Ingen människa är
illegal

Jag minns speciellt en sak som ständigt upprepades i litaniorna om hur avskyvärda öststaterna var. Nämligen det faktum att folk inte fick lämna sina länder. I sin veklagan över detta förtryck nådde den liberala retoriken ofta oanade höjder och det med goda skäl.

Man kan fråga sig i vilken utsträckning det liberala etablissemanget i dag står fast vid denna princip om individens rätt gentemot staten. Jag tror för min del att de inte bryr sig ett skvatt. Gjorde de det skulle vi nämligen kunna vänta oss en helomvändning i invandringspolitiken.

Det är ju faktiskt så att om människor skall vara fria att lämna de stater där de utan egen förskyllan råkat födas, så räcker det inte med att staten låter dem passera gränsen utan att jaga dem med hundar och kulsprutor. De måste också ha någon annanstans att ta vägen. Och om den första staten inte har någon rätt att hindra människor från att flytta ut, hur kan då en annan stat ha någon rätt att hindra dem från att flytta in?

Men samma privilegierade elit som då förfasade sig över ofriheten i öst tvekar i dag inte att skänka sitt fulla stöd åt EU:s allt mer apartheidliknande flyktingpolitik. En central beståndsdel i denna politik är att stänga gränserna mot omvärlden för att förhindra de myllrande horderna i tredje världen från att ta del av välståndet i väst. Vid förra årets EU-toppmöte i Tammerfors beslutades till exempel att unionen skall i avskräcka flyktingar och invandrare med information i de fattiga länderna om hur svårt det är att komma in i unionen. De som ändå är dumma nog att fly skall helst förmås att stanna i grannländerna eller i de länder som i dag fungerar som genomgångsländer" (DN 17/10 1999).

Men människor flyr inte för att det är roligt, utan för att de måste. Ingen människa kan någonsin vara illegal. Förr i tiden låtsades makthavarna att de förstod det. Nu anstränger de sig inte ens för att upprätthålla den illusionen.