Den underbara polisen in
på bara skinnet

Polisen är ju tänkt att vara medborgarnas, samhällets, skydd. Polisen skall värna om folket. Så borde det låta om vi levde i ett idealt och fritt samhälle. Sverige har verkligen fjärmat sig allt mer från de flesta ideal. Den svenska polisen har under de senaste åren tillåtits agera på ett synnerligen rättsvidrigt sätt.

Rättsprocesserna efter Göteborg låter oss veta att så länge man är polis är man för det första polis. Inte människa med förmåga att begå misstag och absolut inte en av folket. Poliser är satta ovanför oss övriga andra (speciellt om vi andra består av så kallade aktivister eller terrorister enligt många inom poliskåren) när det gäller trovärdighet, bedömningsförmåga och agerande.

De förutsätts alltid, i alla situationer, agera förnuftigt och rationaliserat. Som om de inte hade känslor, tankar och akilleshälar som vi andra. Som om de besparats brister och skavanker. Varför skulle poliskåren besparas kvoten av rötägg som det övriga samhället innefattar (trots att de försöker, genom inträdesförhör och tester)?

Förra året tog sig en uniformerad polis i Blekinge, dock inte i tjänst, in hos en ensamstående kvinna för att kränka henne med förslag om nakenbilder. Han ville ta nakenbilder på henne och erbjöd till och med pengar. Maktmissbruk av högsta grad. Genussystemet gör sig synligt. En man, dubbelt maktpositionerad i egenskap av man och polis, kränker en kvinna. De sexuella trakasserierna (eller rent av försök till köp av sexuella tjänster) utförda av mannen mot kvinnan borde vara nog för ett fördömande. Det övergrepp han begick i egenskap av polis borde vara otvivelaktigt maktmissbruk och under idiotgränsen för dåligt omdöme. Solklara fall är sällan så soligt klara som vi kan få för oss.

Mannen i ovanstående fall friades nyligen i Rikspolisstyrelsens ansvarsnämnd (PAN) och är nu tillbaka i arbetet i samma tjänst som tidigare. Han hade begått ett allvarligt, men inte grovt, misstag. Eftersom PAN ansåg händelsen vara en engångsföreteelse väljer de att låta polismannen arbeta kvar. Vi kunde jämföra detta med en allvarligare grad av sexuellt våld, nämligen våldtäkt. Tänk er att en våldtäkt skett och läs sedan följande mening: Eftersom PAN ansåg händelsen vara en engångsföreteelse väljer de att låta polismannen arbeta kvar. Det handlar inte om motsatta företeelser, det rör sig endast om gradskillnader. I grunden ligger samma mögliga syn på kvinnor och breder välmående ut sig.

PANs roll

Vilken betydande roll PAN spelar när det handlar om interna polisärenden är uppenbar. Man önskar behålla dem just, interna. Polisen skall inte prövas som vanligt folk. Madeleine Jufors, länspolismästaren i Blekinge, hade begärt att PAN skulle sparka polismannen. Efter PAN:s beslut vill hon inte kritisera nämnden och säger vidare: Jag tror inte att det skadar allmänhetens förtroende för våra poliser.Vilket förtroende har vi för PAN:s förmåga att bedöma rätt och fel? Borde kanske polisen granskas av externa instanser istället för av den egna ansvarsnämnden?

Uppenbara tjänstefel och till och med lagbrott tycks accepteras när det gäller poliskåren,medan övriga samhällsmedborgare får se sina rättigheter förtvina och krympa. Straff tilldelade politiska aktivister är högre och hårdare än någonsin och beslut om deras straff tas allt mer lättvindigt. Mycket beror på att den tilltro man har för polisen är intakt. Poliser kan inte begå fel. Och poliskåren erkänner framförallt inga misstag.

Vi närmar oss ett samhälle där man inte vill ha med polisen att göra, ett samhälle man tvingas vara rädd för polisen och inte brottslingarna.