Onsdag 17 juni 2009
Om Ahmadinejad fuskade till sig valsegern eller ej är av mindre betydelse nu, även om en del talar för det. Saker har satts i rullning som troligen inte hade satts igång om ”reformisten” Mousavi hade fått tillträda. Vi vet att det fascistiska systemet i Iran, med den högste ledaren Ali Khamenei och hans väktarråd i toppen, inte kan förändras inifrån av en man. Åren med den ”reformsinnade” president Khatami (1997-2005) talar med sitt tydliga språk. Även under hans styre fängslades, torterades och mördades regimkritiker. Att tro att Mousavi, som var premiärminister under 80-talets massakrer av oppositionella, skulle kunna lyckas med det andra ”reformister” misslyckats med vore naivt. Och så naiva är antagligen inte de iranier som nu i miljoner tar till gatorna och ropar ”död åt diktaturen!”. Deras kamp är långtifrån ett jippo för någon av de fyra kandidater som Khamenei handplockat. Det är en kamp för frihet, rättvisa och demokrati som kräver vårt stöd. Som revolutionärer och frihetliga socialister ställer vi oss till fullo bakom deras kamp.
Läs mer:
Global 1 maj: Ekonomisk kris i fokus
Bild på iranska missiler var manipulerad
Iran: Studentrörelsen på frammarsch
Iran: Elva personer dömda till hängning
Ökat polisförtryck mot Irans kvinnor