Viktig bok för både
socialister och
djurrättare

Djurrätt och socialism
av Toivo Jokkala och Pelle Strindlund
Utgiven av Lindelöws förlag, 2003

Vi minns de uppslitande djurrättsdebatter som fördes på alla fronter inom den svenska vänstern i slutet av 1990-talet. Mycket gott skapades under denna tumultartade tid, men många onödiga splittringar likaså. Möjligen är det just därför som författarna här levererar en sorts fredsförklaring mellan de två lägren av socialister och djurrättsaktivister.

Att integrera djurrättsfrågor med socialismen är långtifrån oproblematiskt. Som exempel har kampen för frihet och rättvisa i socialismens anda än så länge förts tillsammans med de förtryckta, med lönearbetarna, med kvinnorna. I djurrättsfrågan är det annorlunda. Här sker frihetskampen för djuren, som själva inte kan föra sin talan eller ens kämpa för sin sak. Där socialism handlar om att den förtryckta klassen, arbetarklassen, själva ska frigöra sig från sina bojor genom ett kollektivt intresse för en bättre tillvaro, ligger grunden för djurrättsengagemanget i ett etiskt ställningstagande kring att dödandet och utnyttjandet av djur är fel. Är dessa olika synsätt överhuvudtaget möjliga att kombinera?

Trots svårigheterna visar författarna samtidigt uppenbara nödvändigheter för dem med ett djurrättsligt engagemang i ryggen att vidga vyerna till de stora världsstrukturerna. Ett exempel är den mycket viktiga diskussionen kring vegetarianism och besegrandet av världssvälten. Det är inget nytt att vi idag i den rika delen av världen äter en ohållbart stor mängd kött på bekostnad av människors hälsa i den fattigare delen av världen. Det håller alla med om. Men det är också, vilket flera djurrättsligt engagerade har svårt att bemöta, klart att ett stopp av denna köttkonsumtion inte automatiskt leder till att svälten i världen försvinner. För att besegra världssvälten krävs betydligt mer än så. Det krävs en politisk kamp för social omfördelning av resurserna och den befintliga maten - en kamp mot det kapitalistiska systemet.

Intressanta personporträtt

En stor del av boken utgörs av uttalanden från personer som på ett eller annat sätt har anknytning till djurrätt och socialism. Intressanta inslag är exempelvis de personporträtt på djurrättsengagerade Fredrika Bremer och Rosa Luxembourg som, på grund av personporträttens korthet, inte fungerar som en fullständig beskrivning av personen men väl en viktig inspirationskälla och fördjupad förståelse för komplexiteten i samförståndet mellan socialism och djurrätt.

Just intervjuer är något som författarna använder flitigt i boken, bland annat under ett avsnitt där de ger en beskrivning av inställningen till djurrättsfrågor hos dagens svenska vänsterrörelse. Visserligen svänger författarna över stora ideologiska områden (att sammanfatta vänstern är ingen lätt uppgift) och antalet personer per inriktning är litet. Detta gör visserligen presentationerna något tunna men helhetsintrycket, den totalt sett stora mängden presentationer av svensk vänster, blir en mycket bra bild av de problem, och möjligheter, som vänsterrörelsen ser i ett ökat djurrättsengagemang.

Speciellt intressant blir det under kapitlet Socialister om djurrätt. Där har författarna intervjuat fyra politiskt engagerade vänstermänniskor kring deras relation till djurrätt. I kapitlet ges en hel del tankar och goda argument kring det mesta som berör djurrättsfrågan. Här diskuteras bland annat om vegetarianism, i fråga om bojkott av köttkonsumtion, fungerar som politisk strategi eller om den bara är en livsstilsfråga som riskerar att splittra arbetarrörelsen.

Stundtals svårt språk

Boken har också sina svagare delar. De inledande kapitlen, som har avsikt att ge en kort introduktion kring dels djurrättsengagemang och djurrättsfilosofi och dels socialistisk teori i allmänhet och marxistisk teori i synnerhet, är rejält problematiska. De är för långa för att fungera som en kort introduktion och de läsare som redan har en förståelse för begreppen djurrätt och socialism får knappast ut något nämnvärt av denna introduktion. Avsnitten är samtidigt alldeles för korta för att ge en läsare som inte sedan tidigare är insatt i socialistisk teori någon direkt förståelse. Språket, speciellt i beskrivningen av socialismen, innehåller dessutom flera komplexa begrepp som kräver en hel del förkunskap för att kunna förstå.

Troligen var dessa avsnitt tänkta som en kortare definiering och refreshment kring centrala begrepp, men jag tycker inte det lyckas speciellt bra. Författarna skriver själva i introduktionen att boken innehåller stundtals komplicerade uttryck och terminologi. För dem som känner sig oinsatta i socialistisk teori rekommenderar jag inför läsningen av boken därför en mer grundläggande, och lättillgänglig, bok som exempelvis Per Månsons Marx - en introduktion. Och för de som behöver en introduktion i djurrättsligt tänkande fungerar Magnus Lintons Veganerna - en bok om dom som stör troligen bra. Just Lintons bok är dessutom bra att ha färsk i minnet eftersom Strindlund och Jokkala i delar av sin bok drar paralleller och resonerar kring flera av Lintons analyser.

Djurrätt och socialism har helt enkelt alldeles för mycket att ge för att låta ett komplicerat vokabulär hindra en. Den presenterar tankeställare till dels dem inom den socialistiska rörelsen som inte värderar djurrättsfrågor som mer än perifera för kampen, dels de helhjärtade djurrättsaktivister som saknar engagemang mot de övergripande samhälleliga strukturerna, och även dem av oss som, likt författarna, försöker driva ett klasskampsperspektiv parallellt med ett djurrättsligt.

I boken presenteras många frågor, och det är först när vi kommer till de avslutande kapitlen, speciellt kapitlet Sånt som bör göras, som författarna själva träder fram och presenterar sina egna teorier. Där tar de tillfället i akt att resonera kring, som rubriken på kapitlet avslöjar, hur de anser att djurrättsrörelsen bör agera för att integreras i den socialistiska rörelsen. De diskuterar även vilken fråga de anser att djurrättsengagemanget bör riktas mot och hur rörelsen ska förhålla sig till allmänheten för att å ena sidan inte bli indefinierade, en rumsren samhällsröst som inte längre flyttar fram gränserna, eller utdefinierade, stämplade som extremister och därmed tappa all samhällelig påverkningskraft. Detta kapitel är det tveklöst mest praktiskt inriktade, med naturlig anknytning och tillämpning av de teoretiska resonemang som problematiserats genom boken. Vad Strindlund och Jokkala föreslår för djurrättsrörelsens framtid ska jag inte avslöja. Det får ni själva läsa om och ta ställning till.

Djurrätt och socialism är ett intressant och i allra högsta grad nödvändigt inslag i djurrättsdebatten och en viktig tankeställare för dagens, och morgondagens, svenska socialistiska rörelse.