås att dölja det faktum att orsaken till att först Spanien, sedan Storbritannien drabbades, och att Danmark och Italien fått motta hot, är att dessa fyra länder förenas i att de alla aktivt stött kriget i Irak. Denna krigsterror som skördat tusentals liv genom svältsanktioner och bombmattor och terrordåden knyts samman av världens enklaste kausala samband. Madrid och London fick betalt för gammal ost för att uttrycka det tydligt.

För dåvarande regeringschefen José Maria Aznar i Spanien fick detta samband förödande effekter när folket insåg det och genast kickade hans regering från taburetterna. Han gick i krig trots att 90 procent av folket var emot det. Liknande siffror har Blair att brottas med och han vill inte riskera att britterna ser sambandet och inte bara röstar bort honom utan, med all rätt, håller hans regering ytterst ansvarig för det som hände i London. För irakkriget följer mönster från de flesta tidigare krig. Gräsrötterna påtvingas ett krig de inte bett om och får sedan betala priset med sina liv.

Kriget mot terrorismen har stärkt terrorismen

Blair försöker desperat med haranger om att de som "försöker pådyvla oss sin extremism och fanatism" måste bekämpas och att detta var en "brutal, ociviliserad attack mot den fria världen". Dessa ord skulle ju lika gärna kunna beskriva just den imperialistiska politik som ligger bakom och göder terrorismen. För faktum är att den amerikanska militärmakten varit den enskilt mest framgångsrika aktören när det gäller att rekrytera nya självmordsbombare och terrorister. "Kriget mot terrorismen" har faktiskt bara stärkt samma terrorism som det har som syfte att bekämpa.

Självbilden hos de krigsglada europeiska herrarna är så genomfalsk att det bara måste handla om ett medvetet, oerhört cyniskt, sätt att försöka dölja denna terrorkrigets stora ironi. "De ansvariga har ingen respekt för mänskligt liv" meddelade sig Blair och lade till att "vi måste försvara våra värden". Det är precis detta försvar av de urgamla europeiska, och då i synnerhet brittiska, koloniala värdena som fått det att smälla i London. Och att terrorbomba hela länder, som Irak och Afghanistan faller väl ganska långt utanför ramen för vad som kan definieras som "respekt för mänskligt liv".

Kapitalismen är den yttersta orsaken

Tillfället för Londonbomberna blev, planerat eller ej, symboliskt, som en vink. För samtidigt träffades ledarna för G8-länderna i Gleneagles i Skottland och diskuterade fattigdomen, och nyligen hölls Live-8-galan som manifesterade budskapet "make poverty history". George W Bush sa i sitt första kondoleanstal efter bombdådet att "kontrasten inte kunde bli tydligare" mellan att det åena sidan satt ledare för de rika länderna och diskuterade hur världen skulle kunna förbättras och fattigdomen bekämpas och åden andra fanns människor som dödar oskyldiga människor i London. I själva verket finns det ju ingen vidare kontrast, det finns ingen motsättning. Det finns snarare en grym dialektik, ett samspel mellan det som på G8-ledarnas nyspråk kallas "fattigdomsbekämpning" och "frihetskamp" och terrorn. Utsugningen, krigspolitiken, skuldfällan - kort sagt exploateringen av och morden på miljoner människor världen över har gött terrorn. Ytterst är det den kapitalistiska världsordningen, det globala klassamhällets ojämlika fördelning, med svälten, nöden och hopplösheten som följer i dess spår, som skapar förutsättningar för religiösa (och även sekulära) galningars budskap att få fäste. Ett budskap som i grunden handlar om förbättring. Och det är detta som är medicinen mot terror. Social och ekonomisk jämlikhet på global skala. En trygg och värdig tillvaro för alla människor är den bästa garanten mot extremism.

Men nu kommer dagordningen präglas av vedergällningen. Vem ska få betala denna gång? Irak fick bära hundhuvudet efter 11 september. Men vilket land är det nu? Iran, Kuba eller Nordkorea? Allt talar för att så snart det utsetts en skyldig så kommer bomberna att falla igen, över en ny plats. Faktum att bara vanliga människor kan göra något åt detta. Det går bara att hoppas på att britterna inte sluter upp bakom sin regering i något slags patriotisk "nationell samling" utan vänder sin berättigade vrede över det som skett mot sin egen regering. Här finns måhända inte det operativa ansvaret för Londonbomberna men väl det övriga. Det var er regering som lät detta hända. De har dödat och lemlästat människor i åratal världen över och när dessa människor nu ger tillbaka så är det ni som får betala med ert blod. London drabbades i mindre skala av det som otaliga länder fått erfara under åren när imperialisterna härjat fritt.

När de fattiga, hunsade, utstötta, förtryckta och förtrampade världen över får se och höra Blair och överiga G8-ledares oförskylda cynism, uppblåsta självgodhet och kallhamrade ignorans så lär det inte minska köerna till terrorgruppernas rekryteringskontor. Tvärtom.