Svindlande höjdare

Skattebrott eller ekonomisk brottslighet i större skala möts i debatten antingen av tystnad, med överseende eller så porträtteras storsvindlare hjältelikt i dokumentärer och böcker. I skottlinjen står istället bidragsfuskare eller hela grupper av arbetslösa och sjukskrivna som utmålas som sådana. Den borgerliga pressens ledarskribenter och kolumnister turas om att ondgöra sig över arbetslösa slackers, bidragsfuskande invandrare och kvinnor med fantasikrämpor. Denna enögda fokusering saknar grund då övre medelklassens och överklassens brott kostar samhället långt mer än det fåtal som trixar med sjukpenningen.

Medelklassens brott

Riksförsäkringsverket och Försäkringskassan undersökte förra året hur det låg till med fusk inom sjukförsäkringens och fann att det inte finns något utbrett fusk. Försäkringskassan ser fusket med sjukförsäkringar som ett marginellt problem ekonomiskt. Det är snarare ett problem för tilltron då människor som är berättigade ersättning börjar ses som fuskare ("Så blåser svenskarna Sverige", Metro, 050907).

Av det totala "fusket" står skattebrotten för den största delen och annan ekonomisk brottslighet för de största summorna. Och i gruppen skattebrottslingar återfinner vi inte de arbetslösa och sjukskrivna som vanligtvis får stå som syndabockar för fusket, utan väletablerade vita män ur medelklassen som inte lider någon ekonomisk nöd. Ekobrott innebär brott inom lagliga verksamheter, såsom organisationer eller företag. Till den ekonomiska brottsligheten räknas bland annat skattebrott, korruptionsbrott, miljöbrott och brott mot arbetsskydds- och arbetsrättslagstiftningen. Den genomsnittlige ekobrottslingen är en man ur medelklassen, antingen en högre tjänsteman eller en företagare med anställda (SOU 2004:18).

Vid sidan av skattebrotten är anlitande av svart arbetskraft utbrett. Den typiske svartköparen är en välutbildad man med god inkomst och inte sällan med eget företag och borgerliga värderingar ("Svenskar belåtna med sina svarta affärer", DN ekonomi, 051121). Utöver det lagligt sanktionerade rofferi företagsledare ägnar sig åt är denna grupp alltså högt överrepresenterad inom gruppen ekobrottslingar.

Räknas inte

Det är tydligt att detta fusk inte räknas. Det lyfts väldigt sällan fram i debatten och när det väl görs så förmildras och försvaras brottet. I somras vek Expressen sin ledarsida för att under rubriken "Ingen fifflare" försvara Daniel Westlings skattebrott. (050706)

Man menade att han helt enkelt gjort en annan tolkning av reglerna när han lät sin firma stå för en privat fest. Expressen menar att företagare gör så gott de kan och inte har uppsåtet att fuska till sig mer pengar utan att reglerna helt enkelt är för snåriga. Så låter det alltså när någon höjdare "missat" att redovisa några hundratusen. Överlag är tystnaden slående när det handlar om dessa brott i jämförelse med debatten kring folk som använder sig av sin sjukförsäkring.

Försäkringskassan valde i år att haka på hetsen mot sjukskrivna med en reklamkampanj där sjukskrivna utmålades som fuskande, tvärtemot vad deras egen undersökning visade. Men det är kanske enklare att slå neråt, även för en statlig myndighet. När däremot skattebrottslingar diskuteras, landar man sällan i ett stigmatiserande av villaägande män som fuskare, utan snarare i ett konstaterande att reglerna och skattetrycket bär skulden till fusket och inte individen.

Vill avkriminalisera dessa brott

Det är många som kämpar hårt för att avkriminalisera dessa brott. För ekobrottslingen föreslås ändrade lagar och lägre skattetryck. Skattebrott ska mötas med lägre skatter, svartarbete med subventioner eller lägre arbetsgivaravgifter. Ingen reser krav på hårdare tag mot arbetsgivare och företag.

I höstas delgavs finansminister Bo Ringholm misstanke om skattefusk genom sitt styrelseuppdrag i idrottsklubben Enskede IK och nu föreslås ändringar gällande reglerna kring reklamskatt för idrottsföreningar. Ett annat exempel är debatten om skatteavdrag för hushållsnära tjänster. Ett av huvudargumenten handlar just om svartarbete. Man vill att de som idag begår brottet att anställa någon svart ska, med hjälp av en subvention, få göra det lagligt till samma låga pris.

För att ta itu med bidragsfusket däremot haglar kraven på hårdare tag. Nu senast från folkpartiet med sitt initiativ till en särskild fuskminister, som skulle ha till uppgift att jaga livet ur de långtidssjukskrivna och arbetslösa. Detta mönster av hets mot bidragstagande och medkänsla med ekobrottslingar sammanfattas klart i en rapport från folkpartiet, "Nya tag mot skattefusk och felutnyttjande av försäkringskassan". För att komma åt det sistnämnda föreslogs hårdare kontroll av sökanden av bidrag, för skattefusken var det i första hand lägre skattetryck som var lösningen.

Debatten är ett uttryck för en klasspolitik där man kämpar för att öka de rikas möjligheter att bli rikare, samtidigt som man vill straffa de fattiga för deras fattigdom. Topparna pressas uppåt medan botten trampas ner och världen ser ut som den brukar. Inget att förvånas över och fusk(ande) ministrar har ju faktiskt vi sett förr; Jan O Karlsson, Björn Rosengren