Måndag 22 november 2004
De flesta friskolor ägs idag av aktiebolag och näringslivet kräver att man ska få trygga "sin" del i högskolorna, "för så är det i USA". Kungliga Tekniska Högskolans rektor menar att vi måste skapa entreprenörer, och inte bara ge kunskap, i våra skolor för att kunna börja tjäna pengar.
Och alla blir jätteupprörda. Med all rätt kan man tycka, för varför ska pengar få styra över vår kunskap, den där högt värderade lilla saken som man egentligen bara kan bevisa genom att skriva alla rätt på tentor eller prov.
Det viktigaste för skolorna är att "ge eleverna kunskap för livet", säger man utan att riktigt förklara för någon vad det där med kunskap är, och vad det egentligen ska vara bra för.
Om man talar om kunskap och pengar samtidigt så blir kunskapen plötsligt besudlad. Den betyder inte lika mycket längre, för man vet plötsligt att kunskapen inte längre heter kunskap utan bytt namn till intresse. Intresse betyder, för dem som inte vet, att någon kan och vill dra fördel av något.
Och detta går inte riktigt ihop med kunskap eftersom kunskap ska vara ren, värderingsfri och intresselös. Om den inte är det, då går det som i USA, och det skulle näringslivet vara jävligt glada för, eftersom det är i deras intresse att tjäna pengar.
Om näringslivet skulle bestämma över skolan skulle det kanske betyda att den enda drycken som serveras i skolan skulle heta Coca Cola. Eller att ens skolböcker skulle vara väldigt lika reklamen som går på TV:n.
Eller ja, att i och för sig låta tv:n vara själva undervisningsmaterialet. Eller så betyder det att man skapar entreprenörer, man ser till att alla elever själva vill äga aktiebolag när de blir stora.
Det är bra att man blir arg varje gång näringslivet börjar gapa om att de vill ha sin beskärda del av allt det där som vi faktiskt vill ha för oss själva. Sjukhus, daghem, kollektivtrafiken och skolorna. Allmännyttan med andra ord.
Då måste vi säga ifrån, och det gör vi ju också. Mer eller mindre. Däremot så måste vi dessutom börja fråga oss vilka de där som faktiskt ser till att sjukhus, daghem och skolor finns är för ena. För om näringslivet har intressen, då kan vi lita på att alla andra också har intressen. Bara andra intressen.
Om vi skulle ta oss en titt på vilka som har makten över våra skolor, och detta gäller framförallt våra högskolor och universitet, så kan vi snart se ett mönster. Och det är det gamla mönstret vita, rika, män. Dom är överallt. Och det är dom som vill få oss att tro att det vi lär oss i skolorna det är inte intresse, det är kunskap.
Som kvinna eller som invandrare får du om du börjar på högskolan (vilket många av oss faktiskt gör nu, i alla fall på grundnivåerna) ganska snart lära dig vilken kunskap som räknas. Det räcker med att du tar dig en titt på kurslitteraturen och ser att en inte alls liten mängd är skriven av vita män.
På varje grundnivå läser man in sig i en disciplin, vilket betyder att man lär sig hur man ska tänka och om vad man ska tänka. Man börjar självfallet med klassikerna, dom som byggde disciplinen, och det är i många fall ganska långt före man upptäckte ordet genus.
Eller etnocentrism för den delen. Du lär dig helt enkelt att glömma allt du redan vet om någonting. För saker man vet något om, det är inte kunskap. Det är intresse, alltså sånt som högskolor inte handlar om. Säger dom.
Pengar är makt, det vet vi. Men det är kunskap också. Och eftersom det är några fås versioner av kunskap vi får lära oss så är det ett mycket osynligt maktmedel. För att vi andra, vi som inte är enbart vita eller enbart medelklass eller enbart män ska få någon del av makten så måste vi börja ifrågasätta all makt, inte bara den som är mest synlig.
Det här låter kanske självklart för de flesta av oss, men trots detta fortsätter vi att gå på högskolan och skriva våra tentor och ha ångest för varje VG vi inte fått. Samtidigt som varje VG betyder att vi lärt oss att tänka som dom.