Socialistiskt bygge med
grunden i liberalismens
mörka sida

W Paul Cockshott och Allin Cottrell
Planhushållning och direktdemokrati
(Manifest förlag)

I ett kapitalistiskt samhälle är det ägarförhållanden av produktionsmedel som möjliggör exploatering av andras arbete. Ett lämpligt alternativ för ett socialistiskt samhälle skulle då vara att låta dessa vara i allas ägo, vilket också C&C gör. Liksom i forna Sovjet så står alla produktionsmedel under statlig kontroll, och i C&Cs fall även all jord. Men till skillnad från Sovjet så fattas de övergripande samhälleliga besluten direktdemokratiskt, och de folkliga representanterna utses som i det antika Aten genom lottning.

Löneojämlikheten är utsuddad

När väl folket gjort sina val, återstår det för staten med dess experter att planera produktionen. Pengar kan inte användas som något mått, då de inte finns inte i vår mening. Beräkningsenheten är i stället arbetstimmar. Förutom att C&C finner det vara ett praktiskt mätenhet för planering så utges även lön i arbetskvitton som motsvarar arbetad tid. Det innebär också att ojämlikhet skapad av olika lönenivåer suddas ut.

På lönen dras en skatt som går till allmännyttig produktion som ger alla en grundläggande trygghet samt bidrag till arbetsoförmögna. Det man har över efter skatt kan man fritt använda för egen konsumtion. Priset på varorna anges i deras arbetsinnehåll, det vill säga dels arbete som lagts ned direkt på produktion av varan men även indirekt genom att räkna med arbetet med att tillverka maskiner och dylikt som ingår i produktionen.

Matematisk akrobatik

Som så många andra nationalekonomer så går C&C snabbt till matematisk akrobatik efter att kort ha redogjort mätmetoden. Vad nationalekonomer i hög grad sysselsätter sig med är att bygga matematiska modeller över samhället, vilket bygger på övertygelsen att allting går att mäta och värdera. Att nationalekonomin fått den inriktning den har gjort, är dess strävan efter att få en lika hög vetenskaplig status som de naturvetenskapliga disciplinerna.

Liksom de flesta andra akademiska fält så har finner man inom nationalekonomin en tendens att behandla människor som ting. Det kan vara behändigt i vissa situationer, men blir problematiskt när man förväxlar det med verkligheten. Vi kan ta arbetskvittona som exempel. Grundförutsättningen måste vara att alla människor är lika och upplever en arbetad timma på samma sätt. Men vi är alla olika. Mer rimligt skulle då vara att utgå från vad vi fysiskt och psykiskt upplever. Men detta finns ingen möjlighet att mäta.

Staten detaljstyr

Produktionen styrs in i minsta detalj av staten, där varje vara, maskin och arbetare finns med i dess databaser. C&C menar att detta behövs för att producera rätt antal varor, och för att korrekt värdera dessa i arbetstimmar. De beskriver en komplicerad matematisk modell som säkerligen en dator skulle klara av att lösa. Ironiskt nog så finner vi just i datorernas värld att man där övergett det centralistiska tänkandet. För anlägger man ett "centralistiskt" angreppssätt i simuleringar av hög komplexitet som exempelvis trafikstockningar, får man skriva snåriga rutiner för att hantera alla upptänkliga situationer. Skapar man i stället ett antal objekt som man tilldelar några få enkla regler minskas komplexiteten betydligt, och uppnår även ett bättre resultat.

Genom att övergripande frågor avgörs genom val så är det som i kommunalismen att folket i egenskap av medborgare beslutar över produktionen, och inte i arbetarna som det tenderar vara i syndikalistisk teori.

Tunt om demokratin

Vilka samhälleliga nivåer som skall finnas framstår som oklart i C&Cs teorier. Man har en rubrik som av någon mystisk anledning efter översättning innehåller ordet kommunalism. Där beskriver man endast grannskapskollektivet, kommunalismens centrala tanke om kommunen med dess folkförsamling och politiska liv saknas fullständigt.

Hur direktdemokratin skall gå till nämns endast kortfattat. Besluten tycks i stort begränsas till kollektivet och staten, vilket lämnar ett enormt glapp på mellannivå. C&C har uppenbarligen studerat hur Atens demokrati fungerade men har inte fullt ut förstått poängen med att demokrati skapas genom diskussioner. De föreslår att medborgarna skall slå sig ner framför sina röstningsutrustade tv-apparater och bilda sig en uppfattning efter debattprogram. Men vad atenarna menade var att man skall vara aktiv deltagare i diskussionerna, inte en passiv åskådare till dem.

Mörk syn på människan

C&C begränsar betydelsen av socialism till att betyda avsaknad av exploatering. Den unge Marx gick mycket längre när han talade om människans frigörelse. Han betraktade människan som en kreativ varelse som fick denna kreativitet begränsad och förtryckt under kapitalismen, vilket han sammanfattade i alienationsteorin. Anledningen att C&C inte går lika långt är, som vi skall se, en mörkare syn på den mänskliga naturen.

Rätten till arbete är en fråga om rättvisa, därom har jag inga problem med C&C. De menar sedan att varje person har rätt till arbete för att därigenom kunna konsumera. En må vara mer utopisk definition skulle vara rätten till arbete i sig för att varje människa skall få utlopp för sin kreativitet. Om vi har lön samt beskattning av densamma finns fortfarande en form av alienation från produktionen. Arbetarens bidrag till samhället är då inte dennes omedelbara arbete, utan sekundärt i form av skatt.

Arbetet uppfattas som tvång

Även om C&C erkänner att pengar inte är det enda som motiverar till arbete, men anser likväl att det skall finnas en grundskatt som tvingar arbetsskygga till arbete. De förutsätter alltså att arbetet kommer att vara och kommer att upplevas som ett tvång. Därför menar de att denna minimiskatt måste betalas, vilket alltså en form av tvångsarbete.

Att lönen erhålls i arbetskvitton är inte bara för att C&C anser det vara rättvist, det vill säga att konsumtion skall bero på prestation. Det är också ett sätt att begränsa konsumtionen, ty fri tillgång skulle leda till ohämmad konsumtion. C&C tror inte "ansvarsfull konsumtion", det vill säga att man lägger band på sin sig, skulle lösa problemet. Men handlar det verkligen i första hand om att minska konsumtionen genom självbehärskning?

Konsumtion ses som lycka

C&C har inte lyckats ta sig ur vår kulturs tvångströja, utan sätter likhetstecken mellan konsumtion och lycka. Jag tror på minskad konsumtion när vi gör upp med denna myt. Rätten till konsumtion måste tillfalla var och en i kraft av att vara människa, inte efter vad man är förmögen att prestera eller som en ynnest för det faktum att man skulle vara arbetsoförmögen.

C&C har samma syn på människans natur som liberalerna, där varje människa är en ekonom som försöker minimera sin arbetsinsats och maximera sin konsumtion. De visar på exempel från totalitära och kapitalistiska samhällen och menar att dessa visar att centralt ägande och planering är nödvändigt. Finns det ingen kontrollerande instans kommer det enligt ovan att bli ineffektivt. Tänker de sig ett samhälle där beslut fattas för att hindra beslutsfattarna själva att fatta fel beslut?

Behovet av ständig tillväxt

Att upphovsmännen är nationalekonomer finns ingen chans att missa. I botten av allt resonemang ligger ett helt tankesystem från den klassiska nationalekonomin. Ett omättligt behov av att konsumera hör samman med den centrala tanken om "knappa resurser", det vill säga att behoven alltid överstiger tillgångarna. Det i sin tur leder till behovet av ständig tillväxt, något som finns med överallt i deras planekonomi.

Eftersom även arbetstid enligt detta tankesätt alltid kommer vara en bristvara, så skall arbetare som av någon anledning frigörs från en produktionsenhet omedelbart flyttas till en annan. Denna syn på tillväxt är intressant då man vanligtvis sätter tanken om ständig tillväxt som den mest centrala i och mest problematiska för kapitalismen.

Liberalismens svartsyn

I C&Cs värld är vänsterns gamla devis "Av var och en efter förmåga, till var och en efter behov" borta. I varje fall om man inte anser att behoven är kopplade till förmågan. C&C har på ett fantastiskt sätt kombinerat liberalismens svartsyn med en socialism vars definition är frånvaron av exploatering. Hela deras tänkande genomsyras av den allmänna tankeströmningen om homo economus och - uttryckligen i boken, definitionen som rättvisa som belöning efter förmåga.

Någon form av planering kommer att behövas i ett frihetligt socialistiskt samhälle. Men problemen med en så hårt centraliserad planering som C&C föreslår går inte avhjälpa med aldrig så många datorer. För problemet är inte beräkningsmässigt och avhängigt datorkraft, utan vad som faktiskt kan beräknas.

Fram för fler nivåer

Ett alternativ är att ha fler nivåer, som exempelvis kommunalismens konfederalism, och där varje nivå efter förmåga producerar för de behov som demokratiskt fastställts av och för kommuner och regioner. Det viktiga är att makten fullt ut förblir på medborgarnas nivå även om produktion, distribution och administration överstiger det rent lokala. Ett system där enheter på en nivå går samman till en högre för att lösa produktionsproblem är en mer dynamisk lösning som också gör människor mer direkt involverade i samhället.

Reklam:
Köp boken i Yelahs nätbutik.