Ett nej är fortfarande
inte ett nej

I fallet med de båda krogägarna, kända i Stureplanskretsar, ansåg tingsrätten det bevisat sexuellt tvång förekommit och man fann kvinnans berättelse trovärdig. Kvinnan har berättat att hon inledningsvis var med på sex med de båda männen, men efter en stund ville bryta. Hon berättade inför tingsrätten hur hon skrek, grät och signalerade tydligt att hon inte vill ha sex. Efter övergreppet uppvisade hon skador som tydde på våld mot armar, ben, ansikte, bål, underliv och ändtarm. Dagen efter övergreppet hade de båda männen en sms-växling där de bestämde att de inte skulle berätta om natten för någon. Tingsrätten menar ändå att det inte står utom rimlig tvivel att männen förstod att hon inte ville. De skulle inte ha uppfattat att de gjorde något fel.

Tidigare under våren friades tre män från en gruppvåldtäkt fast tingsrätten även i det fallet fann flickans berättelse trovärdig. Flickan var 15 år och inte tillräckligt full för att våldtas. Tingsrätten menade att hennes tillstånd inte var tillräckligt hjälplöst. Hon var ju vid medvetande och hur skulle killarna då förstå att det inte var okej. Hennes nej räckte inte. ”Sluta” och ”Jag vill inte” var inte nog.

Vi har de senaste åren sett massor av fall där den våldtagna kvinnans trovärdighet ifrågasatts på grunder som alkoholintag, kläder, sexuella vanor. Där hennes nej inte har varit värt något eftersom hon hade haft sex förr, druckit sprit eller haft stringtrosor. I det här fallet fann tingsrätten flickans berättelse trovärdig. De trodde på hennes nej. Men det räckte inte. Hon borde ha gjort mer. Det är helt ofattbart. En femtonårig tjej blir utsatt för ett brott, tre killar har sex med henne oralt, vaginalt och analt mot hennes vilja och ansvaret för det ligger på henne. Tingsrätten håller inte de tre killarna ansvariga för att inte lyssnat på hennes nej eller för att de inte försäkrat sig om hennes samtycke. Lagen kräver inte att man respekterar det nejet om hon inte gör tillräckligt mycket motstånd alternativ är tillräckligt hjälplös. I det här fallet var hon då inte tillräckligt full och hjälplös för att våldtas.

När ska sexualbrottslagen och rättspraxis anpassas efter verkligheten? Det krävs inte alltid våld för att våldta. Det kan räcka med numerärt överläge, ett maktmässigt övertag eller bara själva chocken av att någon tar sig rätten att göra något med en mot ens vilja.

Det enda som är relevant att fråga sig tar lagen inte ens ställning till. Ville hon? Omständigheter som tvång, våld, hot om våld eller hjälplöst tillstånd är idag det avgörande i lagen. Inte att någon har sex med någon annan utan ha fått ett bekräftat att det är ok. Allt ansvar ligger på offret. Förövaren behöver inte fråga sig: Vill den här personen verkligen ha sex med mig?

Den nya sexualbrottslagstiftningen som installerades 2005 var på många punkter bättre än den tidigare. Exempelvis kan även fulla kvinnor våldtas efter 2005 (åtminstone i teorin, i praktiken ser det tyvärr fortfarande annorlunda ut), även om de druckit alkoholen helt själva. Men lagen innefattande inte kravet på samtycke vilket många starkt kritiserade.

Europadomstolen fastslog 2003, i Bulgariendomen, att sexuella handlingar som inte bygger på samtycke ska vara straffbelagda. I Irland, Storbritannien och Belgien är sex utan samtycke detsamma som våldtäkt. Att i lagstiftningen tydligt fastslå att sexuellt umgänge med någon utan samtycke är otillåtet borde varit självklart, men det gjorde man inte i den nya lagen.

Att från rättsligt håll ställa krav på samtycke innebär att våldtäkt inte bara är sexuella handlingar som någon utsätts för efter att ha sagt Nej. Våldtäkt blir då de sexuella handlingar någon utsätts för innan man sagt Ja. En sådan definition är mycket närmare verkligheten. Om samtycke krävs kan en förövare i rätten inte hävda att han inte förstod att hon inte ville, han måste istället veta säkert att han hade hennes samtycke.

Ett annat problem med tillämpningen av lagstiftningen är frågan om uppsåt. För att någon ska kunna dömas för ett brott krävs att åklagaren kan bevisa att den åtalade har haft ett så kallat subjektivt uppsåt, alltså att han ”med vett och vilja” har begått den kriminella gärningen. Något som är ganska verklighetsfrånvänt när det gäller våldtäkt. I långt ifrån alla våldtäktsfall var uppsåtet att våldta. Uppsåtet från förövarens sida kanske snarare är att ha sex, våldtäkt är konsekvensen när han inte försäkrar sig om personens samtycke, eller lyssnar på dennes nej.

För nåt år sedan försökte en snubbe skämta lite med mig och sa att ”det heter inte våldtäkt, det heter överraskningssex”. Lagen håller tydligen med den snubben om det.

Lagen skyddar inte oss.