Baskien valde dialog
framför konfrontation

Inrikesministern Jaime Mayor Oreja lämnade sin ministerpost och ställde upp som kandidat till lehendekari - baskiska autonoma regionens ledare. Spaniens premiärminister José María Aznar deltog intensivt i valrörelsen och högern andades optimism. Nu skulle äntligen den nationalistiska dominansen i Baskien brytas. Nu skulle äntligen den spanska konstitutionen bli rättesnöre i Baskien.

Nu äntligen skulle ETA bekämpas. Och ETA skulle bekämpas med fler poliser, ja Ertzaintzan - den baskiska polisen - skulle till och med fråntas en del av sin lokala baskiska prägel och bli mer spansk med fler poliser från Madrid, eftersom man i Madrid inte ens kunde lita på den baskiska polisen. På El País fråga till Mayor Oreja veckan innan valet om han inte var rädd att inrätta en polisstat viftade han bort frågan och sade att det viktigaste var att förgöra ETA.

I allians med socialistpartiet PSOE skulle man ta över styret i Baskien. Visserligen rynkade många socialdemokrater på näsan åt den oheliga alliansen med sin huvudfiende, men partiet valde alliansen och antiterroristpakten med PP. Partiledaren Zapatero var dock något mer öppen för samarbete även med "moderata" nationalister som PNV. Socialistpartiet har också hela tiden varit mer öppet för dialog och inte lika konfrontationsinriktat. Efter valet där PSOE förlorade ett av sina mandat har den interna kritiken mot samarbetet med högern varit kraftig.

Men optimismen hos antinationalisterna förbyttes snabbt i djup besvikelse när det visade sig att PP som nästan var säkra på en absolut majoritet gick fram ett futtigt mandat. Samtidigt som socialisterna gick bakåt ett.

Valaffisch med Juan José Ibarretxe från PNV.

Partiledaren Aznars och kandidaten Mayor Orejas strategi i valet var dömd att misslyckas. Det var en strategi som förvånade genom dess ensidiga inriktning på konfrontation, något som många basker tolkade som ett angrepp på dem själva och på deras vilja.

Basker som stöder något av de nationalistiska partierna utmålades i valrörelsen näst intill som ETA-anhängare och terrorister allihop. När en av PP:s politiker, Manuel Giménez Abad, veckan innan valet mördades av ETA i Zaragoza fördömde den nuvarande och framtida lehendekarin, Juan José Ibarretxe från PNV, mordet. Den spanska televisionen TVE undanhöll tittarna detta, ett av de olika övertramp från högerns apparat som kom att straffa sig.

När Ibarretxe sedan deltog i begravningen av Abad buades han ut av främst PP-anhängare och PNV:s partiledare Xabier Arzalluz kommenterade det som ett bevis på PP:s låga moral att utnyttja mordet i partipolitiska syften. När en minnesakt ordnades för Abad hade PNV utlyst femton minuters tystnad men PP:s och PSOE:s anhängare gick därifrån redan efter fem.

Den arrogans som PP visade mot Baskien och dess folk var dömd att misslyckas. Baskerna kände sig förolämpade, och de enda som inte såg det var PP:s partifunktionärer själva. Det spelar praktiskt taget ingen roll hur många politiker ETA mördar - baskerna väljer ändå inte ett interventionsbudskap där kampen mot ETA är det enda program som presenteras, där språket euskera förringas och PP till och med säger att subventionerna till Baskiens Ikastolas - skolor där undervisningen sker på euskera - skall dras in, bland annat med argument som att skolorna anses vara plantskolor för nationalismen och för ETA.

Den massiva uppslutningen vid valurnorna var en protest mot de spanska politikerna. Kataloniens ledare Jordi Pujol gratulerade följdriktigt Baskien till att ha stått emot "korståget mot nationalisterna". Ett uttalande som naturligtvis retat och sårat den besvikne premiärministern Aznar ännu mer.

Många ansåg att de spanska partierna förolämpade baskerna. Man utmålade i princip alla basker som röstade på de baskiska partierna som medbrottslingar eller ETA-anhängare. Kampanjen mot lehendekarin Ibarretxe var hård. Därför blev det en massiv uppslutning i valet, 80 procent röstade, ett rekord. Det anarkosyndikalistiska facket CNT fick alltså inte stort gehör för sin uppmaning till Abstentzao, röstskolkning.

- Folk är rädda i Baskien, förklarade en kvinna för mig på Euskal Herritaroks (EH) valvaka. Då pratade hon inte om den rädsla ETA skapar, en rädsla som gör att 300 politiker lever med polisbeskydd och livvakter. Hon pratade om rädslan för den spanska högerns övertagande av Baskien. Den rädslan gjorde att baskerna sade nej till den spanska högern och socialisterna, och ja till den nationalistiska högern.

Gruppen Akelarre höll liv i valvakan hos Euskal Herritarok, före detta Herri Batasuna. Texten i bakgrunden - Euskal Herria, Aurrera - betyder Framåt Baskien!

Valet skapar allianser och motsättningar som inte alltid är helt logiska. Att baskiska vänstern i EH, det som förut hette Herri Batasuna, plötsligt lägger sina röster på högerns PNV kan förvåna. Men polariseringen står främst mellan nationalister och spanska partier.

På EH:s valvaka stod en man med ett par öronsnäckor och lyssnade till de första valresultaten och meddelade de omgivande. Att PNV fick många fler röster än PP väckte glädje och var viktigare än att det egna partiet EH förlorade hälften av sina mandat. Faktum är att i Baskien har nu högern absolut majoritet. Men ett samarbete mellan högerpartierna PVN-EA och PP är otänkbart på grund av den nationalistiska - icke-nationalistiska polariseringen.

Ledaren för Euskal Herritarok, Arnaldo Otegi, som på valvakan gladde sig åt den spanska alliansens brakförlust

Arnaldo Otegi betonade på EH:s valvaka att nationalisterna hade jagat ut fascisterna. Att kalla PP för fascister kan tyckas magstarkt, men PP är det parti som har mest bagage med sig från Francotiden, dess förre partiledare Manuel Fraga satt också länge som minister under Francos regim. Samme Fraga sade under valrörelsen att Euskera - det baskiska språket var förlegat och kunde förpassas till muséerna. Det var ytterligare en spik i PP:s sjunkande valfartyg.

Även EH talar om fred. De talar om polisvåld, om brott mot konstitutionen när det gäller placeringen av ETA:s fångar, om polisattacker på demonstrationer. Dagen innan valet blir jag vittne till hur polisen i navarrastaden Pamplona slår ner en liten demonstration av husockupanter. Polisen jagar ockupanterna hit och dit och i frustration över att inte hinna ikapp dem flyger de på stillastående ungdomar som står lugnt vid sidan om och betraktar jakten.

De ger sig våldsamt på dem och griper dem. Sedan får ungdomarna troligen böter. Tusentals demonstranter i Navarra och Baskien har tiotusentals kronor att betala i böter för deltagande i demonstrationer. Det är ett våld som inte syns i den förenklade bild som ges av Baskien i form av goda och onda - ETA eller PP. Det är också ett våld som bidrar till att ETA fortfarande existerar. Det våldet är en annan slags plantskola.

Poliser i Pamplona försöker hinna upp husockupanter men de har redan smitit runt hörnet

ETA försökte i tisdags mörda journalisten Gorka Landaburu nära San Sebastian i Guipúzcoa. Brevbomben dödade honom inte men sprängde bort hans ena tumme och delar av hans händer. Landaburu är medlem av socialistpartiet.

Mayor Oreja sade att attentatet visar ETA:s förakt för de demokratiska processerna och att de struntar fullständigt i valresultatet, som visade att baskerna inte stöder ETA:s väpnade kamp. EH:s Arnaldo Otegi medgav också efter valet att ETA:s olika attentat haft betydelse för partiets valförluster.

PNV diskuterar nu ett regeringsbildande med Izquierda Unida (IU) - förenade vänstern - och Arzalluz har lanserat en fredsprocess med Irland som modell. Lehendekarin Ibarretxe har dragit i gång samtalen om framtiden. Han har stängt dörren för EH så länge partiet inte fördömer ETA:s attentat.

EH:s dagstidning Gara kommenterade detta med att EH aldrig kommer att fördöma några attentat och att det inte är en framkomlig väg att diskutera. "ETA är en historisk referenspunkt för den baskiska självständighetsvänstern och att kräva fördömanden av deras aktioner är som att förneka decenniers kamp, engagemang och lidande" skriver tidningen.

Vad som står helt klart efter valet är att de spanska partierna inte har fått mer inflytande över Baskien, och att kraven på ett självständigt Baskien nu är precis lika starka som förut.

Konkreta krav har också börjat ställas om att Baskien bör få representera sig själva i Europeiska unionens institutioner.

Aznar avvisar helt idén, men tanken är djupt rotad och en absolut majoritet har röstat för självständighet. Det tycks också de flesta inse. I Galicien har självständighetsförespråkarna också fått ny luft under vingarna och där finns också starka krafter som vill ha egen representation i Europeiska unionen.

Socialisternas partiledare har efter mycket intern kritik uttalat att man kan vara beredd på att rucka på sin hårda inställning att inte diskutera samarbete med de partier som inte håller sig till spanska konstitutionen. Det kan innebära att de lämnar antiterroristpakten och diskuterar en baskisk regering med PNV och IU.

Premiärminister Aznar fortsätter att håna baskerna och sade i fredags efter en analys om valförlusten att "budskapet om frihet för baskerna" inte gick igenom därför att baskerna "inte var mogna för förändring". Lehendekarin, Ibarretexe, kommenterade att Aznar inte har förstått någonting av valresultatet. Aznar fortsätter också sin konfrontationspolitik genom att säga att man inte tänker ta ett enda steg bakåt i sin inställning.