En färsk massgrav i
Falluja

Den amerikanske officeren Gareth Brandl angav tonen när brittiska BBC gjorde ett reportage inför anfallet:

- Men fienden har ett ansikte. Han heter Satan. Han bor i Falluja och vi ska förgöra honom.

Nolltolerans mot motståndsfäste

Falluja hade blivit ett fäste för det irakiska motståndet. Stadens invånare hade helt enkelt kastat ut ockupanterna med våld. Femton obeväpnade civila hade dödats av ockupationssoldater den 28 och 30 april 2003 och ingen gjorde sig något större besvär att leta upp och åtala de skyldiga.

Det blev gnistan som tände upproret. Våldet exploderade på båda sidor. Dessförinnan hade Falluja varit en relativt fredlig stad där en del rentav välkomnade dem som hade störtat den hatade diktatorn Saddam Hussein.

I november 2004 skulle nolltolerans upprättas i Falluja. Staden hade en befolkning i Malmös storlek och var känd för sina vackra moskéer. Den spärrades av och befolkningen uppmanades att ge sig därifrån innan de kommande bombningarna.

Alla män under 45 års ålder som gav sig ut arresterades. Alla Fallujabor som stannade kvar skulle komma att betraktas som "potentiella upprorsmakare". Drygt 60 000 människor ville eller kunde inte bege sig därifrån. Resten lydde ockupationsmaktens befallning.

De amerikanska soldaterna döpte tillfälligt om Fallujas stadsdelar med nya arbetsnamn som "Queens" för att de lättare skulle kunna orientera sig. Tidningen Guardian beskrev hur marinofficeren Carlton Kent manade på sina mannar inför uppdraget.

- Sparka lite arsle.

Det skoningslösa anfallet

Därefter började bomberna falla. Himlen "glödde röd" över Falluja när 20 000 soldater, artilleri, stridsflyg och pansar anföll staden, skrev Aftonbladet.

Många av oss minns tv-bilderna på ockupationssoldater som skjuter ihjäl en obeväpnad motståndskrigare i en av Fallujas moskéer. Nyligen erkände militärhögkvarteret Pentagon att de anfallande trupperna även använde vit fosfor, som orsakar dödliga brännskador på offret.

- Det ligger massor av familjer begravda under spillrorna av förstörda hem. Andra har förblött. Det finns en stank på varenda gata från ruttnande kroppar, sade journalisten Haza al-Afify till nyhetskanalen Al-Jazira strax efter bombningarna.

- Amerikanska stridsvagnar och flygplan bombar bostadshus dag och natt. Det är fullt av amerikanska krypskyttar på taken och de har allt som rör sig på marken som mål. Det här är massmord för Fallujabor.

Muna Salim förlorade åtta familjemedlemmar under anfallet. Själv sov hon i grannhuset när hennes hem bombades. Hon lyckades sedan ta sig till huvudstaden Bagdad.

- Det fanns inga krigare i vårt område, så jag vet inte varför de bombade vårt hus, sade hon chockad och gråtande till tidningen Sunday Herald.

Uppsalabon Ammar bin Adnan al-Joumeyli hade en stor del av släkten i staden, berättade han för Yelah.

- Min mamma pratade med min moster i telefon precis när de bombade. Hon var i moskén. Samtalet bröts rätt av, linjen bröts och det blev helt tyst. Sedan fick vi veta på nyheterna att moskén hade bombats och en massa människor hade dött. Min moster var en av dem som dog.

Grova krigsförbrytelser

Som av en slump förstördes förhållandevis många moskéer. Al-Jazira rapporterade att hälften av moskéerna bombades, medan nyhetsbyrån AFP uppskattade att var tionde byggnad hade jämnats med marken.

Dessutom stormades och intogs Centrala Sjukhuset. Två andra, Taleb Al-Janabi-sjukhuset och Centralkliniken, bombades sönder, precis som flera ambulanser. Sådana attacker skulle sannolikt ha klassats som grova krigsförbrytelser - om förbrytarna skulle ha varit några andra än USA-koalitionen.

Det Falluja-baserade Studiecentret för mänskliga rättigheter och demokrati har uppskattat antalet dödsoffer till mellan 4 000 och 6 000. Några uppskattningar från ockupationsmaktens sida kanske vi aldrig får se, eftersom "vi inte räknar lik", som USA-generalen Tommy Franks har förkunnat.

Hundarna blev sjukdomsspridare

Observatörsnätet för mänskliga rättigheter i Irak släppte i augusti i år en rapport till FN, med fler ögonvittnesskildringar från Falluja. Rapporten är skrämmande men viktig:

"Räddningsteamen, som tilläts rensa staden från lik, för att förhindra att sjukdomar spred sig bland soldaterna, bekräftade att det fanns ett stort antal civila lik i områden, och syftade på att de varken bar vapen eller gjorde motstånd när de anfölls.

Kroppar hittades i sängar, kök eller på stolar och barnkroppar låg i närheten av sina fäders kroppar. Dessutom hittade de vanställda lik efter kvinnor med söndertrasade klänningar. Många av de döda hade sår i huvudet som tydde på att de hade mördats från nära håll och under avrättningsliknande omständigheter.

Det finns en massgrav med omkring 400 kroppar i i Sajar-området, ett område som skyddas av USA-trupper som skjuter på alla som försöker närma sig. De USA-tjänstemän som var ansvariga för att begrava stadens döda, medgav för ett räddningsteam att de hade begravt 380 kroppar i detta område, efter striderna hade upphört, och att dessa kroppar tidigare hade förvarats i ett kylskåp som innan dess användes för att förvara potatis i.

Hundarna i Falluja är smittade av olika sjukdomar efter att ha ätit av lik och nu utgör de en hälsofara för invånarna.

Civila som hade arresterats tvingades att delta i städningen efter striderna i staden och vad som hade använts i striderna. I en av sopstationerna fann de kvarlevor efter stridande och civila, däribland kvinnor och barn. Tillträde till dessa områden är förbjudet".

Sympatisörer och medbrottslingar

Utrikesminister Laila Freivalds beklagade sig för ett år sedan över ockupationstruppernas våld i staden. Samtidigt såg hon själva anfallet som nödvändigt för att upprätta "demokrati" i landet.

- Att man måste rensa för att kunna genomföra valen. Det tror jag är svårt att säga emot, sade hon till Ekot.

Gareth Brandl, som presenterades i början av denna artikel, är numera sverigekändis. Absolut inte för att han har åtalats i Sverige för några krigsförbrytelser i Falluja, snarare tvärtom.

Runt årsdagen för anfallet besökte han Artilleriregementets övning "Demo 05" i Enköping. Han finns på bild på Artilleriregementets hemsida som innehåller ett reportage om övningen. Reportaget har titeln "Framtida internationella uppdrag".

Det finns kanske redan svenska soldater i Irak. Uppsalaföretaget Dynamic Solutions skapade rubriker för omkring ett år sedan när det blev känt att företaget värvade och utbildade svenska officerare till högriskområden, som Irak och Afghanistan.

- Vi har redan utbildat ett fyrtiotal personer som i dag agerar i den regionen, sade utbildaren Roland Vargöga till Dagens Nyheter.

Nyheten är numera ganska bortglömd. Organisationen Afghanistansolidaritet anmälde företaget för olaglig värvning, ett lagbrott enligt brottsbalken. Men ärendet har sedan dess lagts ner av Uppsalapolisen, efter utredning av Säpo. Likheten med den svenska strategin gentemot svenska anfallskrigare under Andra Världskriget är slående.

Antingen är värvningsverksamheten välkommen, eller så har polisen bättre saker för sig, som exempelvis att jaga de mörkhyade svenskar som i stället misstänks sympatisera eller rentav samarbeta med det irakiska motståndet.

Sverige in i äventyret?

Sverige tillåter fortfarande vapenexport till de krigförande länderna. Den svenska militären har lånat ut vapensystemet Arthur till ockupanterna. Sverige samarbetar numera militärt med flera av de anfallande staterna. Samarbetet bär det orwellska namnet "Partnerskap för fred".

Och snart kommer Sveriges Nato-trupper i Afghanistan att bli fler och därmed göra det möjligt för USA att flytta fler soldater till Irak. Detta efter ett riksdagsbeslut som samtliga riksdagspartier utom Vänsterpartiet nyligen ställde sig bakom.

George W Bushs färska "nationella strategi för seger i Irak" går att ladda ner på Vita Husets hemsida. Där beskrivs Irak som "något av världens mest strategiska område, med enorma naturresurser att utvinna".

Kommer den svenska regeringen att ta steget fullt ut som allierad och även skicka officiella svenska ockupanter till Irak? Danmark och Norge har ju folk där. Svenska bilar behöver ju också Iraks "naturresurser" i bensintankarna. Vad skulle de borgerliga oppositionspartierna säga om ett svenskt deltagande? Hur skulle Miljöpartiet ställa sig?

Svaren på dessa frågor verkar tyvärr inte vara lika självklara i dag som för några år sedan.