Frihetliga
Vänsterpartiet?

Som oberoende frihetligt socialistisk ingår Yelah i en utomparlamentarisk politisk tradition. Det har i och för sig gjorts försök att organisera sig partipolitiskt också och än idag finns i Älvdalen partiet Frihetliga kommunalfolket. Men historiskt sett har frihetliga socialister organiserat sig i främst den syndikalistiska fackföreningsrörelsen, i anarkistiska och rådssocialistiska grupper och under senare decennier också i vad som kallas autonoma rörelser. Nödvändigtvis är dessa inte antiparlamentariska grupper men vanligtvis i alla fall utomparlamentariska.

I dag ser situationen annorlunda ut. I Sverige är den största organisationen, syndikalistiska SAC (Sveriges Arbetares Centralorganisation) förvisso numerärt stor som flera riksdagspartier men som fackförening är den med sina åtta tusen medlemmar idag mycket liten. Renodlade anarkistgrupper är numera en verklig sällsynthet. Åandra sidan har de frihetliga idéerna fått en spridning långt utanför de traditionella grupperna. Inom så väl vänsterpartiet som miljöpartiet finns medlemmar som gärna använder sig av begreppet frihetlig och som inte heller sällan saknar kopplingar till just syndikalismen och anarkismen. Journalisten och författaren Naomi Klein återkommer också ofta till anarkisternas betydelse för hur den antikapitalistiska globaliseringsrörelsen kommit att gestalta sig. En rörelse som, i alla fall på idéplanet, snarare sammankopplas med platta strukturer och direkta aktioner än hierarkier och lobbyverksamhet.

Vägval Vänster är dock något mer än ett billigt försök att rida på den frihetliga vågen. Det är ett seriöst försök att förnya ett parti som har ett tungt historiskt bagage med diktatursvassande och leninistiskt kadertänkande. Politiska partier är alltså enligt VVV "inte något självändamål". Rörelsen ska verka för "demokratins fördjupning och vidgning till ekonomi och produktion" och "den viktigaste produktionsformen under socialismen bygger på de arbetande människornas gemensamma ägande och självförvaltning".

Gott så. Men talet om att bygga socialismen "underifrån" är på flera håll motsägelsefullt och det dubbelt upp. Dels för att man på flera ställen talar om att stärka parlamentarismen och att partiet ska använda sin riksdagsmakt maximalt (fast givetvis inte "bli en del av det politiska etablissemanget") vilket går stick i stäv med gängse frihetlig socialistisk kritik av parlamentarismen. Direkt demokrati är följaktligen heller inte ett begrepp som ingår i VVV:s frihetliga socialism. Men också för att socialismen inte här riktigt framstår som en genomgripande samhällsförändring. Plötsligt börjar programmet tala sig varm för privat ägande och de små egenföretagarna även om det görs "inom ramen för lagar som möjliggör företagsdemokrati."

Visst. Det ekologiska tänkandet och en feminism som inte ser patriarkatet som en liten biprodukt till kapitalismen känns som tydliga kliv bort från gammelmarxistiska föreställningar. Men att frihetlig socialism "byggs främst genom personalägande, kollektiva fonder och kooperation" är att plocka russinen ur tårtan - att både vara systemkritiska men att inte sträcka sig längre än vad som är möjligt inom systemets, kapitalismens, ramar. Vägval Vänster är kanske trovärdiga och nyttiga som frihetlig motkraft inom vänsterpartiet men deras socialistiska visioner är minst sagt otydliga.