Maktperspektiv tack- inte
flera snutar

Släpp fångarna loss
Mattias Hagberg
Bokförlaget Atlas

Kriminaliteten får idag större utrymme i medierna än någonsin och den bild som målas upp är bilden av ett våldssamhälle. Faktum är att 1970- talets första hälft kantades av flera grova våldsdåd i det svenska samhället. Det var mordet på en jugoslavisk ambassadör i Stockholm, den marxist- leninistiska terrorgruppen Baader- Meinhofs ockupation av den västtyska ambassaden, Norrmalmstorgsdramat och ett polismord. Kort sagt, kriminaliteten var i nivå med dagens, om inte värre, men ändå är inte mycket sig likt när man lyssnar på dagens politiker.

En allt repressivare utveckling

Mattias Hagbergs bok "Släpp fångarna loss" illustrerar den allt mer repressiva utvecklingen inom den svenska kriminalvården. Debatten handlar inte längre om att riva murarna utan om att bygga fler fängelser. Han varnar för att vi närmar oss en amerikanisering i synen på brott och straff. Den amerikanska fångvården som har blivit en vinstgivande miljardindustri lyfts allt oftare fram som ett positivt exempel.

New York polisens framgångsrika arbete med att rensa stadens centrum från gatuförsäljare, musikanter, tiggare, psykiskt sjuka och missbrukare har fått sina, måhända något försiktigare, efterföljare i Stockholmsbaserade näringslivsorganisationen City i samverkan som fått flera av polisens tidigare uppgifter på sitt bord. Den svenska narkotikapolitiken får stark kritik för sin utveckling mot mer straff och mindre vård. De generellt sett ökade straffsatserna - bland annat har antalet livstidsdömda ökat, halvtidsfrigivningen har slopats och straff för narkotikabruk har skärpts - är kanske ett av de tydligaste exemplen på att något gått fel menar Hagberg.

Vidare skriver han: ”Följer man debatten kring polisens arbetsmetoder i riksdagen och i medierna är det tydligt att de närmaste åren kommer ge polisen än mer befogenheter”, det finns med andra ord fog för stor oro.

Perspektiv på klass och kön

Lite bekymrad blir man i bokens inledning då Hagberg skriver att vi med nuvarande utveckling riskerar att få ett intolerant samhälle som enbart underblåser konflikter mellan bland annat fattiga och rika, som om nu inte den konflikten borde fram i ljuset?

Nåja, Hagberg lyfter annars in både klass och genusperspektiv i sitt arbete. Det finns en anledning till att majoriteten av landets interner kommer från under- och arbetarklassen, och det har inte att göra med gener! Detsamma gäller varför män i långt större utsträckning än kvinnor fastnar i kriminalitet. Med hjälp av historikern Eva Österberg förklarar Hagberg att könsmaktsordningen i samhället bär skulden för männens överrepresentation på anstalterna. Överhuvudtaget genomsyras boken av ett perspektiv på människan som en social varelse som formas utifrån sitt sociala sammanhang.

Hagberg pratar med den norske sociologen Nils Christie som problematiserar kriminalitetsbegreppet. Vad är en kriminell handling frågar sig Christie och tar den nazistiska ockupationen av Norge som ett exempel där det ansågs vara en god sak att stjäla av de tyska soldaterna.

Kriminologen Jerzy Sarnecki förklarar att det dödliga våldet minskat sedan 1980- talet och att vissa brott som bostadsinbrott och bilstölder minskat påtagligt. Trots detta envisas etablerad media - och politikerkåren med att skrämma medborgarna med att våldet nått rekordnivåer och att lösningen för detta måste vara hårdare tag.

Maktlöshet och utanförskap är problemet

Hagberg lyckas med det de flesta andra debattörer inte klarar av, nämligen att stoppa in frågan om kriminalvård där den hör hemma- i det stora socialpolitiska sammanhanget. Kriminalvårdsdebattens fokus borde ligga på att bekämpa maktlöshet och utanförskap och inte, som idag, göras till ett individuellt problem separerat från sociala orsakssamband.

Släpp fångarna loss är oundgänglig för den som vill veta mer om vart vi är på väg, inte bara specifikt när det gäller kriminalvården utan även med samhällsutvecklingen i stort. Spring och köp!