Enkelt och bra om
klimatförändringarna

Mark Lynas
Oväder
Ordfront, 2005

"Det är något fel med vädret" konstaterar författaren, miljöaktivisten och numera äventyraren Mark Lynas - och många med honom. Under tre års tid besökte han fem kontinenter för att studera förödelsen i klimatförändringens spår och för att hitta tecken - bevis om man så vill - på den omtalade globala uppvärmningen. Han intervjuade herdar i Mongoliet, eskimåer i Alaska och fiskare i Tuvalu. Han träffade mängder av vetenskapsmän som i de flesta fall, i samklang, bekräftade hans farhågor.

Lynas gräver djupt i klimatzonernas tydliga förändring i form av smältande isar och glaciärer, onaturliga störtregn i Storbritannien och hur den regionala biologiska mångfalden står inför katastrofartade förändringar världen över. Han upptäckte bland annat att Alaska drabbas av allvarliga permafrostskador då temperaturen stiger och marken tinar upp, att atollerna i Söderhavet håller på att översvämmas och att våldsammma sandstormar i norra Kina sakta men säkert gör att landet börja gå över i öken. Han anklagar sig själv och andra miljöaktivister för deras ständiga jorden runt-flygande och "gröna leverne" med viss ironi och drar jämförelsen om att en kortare flygning släpper ut lika mycket växthusgas som en personbil gör på ett helt år. Hur rättfärdigar man det undrar han och avslutar med ett rungande "herregud".

Men i det stora hela är han allvarlig. Han menar att våldtäkten på Moder Jord förvisso pågått under hundratals år men att det var i och med industrialismen förstöringen tog ordentlig fart. Han påpekar också att det moderna livet med maskiner och fabriker i kombination med kapitalismens uppmuntran till västerländsk lättja och överkonsumtion numera är det som håller växthuseffektens expanderande vid liv. Att människans strävande efter "frihet" leder till ökad bil- och flygtrafik vilket paradoxalt nog, på sikt snarare begränsar oss.

Förstörelsens omfattning, som tidigare bara uppmärksammades av den innersta forskarkretsen, har i dag knappast passerat någon obemärkt. Till de få undantagen hör fortfarande alla dessa oljebaroner och politiker som fortfarande sätter lönsamheten i första rummet – till vilket pris som helst. Även om kapitalismen som sådan är mer eller mindre beroende av den tunga och energikrävande industrin måste vi nu tillsammans hitta verkligt hållbara alternativ i form av miljövänliga energikällor och en ändrad livsstil. Han menar också att den enskilde människan i allra högsta grad själv kan påverka, bland annat just genom att minska vår onödiga konsumtion av kapitalvaror och livsmedel, odla och handla lokalt och därmed också minska belastningen på odlingsbar jord samt att reducera flygtransporter. "Reduce, reuse and recycle", i den ordningen.

Stundtals skrämmer han läsaren samtidigt som han visar på hopp om förändring - hopp om att det ännu inte är för sent att förhindra en omfattande, kanske till och med total, global katastrof. Han gör det med ett enkelt språk, precis som att han själv vill hålla sig ifrån den intellektuella författarskarans dribblande med onödigt svåra ord och facktermer för att istället lägga energi på att beröra och informera. Han är sparsam med abstrakt och svårsmält statistik och ger oss istället mängder av tips på hur vi själva kan påverka hotet från oss själva.

Avslutningsvis ger han oss massor av webbadresser med information om den globala uppvärmningen och om pågående kampanjer. Han rekommenderar varmt sin gamla arbetsplats, OneWorlds hemsida, som bjuder på både spännande och intressant läsning. Lite märkligt är dock att han inte nämner något om fenomenet "permaculture" – en filosofi som visserligen funnits i årtionden (har egentligen sitt ursprung i ursprungsbefolkningens uråldriga metoder om hur man lever i samklang med Jorden och varandra, enkelt förklarat) men som nu på senare tid och på många håll, återigen ses som det enda verkligt hållbara alternativet för människan i framtiden.

I övrigt har boken få brister och den skänker tid för eftertanke utan klyschor och onödiga pekpinnar. Han utger sig aldrig för att vara vetenskapsman eller "proffs" på något sätt utan hänvisar till sitt gedigna miljöintresse och sin nyfikenhet på den klimatförändring vi nu ser ut att stå inför. Oväder kan mycket väl bli en väckarklocka för alla sömniga tvivlare och skeptiker där ute och den skulle fungera utmärkt som läromedel i den annars så intetsägande och förvridna miljölitteratur dagens skolor använder sig av. Men ingenting kommer gratis – ingenting blir gjort utan engagemang och kamp. Det kommer fortfarande att finnas dom som tycker att den ekonomiska utvecklingen måste gå framåt, oavsett väder.