Onsdag 15 februari 2006
Dick Harrisons
Gud vill det
Ordfront
Vi kan väl inte lära oss något av den mörka medeltiden, när alla trodde att jorden var platt(1), dog i en massa konstiga sjukdomar och stred för något så konstigt som religion?
Om vi läser Dick Harrisons bok Gud vill det så får man krypa till korset och inse att vi kanske inte är så upplysta som vi vill tro att vi är.
Gud vill det handlar om de nordiska korstågen mellan 1100- och 1500-talet som bland annat gick till Ryssland och Estland. Däremot tar författaren upp att var det väldigt få nordbor som reste till Jerusalem, eftersom det var för dyrt.
I stället organiserade vi här i norden under 400 år religiösa krigståg mot större delen av Östersjökusten, från nuvarande östra Tyskland och Polen upp till Finland och Ryssland. Allt för att sprida kristendomen som idé. Hedningarna skulle ju få det mycket bättre ifall de blev frälsta av den rätta, kristna läran. Den ortodoxa läran var ju inte helt rättrogen, så påvarna, som välsignade tågen, tyckte att det var lite rätt att ha korståg dit, men inte så rätt som mot muslimerna.
Ekonomiskt gick tågen med ordentliga förluster så den stora saken man slogs för var just det att man ville sprida den underbara kristendomen. Nog att det följde med en del som även vill röva och plundra, men det såg ledarna rätt hårt på och tyckte att det inte var riktigt rumsrent.
En av de stora påhejarna till de nordiska korstågen var bland annat den heliga Birgitta och hon påpekade att det ska inte vara som ett vanligt rövartåg, utan det skulle vara en helig sak att döda och dödas för Gud.
Men vad betyder det här för oss? Rätt mycket ifall vi lyssnar på författaren, speciellt nu på de senaste åren. Den ideologiska överbyggnaden, det övergripande goda syfte som motiverade våldshandlingarna, är sig lik: då handlade det om kristendomen, i dag om demokratin. De hade även problem med att övertyga människor om det goda och riktiga i de nya tankarna, när dessa tankar tvingas på dem med våld av erövrare utifrån. På den tiden så hade man svårt att kontrollera de områden man erövrat, så det var stor chans att någon annan tog över området när korsfararna åkte hem igen, eller att de gick tillbaka till sin gamla religion.
Men den litet dystra slutsatsen av såväl gammal som ny historia är att denna kraft, för alla sina goda syften, alldeles för lätt legitimerar mindre ädla handlingar – kanske just på grund av sina goda syften. För alla medel är väl bra ifall de sprider goda saker ...eller?
För dessa de goda syftena, och den egna alldeles ärliga övertygelsen, innebär ju att man aldrig behöver rannsaka sina övriga motiv. Och Harrison drar upp många ädla motiv som människor har stridit för genom tiderna: nationen, religion, demokrati etc.
Om vi har historien som en spegel som vi kan reflektera nutiden i slipper vi uppträda som människorna på medeltiden, utan låt oss skapa ett bättre samhälle som kan sprida bra idéer utan våldshandlingar.
Fotnot:
1)Det är faktiskt en myt att folk trodde att jorden var platt på medeltiden. Myten skapades för att vissa på hur korkade människor var på medeltiden.