Perspektiv som förnyar
maktanalys

Intersektionalitet
Paulina de los Reyes, Diana Mulinari
Liber, 2005

Om vi delar upp ordet intersektion får vi inter, vilket betyder mellan och sektion som kan översättas till skärning. Intersektionalitet beskrivs ibland förenklat som att granska skärningspunkter i maktprocesser i förhållande till tid och plats. (1)

Tid och plats betonas i postkoloniala studier, queerstudier och vissa grenar av feministiska studier, bland annat Black feminism, där intersektionalitet har tagit plats. Perspektivet intersektionalitet dök först upp i USA hos Kimberle Crenshaw som är redaktör för Critical race theory. The key writing that formed the movement (1995). Det intersektionella perspektivet användes för en "antirasistisk kritik till den "vita" feminismens hegemoni och exkluderande praktik. "Inom black feminism är det främst sociologen Patricia Hill Collins som har fört fram intersektionalitet.

Intersektionalitet är ett ord som få vet vad betyder, än. Det kan förväxlas med intersexualitet (som tidigare kallades hermafrodit), men eftersom det ordet nämns så sällan är risken liten. Risken är större att intersektionalitet blir ett av dessa direktöversatta engelska ord som stannar innanför universitet och högskolors undervisningssalar och forskarrum. Intersktionalitet är inte en teori om makt utan ett analytiskt verktyg och perspektiv som kan användas med teorier om makt. Det skulle vara bra om en sådan metod började användas praktiskt. Men då måste intersektionalitet pratas om i media, i arbetslivet, i skolor, i organisations- och aktivistvärlden. Det handlar kort sagt att närma maktanalyser till den komplicerade verkligheten. Istället för att prata om över- och underordning som fasta positioner är perspektivet intersektionalitet inriktat på samtidiga processer som skapar och upprätthåller relationer av överordning och underordning mellan individer och grupper av individer.

Boken Intersektionalitet, som är utgiven av Liber, är förmodligen skriven med studenter som målgrupp. Den kan också läsas som en slags summering av flera års kritik av den dominerande feministiska tolkningen i Sverige som varit fixerad vid könsrelationer och satt andra sociala relationer i skuggan av kön. Den finns ingen människa som bara är exempelvis kön eller bara etnicitet. De los Reyes och Mulinari anknyter till postkolonial teori och Black feminism när de markerar att konstruktionen av kön är rasifierad och att rasifiering I boken Den nya svenska arbetarklassen (Diana Mulinari, Anders Neergaard) förklaras rasifiering på följande sätt: "processer genom vilka grupper av människor, flertalet dock inte alla invandrare eller barn till invandrare skapas som annorlunda och underordnade genom antagandet om deras biologiska eller etniska/kulturella skillnader. Genom rasifiering skapas ett "dem" och samtidigt ett "vi" där bland annat nationstillhörighet är centralt. " är bekönad.

Feministrörelsen och den institutionella jämställdhetspolitiken i Sverige har också kritiserats för en traditionell tolkning genom vita medelklassögon och heteronormativitet. Något som vi har sett exempel på i mediedebatten om kvinnojourernas riksförbund Roks styrelse och debatter om vad som kallas hedersvåld mot kvinnor.

Makt är en process som utmärks av rörelse. Makt måste upprepas för att hållas vid liv, men samtidigt omformas den. Genom att granska hur institutionella maktutövning flätas in i normerande mönster för våra beteenden och tankar kan vi bli medvetna om hur makt skapas och återskapas, men också hur vi kan förändra processen och göra motstånd. Ett plan i maktutövningen är skapandet och upprätthållande av en hegemonisk ordning ¹ och samtidigt bygga en kompletterande diskurs² som samverkar med hegemonin.

De los reyes och Mulinari beskriver hegemonisk feminism som att ha "nära koppling till jämställdhetspolitikens institutionalisering och skapandet av organisationer, centra och andra institutioner med syfte att bedriva forsknings - och utvecklingsarbete med ett könsperspektiv. "

Hegemoni ger makt genom kontroll av kunskapsproduktion och symboliska resurser. Samtidigt som den utesluter andra röster, andra kollektiva erfarenheter och andra vetenskapliga och politiska perspektiv och analyser.

Det kan tyckas att boken tar upp väldigt mycket om kritiken mot den hegemoniska feminismen i Sverige, men författarna är framträdande i debatten kring det. Eftersom deras engagemang i antirasistisk arbete är en del i deras forskning och aktivism kunde de också ha valt att lägga fram kritiken mot hur rasism i Sverige har formats av svenskar till att vara kopplat till högerextrema grupper.

Diskussionen när det gäller intersektionalitet och feminism har till stor del handlat om vad det perspektivet kan ge och om det är relevant i feministisk forskning. Författarna ställer andra frågor, till exempel Vad säger ett intersektionellt perspektiv om feminismens premisser och praktik? Och de tittar på områden där intersektionaliteten utmanar feminismen.

Författarna sätter samman makt och ojämlikhet, och kopplar det till individens möjlighet att handla som subjekt i samhällets organisering och rådande ideologier. De menar att en dialog mellan marxisten Michael Foucault och Karl Marx ger möjlighet att granska förhållandet mellan norm och makt. I det sammanhanget vill de analytiska skilja mellan exploatering och stigmatisering. De kategorier som anges vara exploaterade (underordnade) är klass, kön och etnicitet, medan icke-heterosexuell identitet, transkön (författarna menar med kön man och kvinna) och funktionshinder är kategorier som utsätts för stigmatiserande processer. Författarna skiljer exploatering och stigmatisering åt genom att exploatering går över även till andra generationen inom den gruppen.

"Maktfrågan för underordnade grupper är inte i första hand att bejaka sin identitet utan att frigöra sig från exploatering". Den skillnad de gör anser de vara en förutsättning för att förstå de mekanismer genom vilka makt och ojämlikhet återskapas. Den distinktionen kan vara viktig vid analyser, men den blir stramt tudelad om individer. En person som är stigmatiserad kan ju också vara exploaterad. Ett exempel är transpersoner som försörjer sig som sexarbetare. Personer som är hiv-smittade är stigmatiserade (i högre grad om de inte är västerlänningar och heterosexuella) och när det blir känt att de är hiv-smittade kan de riskera att inte få jobb och de riskerar att klassas att få sämre sjukvård. Funktionshindrade som med hjälpmedel kan delta på arbetsmarknaden kan hänvisas till en särskild arbetsmarknad där lönerna är låga.

Jag uppfattar det att författarna delar den politiska feministiska filosofen Nancy Frasers definition av exploatering: att det innebär mer än en motsättning mellan arbete och kapital. Den innefattar också avsaknad av symbolisk och diskursiv makt.

Författarna säger att åtskillnaden mellan exploatering och stigmatisering inte är en rangordning, som det lätt kan uppfattas. Det är just rangordning av det som är materiell och social underordning och det som blivit kallat kulturell identitetspolitik som debatterats friskt i USA:s feministiska kretsar.

Författarna påminner att makt handlar inte bara dominans utan också om motstånd och tar upp motståndsstrategier mot makt, ojämlikhet, hegemoni. Att formulera alternativa berättelser och kunskapsproduktion, utmana, ifrågasätta, att söka efter mer både/och att göra sammanlänkningar mellan samhällets strukturer, institutioner och aktörer.

Paulina de los Reyes och Diana Mulinari tillhör de forskare i Sverige som är intellektuella kritiska förnyare och inspiratörer. De tillhör dem som kan ge mig både bekräftelse och vidga tankar. Men det som ger minus är att heteronormativitet (och i det ingår normen om två kön) ³ för sällan problematiseras i deras texter. Det har blivit bättre uppmärksammat efterhand i deras texter, men kan bli bättre.

Fotnot: 1) ”En viktig utgångspunkt i intersektionella analyser är att kön (i likhet med klass, etnicitet, sexualitet mm) aldrig uppträder som en renodlat relation utan den interveneras och transformeras av andra maktrelationer. [...] En intersektionell maktförståelse utgår från en kunskapssyn där individer, ideologier, vedertagen kunskap, diskurser, symboliska resurser och materiella villkor är involverade i en ständig konstruktion av makt och underordning.” (Begreppet Intersektionaliet, http://www.sverigemotrasism.se/templates/svNormal____3628.asp)