Vilka är de egentliga
rånarna?

Aftonbladet beskriver Sverige som ett brottslingarnas paradis där straffen är för låga och fängelserna liknar femstjärniga lyxhotell. Vi förväntas uppröras över att landets fångar får tre mål mat om dagen och att det finns gym inne på anstalterna. Det är nu vi måste sätta ned klackarna i marken och vägra svälja mer reaktionär låtsasjournalistik.

Läser man Kriminalvårdsstyrelsens årsredovisningar blir bilden snart en annan än den Aftonbladet försöker prångla ut. På överfulla häkten och anstalter sitter intagna helt i avsaknad av privatliv och försöker andas i celler som trots att de är konstruerade för en person numera rymmer två. I denna trångboddhet knäcks fångar mentalt och varken deras eller personalens säkerhet kan garanteras. Men, säger reaktionärerna, det finns ju människor som när de blir fria direkt begår nya brott och sätter sig och väntar på polisen. Helt korrekt, fast en lätt gissning är att de inte gör det för att fängelset är som en spa-anläggning utan för att verkligheten utanför murarna ändå är snäppet värre (inget socialt skyddsnät, inget husrum, inget arbete). Att det kan vara lättare att vara inlåst på några få kvadratmeter än att leva i frihet kanske säger mer om det svenska samhället än om våra fängelser?

G W Persson sprider smygrasistisk fantombild

Medierna har inte bara bestämt sig för att skrämma upp oss, de vet också precis vilka de vill att vi ska vara rädda för. Svenska Dagbladet citerar Leif G W Persson, professor i kriminologi: De flesta är invandrarkillar av första och andra generationen från Stockholms södra och västra förorter. För många av dem är rånen en kriminell livsstil.

De tycker det är kul att råna? Kul i motsats till vad? Till att tvingas in i de roller samhället har att erbjuda de svenskar som har ett svåruttalat efternamn, en konstig huvudbonad eller olivfärgad hy? Förorten och dess människor ställs åter igen mot samhället i övrigt. Läs Perssons uttalande en gång till. Innebär det han säger att den kriminella livsstilen på något sätt är kopplad till rånarnas etniska tillhörighet och boendeort? I den uppiskade stämning som råder efter de senaste rånen och den aggressiva tonen i media är det troligen den förstnämnda slutsatsen många läsare drar. För givetvis är det enklare att se de problem som finns som knutna till de etniciteter människorna har än att börja analysera den sociala stigmatisering förorterna är utsatta för.

Vatten på hårdare straff-kvarnen

Borgarna lär hoppa jämfota av glädje över vågen av rån. Nu kan de kräva strängare straff, hårdare klimat på anstalterna och mer övervakning utan att någon vågar protestera nämnvärt. Moderaterna Kristina Axén-Olin och Christer Wennerholm föreslår att psykiskt sjuka ska sättas i fängelse istället för att få rättspsykiatrisk vård. Det är att sparka in öppna dörrar då mängder av psykiskt instabila människor redan sitter fängslade, men utspelet är ändå oroande. När drevet går vet de blå att hoppa på det skenande lokomotivet och spela på människors rädsla.

Men frågan är om vi behöver vara rädda för unga killar med automatvapen som spränger värdetransporter. Rimligtvis borde vi vara betydligt mer skraja för vår regering som utan att blinka skickar människor raka vägen till tortyrkammare. Eller, för all del, höga chefer som har fallskärmar värda miljonbelopp eller ägnar sig åt skattefifflel. De flesta av dem är för övrigt vita män med fina efternamn från fashionabla villaområden. Skillnaden är att deras brottslighet inte syns. Vi riskerar inte att hamna i en lång bilkö för att någon höjdare rånat bilisterna och det ligger inga spanska riddare på vägen ut mot Djursholm. Och det vi inte ser, det finns tydligen inte.

Lätt att peka ut mot Fittja

Istället för att skrämma upp sina läsare borde Aftonbladet och andra tidningar se till att driva en progressiv journalistik där ett helhetsgrepp på den svenska kriminalpolitiken tas. Där man inte per automatik endast är gärningsman för att man drar ned en huva över huvudet. Där vi erkänner att många av de som begår kriminella gärningar i sin tur är offer för en politik som gått fullständigt över styr. Att Sverige är ett land där klyftorna mellan samhällsklasserna är avgrundsdjupa och våra fängelser allt annat än lyxiga. Att det kan vara ett rent helvete att sitta fängslad och att det faktiskt är kontraproduktivt både för personen i fråga och för samhället i stort. Fast det är ganska otänkbart att man vågar sig på att utpeka nyliberalismen som orsaken till en stor del av brottsligheten. Klart det är lättare att peka med hela handen ut mot Fittja.

De senaste månaderna har inte enbart avslöjat att det är lätt att spränga sönder vita minibussar, det har även blivit tydligt att medierna och högern gjort gemensam sak. Man både säljer lösnummer och vinner röster på att skrämma upp allmänheten. Kamrater, var inte rädda för rånare, var rädda för de som kan begå sina brott omaskerade.