Schengen innebär mer
kontroll

Omedelbart efter Göteborgsprotesterna samlades en grupp EU-jurister i Stockholm för att diskutera tänkbara åtgärder mot de allt vanligare massdemonstrationerna kring de imperialistiska staternas och storföretagens toppmöten. De förde fram flera förslag, bland annat om att Europols befogenheter att agera mot politiska brott skulle öka, plus att listan över gripna demonstranter skulle jämföras med tidigare registrerad information om kända fotbollshuliganer.

Ingen parlamentarisk förankring

Juristernas möte följdes i början av juli upp av ett möte mellan polisens experter på den "allmänna ordningen" i Bryssel. Sedan behandlades ett utkast till lämpliga åtgärder två gånger av EU-organet COREPER, innan det slutligen antogs av EU:s inrikesministrar den 13 juli. Inga nationella parlament konsulterades i frågan. Ministerrådets slutsatser är att betrakta som "mjuka lagar" - de är inte formellt bindande, men medlemsländerna kan ändå väntas anpassa sig efter dem.

De nya åtgärderna innebär bland annat:

• att aktivister som reser inom Europa kan komma att utsättas för övervakning i en tidigare oöverträffad utsträckning
• att polismyndigheterna i EU- och Schengenländerna får kraftigt utökade befogenheter till "operativt" samarbete utan legal grund
• att "personer eller grupper som kan tänkas utgöra ett hot mot den allmänna ordningen eller säkerheten" kan bli föremål för ständig övervakning av polis och säkerhetstjänster
• att EU:s regeringar får rätt att genom lagstiftning hindra medborgarna i respektive land att åka utomlands för att delta i demonstrationer om de registrerats som "misstänkta" eller blivit dömda för mindre störningar av den "allmänna ordningen" (till exempel för att blockera trafiken).

Trots att planerna redan i nuläget medför kraftiga inskränkningar av rätten till fri rörlighet och rätten att demonstrera var flera regeringar beredda att gå ännu längre. Ett förslag om att upprätta en gemensam EU-databas över "bråkmakare" och införa ett europeiskt reseförbud för aktivister välkomnades av sju länder (däribland Sverige), men röstades ner med knapp majoritet av de åtta övriga. Icke desto mindre kunde länderna enas om att använda sig av "alla legala och tekniska möjligheter" för att effektivisera utbytet av information om dessa "bråkmakare".

Bevakningssystemen finns redan

Att ett gemensamt register inte blir av spelar dock ingen större roll i praktiken. Den nödvändiga tekniska infrastrukturen existerar redan. Om ett land är värd för ett toppmöte kommer det ändå att kunna ta del av information från de andra ländernas nationella databaser genom redan existerande system som Schengen Information System och Sirene. Det rör sig om mycket kraftfulla nätverk som kan behandla bilder, fingeravtryck och en stor mängd privat information om medborgarna. Sverige är fullvärdig medlem i Schengensamarbetet sedan den 25 mars i år och samarbetar även med Europol. De betydelsefulla förändringar som dessa institutioner gått igenom under sommaren har dock inte diskuterats i riksdagen.

Medveten försvarsreaktion

Att vi ser denna utveckling just nu är ingen slump. De redovisade åtgärderna måste ses mot bakgrund av en större statlig och överstatlig motoffensiv mot den växande antikapitalistiska rörelsen. Andra delar av denna strategi är de extremt hårda politiska domarna mot de anhållna i Göteborg, liksom de återkommande försöken att kriminalisera den icke-legalistiska vänstern - exempelvis genom införandet av nolltolerans mot husockupationer och åtal mot tidskrifter som Radikal i Tyskland och Ekologisten och Brand i Sverige.

Samtliga dessa åtgärder är dock enbart taktiska manövrer avsedda att sminka över problemet genom att få bort oppositionen från gatorna. De syftar på intet sätt till att undanröja de grundläggande orsakerna till protesterna - den djupt orättvisa världsordning som genereras av statssystemet och kapitalismen. Faktum är att de inte heller är särskilt väl anpassade till sina egna föregivna syften. De kommer till exempel knappast att kunna förhindra fortsatta fysiska sammanstötningar på gatorna eftersom de demonstranter som stoppas vid gränserna även i fortsättningen kommer att vara en liten minoritet av deltagarna. I själva verket tjänar åtgärderna mest till att legitimera en ständig övervakning av den radikala oppositionen under falsk förespegling om att detta ska förebygga våldsamheter.

Registreringen av politiska motståndare har alltså närmast blivit ett mål i sig för EU-ledarna. Samtidigt står det klart att massprotesterna i Europa kommer att fortsätta. Det är därför troligt att vi inom kort kommer att få se dagens registrerings- och övervakningsåtgärder kompletteras med betydligt mer handfasta metoder för att kontrollera de oroliga massorna. De blodiga gatorna i Göteborg och Genua gav oss sannolikt bara en liten försmak av denna utveckling.