Svenska Kyrkan
fortsätter kränka homo-
och bisexuella

Den 26 oktober kommer antagligen bli ett datum som skrivs in i mångfaldshistorien. Då beslutade Kyrkomötet att registrerade partners kan få en officiell välsignelse i kyrkan. Det är långt ifrån likställt en vigsel och frågan är vem beslutet egentligen gynnar.

Tidningarna är fyllda av upprörda insändare nu, "kristna" människor som hävdar att homosexualitet är en synd och inte skall uppmuntras av svenska kyrkan. Andra hävdar att det var bra att kyrkan tagit steget in i 2000-talet.

Svenska kyrkans högsta beslutande organ, Kyrkomötet, har beslutat att samkönade par som registrerat ett partnerskap ska få lov att få en välsignelse i kyrkan. En centralt reglerad ceremoni som skapar en ny rubrik på Kyrkoordningens 23:e kapitel: vigsel och välsignelsehandlingar. Självklart skapar det panik och hat hos de konservativa som betraktar homosexualitet som en sjukdom, en åsikt som de delar med större delen av de nationalistiska och nazistiska rörelserna.

Men något måste ha gått snett i tänket hos Kyrkomötet, man låter nämligen prästerna själva avgöra om de vill förrätta denna sorts välsignelse. Hade någon föreslagit att präster själva skulle få avgöra huruvida de ville förrätta vigsel mellan personer från olika etniska grupper hade det väckt ett ramaskri, i alla fall så länge journalisterna var närvarande, men när det handlar om homo- och bisexualitet behöver man inte hymla med att det är okej att inte ens vilja ta i dem med tång.

Föga förvånande är de kristna dagstidningarna i farten och skriver om bristen på demokrati och att det här inte är något som gräsrötterna i kyrkan står bakom. Ulf Ekman skräder föga oväntat inte heller sina ord. Han skriver i Världen idag att kyrkan nu gjort det Bibeln varnar för: kallar mörker ljus och ljus för mörker.

Att Ulf Ekman lever med en ganska egen verklighetsuppfattning har nog inte någon som hört talas om Livets Ord missat, det är konstigt att han inte inser det själv. Att han inte förstår att det här stärker föreställningen att det är homosexualitet och abort som dominerar kristenhetens tankevärld i dag. Att mänskliga rättigheter värderas upp betydligt högre än konservativa religiösa åsikter.

Därför var det glädjande att socialdemokraterna visade lite mer verklighetsförankring under sin kongress uttalade sitt stöd för en könsneutral äktenskapslag, vilket är ett stort steg längre än Svenska kyrkan tagit. Att det i dag i Sverige finns lagstiftning som baseras på könet ens partner har är förkastligt och borde inte höra hemma i en modern demokrati.

Önskvärt vore självklart om riksdagen tog beslutet att faktiskt frånta de religiösa samfunden vigselrätten fullt ut. Juridiska avtal som befästs av religiösa ledare hör inte hemma i en sekulariserad stat. Ett sånt beslut skulle gynna homo- och bisexuella i betydligt högre utsträckning eftersom de då faktiskt skulle möta heterosexuella par på helt lika villkor.

Den 9 november ska pingstpastor Åke Green upp i Högsta Domstolen för att förhoppningsvis bli fälld eftersom juridiken står över bibeln. Självklart har budskapet att homosexuella är pedofiler från Världen idag börjat ljuda igen. Och det är det här homo- och bisexuella måste ta ställning till. Vill man verkligen ha med dessa människor att göra?

Väldigt få icke-heterosexuella har särskilt mycket gott att säga om kyrkan efter att ha kommit ut med sin sexuella läggning. Det talas om förbön, avhållsamhet och förnekelse för att nå de rätta målen i livet. Det är svårt att se en strävan inom kyrkan som något annat än dödfött, i alla fall om målet är mer än att få vara med på nåder.

Bara för att heterosexuella par har som tradition att gifta sig i kyrkan betyder inte det att det är något bra. Världen är så mycket större än kyrkorummet och utanför kyrkorummet är inte normen personer som Ulf Ekman, för i dagsljus förstenas trollen och det vet de om.