Håll inte käften

Anna Politkovskaja
Anne Ramberg
Nawal El Saadawi, med flera
Tyst – Det som inte får sägas, det vi inte får veta
Aftonbladet kulturpocket

Aspekterna på yttrandefrihet är många och ibland väldigt tankeväckande, på det sättet att jag funderar på varför debatten inte förs i media när uppenbarligen åtminstone Sveriges största tidning har en avdelning som förstått att det är ett problem. Aftonbladet Kultur verkar också ha ett internationellt anseende för bland debattörerna märks Tariq Ali, John Berger, Suzanne Brøgger, Susan Nathan och John Pilger.

Det ger ett intressant perspektiv på hur det är på hemmaplan. Även om många av oss som befunnit oss på vänsterbarrikaderna kan känna oss bedragna av media när vi inte alls känner igen deras verklighetsbeskrivning så är vi långt ifrån det Ryssland som Anna Politkovskaja tecknar en bild av. Politkovskaja var redaktör för en av de väldigt få regimkritiska tidningarna i Ryssland, Novaja Gazeta. Hon tecknar en bild av hur regeringen skapar terrorister genom lögner och våld. Allt för att det eviga kriget ska fortgå och presidenten och hans män ska framstå som handlingskraftiga och demokratiska:

I sex år har man nu, i ett tillstånd av permanent krigisk ovulation, producerat nya terrorister i norra Kaukasus. Sedan 1999 pågår det andra Tjetjenienkriget. Det borde ha avbrutits för länge sedan. Men ännu har man inte funnit något bekvämare sätt att upprätthålla det nödvändiga tillstånd av statlig brutalitet och självgod och korkad låtsaspatriotism som utgjort den ideologiska basen för alla ryska valkampanjer under senare år.

Tystnaden på arbetsplatsen behandlas också. Ann Charlott Altstadt beskriver kampanjen mellan fackförbunden och Connex, som också Yelah skrivit en del om, och om hur tystnaden breder ut sig som följd av privatiseringar. Hon skriver:

När medborgare tvingas till tystnad på sina arbetsplatser betyder det inte bara att mygel, missbruk och vanstyre inte kan avslöjas. Rädslans logik gör också att en nystalinistisk organisation skapas när makthavarna ständigt får höra censurerade versioner av verkligheten, och alltid får rätt svar av lojala ja-sägare – en organisation som krackelerar underifrån. Ett modernt samhälle borde kunna hitta former för att kombinera arbete och demokrati, men liberalismens fundament är inte tryck- eller yttrandefriheten utan äganderätten.

Så ja, texterna är angelägna och de visar också på behovet av en bredare debatt som rör principer snarare än enskilda fall. Vi måste också vara beredda att diskutera makten och ansvaret som yttrandefriheten medför. Ständigt fråga oss själva vad ska uppnås med det som sägs och om syftet är att trycka ner, förlöjliga eller helt enkelt förstärka de maktordningar som råder om det verkligen är värt det. Och hur vi ska reagera när yttrandefriheten missbrukas, på ett sätt som inte i sig kränker yttrandefriheten. För yttrandefrihet får aldrig återgå till att bli yttrandefeghet.

Priset för yttrandefrihet kan dock vara väldigt högt, vilket vi har sett genom historien. Men även i nutid: Anna Politkovskaja hittades lördagen den 7 oktober 2006 mördad i en hiss i bostadshuset som hon bodde i. Och det ger en ytterligare dimension om hur mycket vi måste slåss för det öppna samhället. Så att inte hjältar som Politkovskaja dött förgäves.