Anarkismen bortom
fraserna

Staffan Jacobson
Anarkismens återkomst

India Däck bokcafé förlag, Lund 2006

”Efter 35 år behövs ett nytt standardverk om anarkismen i bred bemärkelse.” Så inleder Staffan Jacobson sin bok ”Anarkismens återkomst”. Det är ingen dålig föresats. Och nog har han rätt i det. Daniel Guérins bok, som kanske är den mest lästa framställningen av anarkismen sträcker sig inte mycket längre än till sjuttiotalet. Det har dessutom saknats en bok som behandlar den svenska anarkismens historia och nutid.

Idag är anarkismen på frammarsch. Allt fler unga förkastar partipolitiken till förmån för utomparlamentarisk organisering, där praktiken inte sällan är anarkistisk. I den globala rättviserörelsen har det länge existerat starka frihetliga strömningar. Sedan den realsocialistiska häxbrygden förångats står det klart att den inte längre är något alternativ. Auktoritetstron är på utdöende.

Staffan Jacobson väljer medvetet att inte använda sig av en ”reduktionstisk” beskrivning av anarkismen, att – vilket vanligtvis görs – skala bort allt utom kärnan bort vilket får anarkismen att framstå blott som ett perifert fenomen. Jacobson söker istället efter anarkisternas maximala inflytande på klasskampen. Och då visar det sig just att anarkistiska idéer ”är med på ett hörn i de vidaste sammanhang”.

Ingen anarkism med stort A

Problemet med att skriva om ”anarkismen i bred bemärkelse” är att det riskerar att bli tämligen omfattande. Det finns nämligen ingen klar och tydlig ”anarkism” i betydelsen ett slutet ideologiskt system för teori och praktik. Det finns däremot anarkister – och de representerar en mångfald av praktiker och teorier. De ingår i en rörelse, en kollektiv kamp, som är månghövdad och som ska tillåta en mångfald av uttryck och metoder. Den anarkistiska anti-dogmatismen gör att det kan vara svårt att fånga och ringa in en anarkistisk framtidsvision. Det finns även bland anarkister en ganska antiintellektuell hållning till framtidens samhälle. ”Framtiden skapas på vägen dit”, heter det ungefär. Vilket är en banal truism. När skulle det annars skapas? Men frågan är: vad vill vi skapa?

Tar idéerna på allvar

Staffan Jacobson ska ha all heder för att han tar de anarkistiska idéerna på allvar. Stort utrymme ägnas just åt framtidens samhällsform. Det är en skissartad framställning, med empiriskt stöd från historien, där han försöker ge ett enkelt svar på frågan ”jaha, men vad ska vi ha istället då?” Här visar han att anarkismen är mer än en akt, eller ett slags rekvisita, för skådespelssamhället. Den är mer än en uppsättning fraser, mer än en livsstil. Den pekar ut vägen mot ett verkligt mänskligt liv i ett verkligt mänskligt samhälle.

Huruvida detta är det nya standardverket eller inte kan det ju råda delade meningar om. För närvarande är det åtminstone det enda. Jacobsons bok har fördelarna att den är lättillgänglig och skriven med en sympatisk närvaro. Det gillar nog kidsen. Det är en bra introduktionsbok som är väl uppdaterad om svenska förhållanden, den nämner till och med osynliga partiet. Jacobson ska också ha cred för de sista 17 sidorna, som är en ambitiös samling bibliografi, länktips, ordförklaringar och förkortningar.

Mer för en oerfaren publik

Men det är osäkert vilken målgrupp Jacobson riktar sig till. För den lite äldre, som läst Woodcock och/eller Guérin så ger ”Anarkismens återkomst” inte särskilt mycket. Om det däremot är en yngre mer oerfaren publik som boken riktar sig till så kan det vara huvudet på spiken. Då kan den rätt punkiga, fanzine-liknande layouten, med obegripliga radbrytningar och pixliga bilder, vara på sin plats. Då har Jacobson även gjort en fullträff med språket. Det är enkelt och relativt avancerad anarkistisk och marxistisk teori förklaras på ett enkelt sätt utan att vulgariseras.

Ibland blir teorin dock förenklad i överkant. ”Vad är rättvisa” frågar sig Jacobson i kapitlet ”Några samlande begrepp” (som för övrigt är en mycket trevlig uppräkning och förklaring av för anarkister centrala begrepp). En intressant filosofisk fråga som Jacobson dock besvarar på 15 (!) rader, varav större delen av utrymmet är ett angrepp på Percy Barnevik och fenomenet ”Walk for Capitalism”.

Synliggör de anarkistiska möjligheterna

Och om boken är menad som en enkel ”första-bok” om anarkism så kommer nog oerfarna läsare, såväl yngre som äldre, få skrämselhicka av notapparaten. 182 sidor text. 419 fotnoter. Att jämföra med ”Imperiet” som har 521 noter till sina 343 sidor. Och då är ”Imperiet” i en annan teoretisk division än ”Anarkismens återkomst”. Den här notapparaten skulle definitivt ha kunnat kapas med hälften.

Men det är ett välkommet verk Staffan Jacobson gett ut, alldeles oavsett hur standard det blir. När fler och fler lockas av anarkistiska idéer, och i synnerhet de anarkistiska fraserna, så är det viktigt att synliggöra de anarkistiska möjligheterna. ”Det behövs en motbild till gagn för hopp och längtan”, som Jacobson skriver. Vi har många vackra fraser för att beskriva våra drömmar. Men de måste översättas till konkreta politiska visioner. Vi måste visa att vi är realister och därför begär just det omöjliga.