Tillfälligt besök i
arbetarklassen

Barbara Ehrenreich
Barskrapad - Konsten att hanka sig fram
Övers. Kerstin Gustafsson
Leopard förlag

Över en lunch med sin förläggare gled samtalet in på ämnet fattigdom. Hur klarar sig egentligen de miljontals amerikaner som bara tjänar sex sju dollar i timmen? Ehrenreich sa att någon borde göra bruk av den gamla hederliga journalistiska metoden, helt enkelt pröva själv och ansluta sig till den stora skaran av så kallade arbetande fattiga. Du borde göra det, replikerade förläggaren, och det blev startpunkten för Ehrenreichs odyssé i den blomstrande amerikanska servicesektor, en odyssé som hon nu har sammanfattat i den mycket uppmärksammade reportageboken Barskrapad.

Ehrenreich satte innan hon påbörjade sitt projekt 1998 upp en rad regler, bland annat att hon alltid skulle välja de bäst betalda alternativen, men inte utnyttja sina tidigare arbetsmeriter - låt vara att journalistyrket kanske inte räknas som en merit inom exempelvis städbranschen. Vidare, att hon alltid skulle välja det billigast möjliga boendet, förutsatt att det inte äventyrade hennes personliga säkerhet och erbjöd ett visst mått av ostört privatliv. Men hon unnade sig lyxen att ha tillgång till bil.

Hon började i sin hemstat Florida, fortsatte sedan till Maine och Minnesota, hann pröva på att arbeta som bland annat servitris, städerska, vårdbiträde och kassabiträde. Redan att skaffa ett arbete var svårt eftersom det kräver att man har en fast adress, men för att skaffa en lägenhet krävs det att man har ett fast arbete eller åtminstone att man kan betala hyra och depositionsavgift i förskott. Ehrenreich och många av hennes arbetskamrater tvingas därför att bo på dyra motell, i husvagnar och somliga till och med i bilar. Det är hart när omöjligt att få ekvationen att gå ihop utan att dubbelarbeta.

Ehrenreichs stil är enkel och okonstlad, hon beskriver konkret, detaljerat och faktiskt, med en avväpnade humor sina egna och kollegors dagliga vedermödor. Humorn är laddad med syrliga ironier och helheten är hårt bitande samhällssatir. Till fotnoter har hon förpassat statistik och fakta hämtade ur forskningsrapporter och artiklar om amerikanskt arbetsliv. Barskrapad är en svidande uppgörelse med ett samhällssystem vars välstånd - sett inte ifrån ledarskribentens inskränkta tillväxtperspektiv, men från ett underifrånperspektiv - bygger på gammal hederlig hård exploatering.

En stor del av framställningen ägnas också åt den förnedrande behandling de arbetande fattiga regelmässigt utsätts för. Redan vid första mötet med arbetsgivaren markeras det tydligt och klart vem som är över- och underordnad. Drogtester, bisarra frågeformulär och "personlighetstester" används för att hålla arbetare på mattan. Och facket, får de arbetssökande veta, de ställer mest till med problem. En arbetsgivare, ett gigantiskt och extremt lönsamt företag inom detaljhandeln, informerar rent av sina arbetare, med en introduktionsvideo, om att facket visst fyllde en funktion förr i tiden men att det numer har spelat ut sin roll. Arbetarna uppmuntras däremot att identifiera sig med det stora och mäktiga företaget, trots att de själva inte alls får någon del av vare sig deras vinster eller makt. På möten hurrar man emellertid tillsammans för att hålla andan uppe.

Själv erbjuder Barabara Ehrenreich inga enkla lösningar på de enorma samhällsproblem som hon lyfter fram i ljuset, men hon törs vara försiktigt optimistisk, hoppas och tror att större facklig aktivitet skulle kunna vara en väg bort från de värsta avarterna av exploatering. I sinom tid, gissar hon, kommer fler och fler arbetare att inse att det är den bästa lösningen. Att döma av boken är det svårt att se en sådan utveckling inom överskådlig framtid. Visst finns det en ilska och indignation bland arbetarna, men den tar sig sällan några uttryck som tyder på en vilja att ändra på missförhållanden, än mindre på samhället. Barskrapad är en viktig bok som borde kunna fungera som ett varnande exempel i ett Sverige som i ökande utsträckning verkar se det amerikanska samhället som en förebildlig utopi.