Gandhi - en terrorist?

Filosofen Arne Næss, 90 år gammal, har varit intresserad av Gandhi i hittills 72 år och ännu en gång präntat ner sina funderingar om honom, nu i boken Gandhi (Natur och Kultur, 2002). Denna lilla bok om aktiv politik och religion har en varm och optimistisk ton i global humanistisk allemansrätt. Næss gör för den skull inte Gandhi felfri. Visionerna inspirerar när dagens partipolitik känns syrefattig.

Mohandas Karamchand Gandhi (1869-1948) sökte sig in i konflikternas centrum och mötte meningsmotståndare öga mot öga. Varför kommunikation och tolerans blir hans vägval får läsaren ta del av. Hans livskraft och vandringar ut och in i fängelser för ohörsamhet mot ordningsmakt vittrade sönder fängelsemurarna som avskräckande instrument.

Gandhis politiska strävanden för en radikal decentralisering och demokratisering av ekonomi och politik blandas med hans djupa tro från det religiöst förankrade Indien. Han tog fram bibeln, koranen och andra heliga skrifter för att motverka hat och intolerans i religionsmotsättningar. Andra gör tvärt om.

Den stridbara aktivisten Gandhi skulle i det retoriska nutidsklimatet riskera stämpeln terrorist. Ett kraftuttryck som riskerar att urvattnas om det inte används rättmätigt i konflikter. Även Gandhi anklagades för skuld till våld.

I stället för passivitet eller att låta sig provoceras till våld, tog han strid verbalt, själsligt och kroppsligt fram till 79 års ålder då tre kulor på nära håll tog död på hans kropp.

Våldet är en realitet. Det sköljer över oss dagligen och frodas i hämnd och hat, fiktivt ömsom verkligt. Vi är överens om att förtryck är en del av det och att det i sin tur provocerar fram mer. Vidare har vedergällning aktualiserats som ursäkt. Lägg sen till att det finns mat, kunskap och teknik i överflöd men förutsättningarna för en globalt dräglig tillvaro slås undan. Vi skulle kunna kalla det ett våldsetiskt normsystem.

En motvikt hittar du i Gandhi.