Svenska kyrkans hearing om samlevnad och äktenskap är avlutad och i dagarna avläggs en rapport till Kyrkomötet. Den stora frågan har förstås gällt kyrkans syn på samkönade förhållanden. Riksdagen har tillsatt en utredning om en så kallad könsneutral äktenskapslagstiftning vilket, om den blir av, kommer öka trycket på Svenska kyrkan att släppa in homosexuella, och för den delen också samkönade bi- och transpersoner, för vigsel. En nyligen av Göteborgs-Posten genomförd undersökning visar också att sex av tio svenskar anser att homosexuella par ska få gifta sig i kyrkan.

H.O.M.O. en helgonkalender
Lars Gårdfeldt och Elisabeth Ohlsson Wallin
Ordfront förlag

Prästen Lars Gårdfeldts och fotografen Elisabeth Ohlsson Wallins H.O.M.O. en helgonkalender är med andra ord en bok i tiden. En bok med syfte att berätta om de nedtystades historia så att bögar, lesbiska, bi- och transpersoner kliver in där de hör hemma i kyrkans heliga historia.

H.O.M.O-en helgonkalender

I den katolska kyrkan är det ju påven som kanoniserar helgon. Eventuella homo-, bi- eller transsexuella erfarenheter i deras bakgrunder har förstås knappast lyfts fram i traditionella helgonkalendrar. Men i H.O.M.O. har Gårdfeldt och Ohlsson Wallin annekterat bibliska personer, helgon och idag levande kristna förgrundsgestalter och givit dem nya kontexter. På så sätt blir bibelns Rut och Noomi, i boken fotografiskt gestaltade av Olga och Janna från Minsk i Vitryssland, skyddshelgon för lesbisk kärlek och ärkebiskop Desmond Tutus kamp för homosexuellas rättigheter kopplas till Sankt Petrus Clavers insatser för mänskliga rättigheter. Varje månad får sina renoverade "helgon". I januari är det således Rut och Noomi och i september Desmond Tutu.

För vissa, som de närmare 40 000 tusen som skrev under den pensionerade göteborgsprästen Carl Gustaf Stenbäcks protestbrev till riksdagen, är H.O.M.O. förstås en nagel i nålsögat. För andra kanske den blir till en hjälp under personlig andakt eller till och med gudstjänst i en och annan frisinnade församling.

För det är nog närmast så man ska läsa Lars Gårdfeldts och Elisabeth Ohlsson Wallins helgonkalender. Liksom utställningen Ecce Homo är H.O.M.O. utan tvivel politiskt kontroversiell men knappast med samma sprängverkan. De lesbiska, bögarna och transpersonerna i H.O.M.O. umgås inte med någon gudason på Ohlsson Wallins nya bilder. De ikläder sig heller egentligen sällan direkt rollerna som några helgon utan blir av bokens skapare oftast bara sammankopplade med sådana. Mer blasfemiskt än så är det inte.

Och Lars Gårdfeldts förklarande texter som kopplar samman respektive öden modellernas och rollernas, de idag förtrampades och helgonens är inga dagspolitiska pamfletter. Snarare predikningar om kärlek och förståelse.

Stefan Bergmark

Fler texter av Stefan Bergmark

Relaterade mailadresser:
Stefan Bergmark
Yelahs kulturredaktör

Sök på Yelah

För kännedom

Skolminister Jan Björklund har fått rejält med statistiskt smörj av radions P1 för sina återkommande och felaktiga påståenden om att den svenska skolan är så usel och därför behöver förborgerligas. DN kommenterar P1-programmet som ett "lustmord" på "kärnan i hans gärning som skolpolitiker". Vem kommer att ta Jan Björklund på allvar efter detta?
Andreas Bryhn