Också jag gillar Ett
öga rött

Ett öga rött
Författare:Jonas Hassen Khemiri
Förlag: Norstedts (2003)

För en tid sen väntade en kompis och jag ut regnet i en bokhandel. Vi gick runt och kollade nya böcker och topplistor - nästan bara deckare. Fortsatte på pockethyllor. Varje gång hon frågade om jag läst en bok, blev jag tvungen att svara nej. Efter femton titlar påpekade jag att det verkar som jag inte läst en enda skönlitterär bok på tio år och sen skämtsamt kategoriskt att så många böcker är förutsägbara, särskilt svenska.

Kompisen är skarp så självklar gav hon mig en bok som tvingar mig att ta tillbaka det uttalandet. Ett öga rött är fresh. De första sidorna hakar jag förstås upp mig i meningarna där ordningsföljden i svenskan är omflyttad. Exempelvis såhär: "Också hon har sagt vi araber är inte som andra blattar". Men redan efter fem sidor flyter läsningen och om jag sen stannar till är det för att suga på en bra formulering.

Med huvudpersonen Halim upplever vi tonåren och svenska samhället med en blattes syn, känslor och humor. Det borde vara en självklarhet att detta perspektiv skulle finnas i mängder i svenska bokförlags årliga utgivning.

Hassen Khemiri är en ung författare som ännu inte fått den vuxnes minns- tonåren-blick. Även om vi inte har den etniska erfarenheten av samhället kan vi känna igen oss i tonårens tuffa år och en del av oss kan kanske dra paralleller till klasserfarenhet.

Khemiri fångar bra hur vi i tonåren med begränsad livserfarenhet och ansvarstagande och inget försörjningsansvar vet bäst och har ytterst få försonande drag. Samtidigt finns genomskådandet och dissandet av falskhet och opportunism, som kan hålla engagemanget vid liv.

Halim är ingen fin och fördomsfri invandrarkille. Han slänger ur sig rasistiska, sexistiska och homofobiska åsikter. Det är inte bara svennar som är fula, keff, blåsta och sämst, utan också negrer, slaver, gulingar och latinamerikaner. Det är bara araber som är snygga, smarta och lite bättre än andra. Ja, inte ans alla araber en del är svikare.

Halim har inte några jämnåriga vänner och för att hålla sig oantastlig föraktar han andra. Men han blottar också sin sårbarhet och ofta med en komisk vändning.

Halims skimrande tro på ledarskap och hans stränga nolltolerans får motstånd från den han ser upp till - pappan. Relationen mellan son och pappa är en röd tråd i boken och beskrivs med skärpa och känslor.

Ett öga rött har fått stort cred, och också jag gillar den.