Full sysselsättning
eller full av skit?

De tre viktigaste frågorna inför valet 2006 kommer vara jobben, jobben och jobben. Minns någon vem som sagt så? Inte jag heller, men det var troligen en socialdemokrat. Göran Persson skrev själv i Aftonbladet (29/10) att "för oss socialdemokrater finns ingen viktigare uppgift än att pressa tillbaka arbetslösheten".

Samma dag fick regeringen i Svenska Dagbladet svidande kritik från flera LO-förbund för sin misslyckade arbetsmarknadspolitik. Idag är den öppna arbetslösheten i Sverige 6,3 procent. Den är "åt helvete för hög", för att citera Transports Per Winberg. Tidigare har socialdemokraterna i sina politiska riktlinjer haft som mål att pressa ner arbetslösheten till fyra procent. Men ett kongressbeslut i söndags förändrade i all hast denna hållning. Partistyrelsen gick ett antal kritiska ombud till mötes och gav upp fyraprocents-målet till förmån för "full sysselsättning". Glädjen från partiets vänsterflygel gick inte att ta miste på.

Bara valfläsk?

Dagen efter höll finansminister Pär Nuder ett tal där han kallade full sysselsättning för "socialdemokratins allt annat överskuggande mål". Har sossarna bestämt sig för att gå till botten med arbetslösheten? Eller är det bara en lek med ord?

Måhända är det bara valfläsk, runda ord och publikfriande mål som slängs fram inför valet. Men om de nu menar allvar så finns det skäl att begrunda konsekvenserna som måste följa på beslutet att överordna den fulla sysselsättningen allt annat. "Allt annat" måste väl rimligen även innefatta den så kallade "normpolitiken", alltså den ekonomiska politik som haft tvåprocentig inflation och budgetbalans som absolut viktigaste ledstjärnor? Samma politik som bär skulden till det budgettak som fått så svidande kritik från såväl vänsterpartiet som de egna sosseleden. Budgettaket har omöjliggjort offentliga investeringar, och därmed satsningar på fler offentliga jobb. Men nu menar Göran Persson, Aftonbladet (29/10) att jobben kräver en "expanderande offentlig sektor". Adjöss till budgettaket då med andra ord.

En annan fråga gäller ju socialdemokraternas syn på begreppet "sysselsättning". AMS har ju onekligen kunnat uppvisa en enastående kreativitet vad gäller att ordna fram nonsens-sysselsättningar under de senaste 11 socialdemokratiska regeringsåren. Och inför valet nästa år har sossarna lovat 20 000 nya så kallade "plusjobb". De kommer huvudsakligen att skapas inom den offentliga sektorn är det tänkt. Men vad de i praktiken ska gå ut på är ännu höljt i dunkel. Blir det underbetalda "gardinhängarjobb"? Och kommer de plusjobbs-anställda att räknas in bland de "sysselsatta"?

En tredje fråga är hur Pär Nuder och hans kollegor ska lösa den gordiska knuten full sysselsättning i ett kapitalistiskt klassamhälle. I sin officiella, lätt orwellska, historieskrivning vill socialdemokraterna göra gällande att de faktiskt uppnådde full sysselsättning under 1960-talet, vilket inte är annat än rent struntprat.

Faktum är att Nuder aldrig kommer att få sin fulla sysselsättning med mindre än att han ser till att vi upphäver det kapitalistiska ekonomiska systemet med dess inbyggda krav på en arbetslöshetsreserv.

"Nu är kyrkan ställd där den ska stå mitt i byn". Så beskrev Nuder, med en snillrik metafor, den fulla sysselsättningens centrala position i de nya riktlinjerna. Yelah vill ju inte på något vis vara först med att svära i kyrkan men frågan är om Nuder menar att han vill uppnå full sysselsättning i verklig mening eller om han bara är full av skit?