Utred skotten i
Göteborg!

Att folk känner sympati för polisens situation är inte konstigt. Trötta, rentav utarbetade, förvirrade med oklar ordergivning, tidvis tillbakapressade av stenkastande ungdomar och med en kollega skadad efter att ha fått en sten i huvudet. Ingen kan neka någon rätten att känna en oerhörd ilska och frustration i en sån här situation. Man kan till och med känna att gränsen är nådd, nu tar jag inte mer, här räcker inte de vanliga medlen till.

Alla har säkert känt så här nån gång, en oerhörd ilska som får det att svartna för ögonen och så skriker man rakt ut, kastar saker, rusar där ifrån eller kanske till och med drämmer till någon. Skillnaden är att polisen i en sån här situation har vapen, riktiga pistoler som man kan döda människor med och det var det som nästan hände. Poliser är människor, de blir också arga men ilska ska inte vara anledningen till att man väljer att använda sitt tjänstevapen.

Och tyvärr herr åklagare, tyvärr herr rättssystem men i situationen där polismannen sköt Hannes Westberg var det inte i nödvärn. Det var inte för att alla andra möjligheter var uttömda. Utan för att denna enskilda polisman hade fått nog och valde att använda sitt tjänstevapen för att markera detta. Och tyvärr, det är sorgligt, men vi kan inte ha ett rättssystem som baserar sig på känslor.