Libanon står i lågor
för att folkmordet ska
få fortgå

De onda araberna

Why do they hate us? En undran som delades av många västerlänningar efter attackerna den elfte september 2001. Svaret lät inte vänta på sig. ”De hatar oss på grund av vår frihet – vår religionsfrihet, vår yttrandefrihet och vår rätt att rösta”, meddelade George W Bush. Detta synsätt, att det i förlängningen finns en inbyggd konflikt mellan araber och demokrati, har sedan kommit att få rättfärdiga den krigshets och kolonialism som drabbat Afghanistan och Irak. Med den amerikanska flaggan i topp skulle de afghanska och irakiska folken räddas och skolas in i västerländsk demokrati. Den vita mannens faderliga omhändertagande av ”den andre” är dock inte så mycket ett utslag av västerlandets demokratiska förhållningssätt som av dess rasistiska politik. Dessa två aspekter har inte desto mindre visat sig gå hand i hand. Det har blivit allt tydligare att det inte är araberna som skyr demokrati utan västvärlden som är rädd för arabisk självständighet.

Det palestinska valet

Detta blev, om inte förr, uppenbart när palestinierna i vintras i ett fritt och demokratiskt val röstade fram Hamas. USA och EU var inte nöjda med valutgången utan krävde istället en bojkott av den palestinska administrationen. Detta är ett inslag i den västerländska synen på demokrati som förtigs; tanken att resultatet i ett fritt val kan vara felaktigt och att det röstande folket då bör bestraffas. Anledningen till oviljan att acceptera Hamas är rädslan för att palestinierna ska stärkas. Då valresultatet såg som ett tecken på att just detta var på väg att ske var åtgärder i syfte att åter försvaga de under ockupation hukande människorna nödvändiga. Västvärldens bundsförvant, och tillika ockupanten, Israel agerar efter samma logik. Varje antydan till självständighet bland palestinierna måste slås ned.

Våldet på Gazaremsan

Det rimmar illa att påstå sig vara en regions enda demokratiska stat och samtidigt aktivt motarbeta andras vilja till självbestämmanderätt och frihet. Därför måste Israel använda svepskäl för att krossa det palestinska folket. Det är knappast proportionerligt att bomba Gazaremsan i småbitar för en tillfångatagen soldats skull, men den israeliska offensiven har heller ingenting med den uniformerade ynglingen att göra. Istället handlar det om att bomba sönder den palestinska administrationen. Man kidnappar den palestinska regeringen och med hänvisning till att utrikesministern är Hamas-medlem, och därmed enligt den israeliska definitionen terrorist, bombas utrikesdepartementet i Gaza City. Hade västvärlden verkligen varit så demokratisk som den vill ge sken utav hade givetvis någon påpekat det logiska i att ministern kommer från Hamas, då det partiet faktiskt vunnit valet.

Libanon brinner

Rädslan för demokrati, frihet och fred för araber är så stor hos den israeliska ledningen att man nu valt att attackera sitt norra grannland, Libanon. Under förespegling att kriget handlar om att motverka terrorism sätter Israel Libanon i lågor. Detta är ett mönster som går igen överallt där stater använder statsterrorism för att trycka ned ett frihetstörstande folk. Israels högsta önskan är troligtvis att försvaga den redan bräckliga libanesiska regeringen så mycket att man kan ta kontroll över den politik landet för. Ehud Olmert, George W Bush och EU drömmer om att ha en libanesisk ledning som aktivt blundar för folkmordet på palestinierna. Genom att sätta stopp för allt vad demokrati heter ger man Israel fria händer att fortsätta sin fascistiska utrotningspolitik.

Folkrätten – allt annat än folkets rätt

Israel har dock folkrätten bakom sig i sitt agerande. Faktum är att detta säger betydligt mer om folkrätten än om Israel. Folkrätten handlar inte om folks rätt till säkerhet, liv, frihet och demokrati. Den handlar istället om att rättfärdiga starka staters aggressioner. De delar av den internationella rätten som faktiskt står upp för den lilla människan ignoreras genomgående. Att, som exempelvis Göran Persson, tala om två sidor i denna konflikt är inget annat än löjeväckande. Folkmord brukar sällan ha två jämbördiga sidor och har det heller inte nu.

För snart fem år sedan förklarade George W Bush pedagogiskt att araberna är rädda för demokrati. Händelseutvecklingen sedan dess visar att de arabiska folken gång på gång slås ned i sina försök att bygga demokratiska system. Svaga arabiska stater försäkrar västvärlden och Israel om att man kan fortsätta mörda civila i fred. Arabiskt blod är inget värt i jämförelse med det svarta guld som flyter genom pipelines. Why do they hate us? Fem år efter attackerna den elfte september är det hög tid att omformulera den frågan. Why do we hate them?