Måndag 29 oktober 2001
Det är enkla bilder det handlar om. Ingen avancerad layout och inga avancerade teckningar. Figurerna är enkla och ikoniska och visar nästan inga ansiktsuttryck, vilket på något sätt lyckas göra dem mer personliga.
Några serier är längre, men de flesta är två sidor korta. De längre har oftast en handling med mystiska inslag. Man förstår inte helt och hållet vad som händer, eller betydelsen av vad det som händer, men det gör ingenting, för samtidigt bildar man sig en uppfattning ändå. Det är bara det att man inte vet om man förstår samma saker Jason tänkte på när han hittade på det. Men det är inte heller det han är ute efter att man ska göra. Det viktigaste är känslan och tempot och det är den handling och den mening man själv kommer fram till när man läser som räknas. De kortare serierna är också gärna mystiska, men där de längre handlar om stora händelser i figurernas liv så rör de kortare små vardagshändelser.
Fast man kan ana att det ändå handlar om större saker, för rollerna innehas av mytiska och symboliska varelser, som Darth Vader, Gud, Satan, vampyren, varulven, Elvis och mumien. Nämnas måste också ett kort inhopp av Tom Waits. Fortfarande är det mer känslan än innehållet som är det viktiga, och läsarens upplevelse blir viktigare än författarens mening, vilket är precis vad han är ute efter. Allt som allt är det en rolig bok. Djupare än man tror vid första anblicken och med fler bottnar än man kanske uppfattar.