Vardagens vansinne i
ondskans axelmakter

Caroline Salzinger
Hälsningar från ondskans axelmakter - vardag och vansinne i världens mest stängda länder
Bokförlaget DN, 2007

Caroline Salzinger är utrikesreporter på Sveriges Radio och bor nu i Istanbul. Hennes Hälsningar från ondskans axelmakter tar sin början i Las vegas där de enarmade banditerna stannar för några minuter när presidenten ska hålla tal till nationen via storbildsskäm.

Det är också den inledande statsmannen George W Bush som står för urvalet till Caroline Salzingers bok. Det är han som myntade uttrycket ondskans axelmakter om Irak, Iran och Nordkorea. Vice utrikesminister John Bolton la sedan till Syrien, Libyen och Kuba till listan.

Caroline Salzingers resa börjar i Nordkorea och det finns väl knappast ett så tragikomiskt land som detta. Tragiskt för att det är en av världens hårdaste och fattigaste diktaturer, komiskt för att den kära ledaren Kim Jung Il så vanvettigt polerar sin och landets fasad och lägger det ena galna påhittet till högen av andra.

De har världens högsta flaggstång, en triumfbåge några meter högre än den i Paris och en tunnelbana mer än hundra meter under marken, med mosaik och kristallkronor. Och på det, världens fattigaste propagandalögner. Ett tackbrev från USA:s förra utrikesminister blir exempelvis till en imperialistisk krigshandling. Men mest skrämmande är att det inte går att avgöra vad som är verklighet och vad som är skådespel. Spontandans på gatan är givetvis inte spontan utan kommenderad, men annat? De som kanske bara sitter i tunnelbanan eller går förbi på de breda boulevarderna?

Caroline Salzinger drar vidare även om inget påföljande reportage går upp mot det i Nordkorea. Det bjuds på hemliga fester i Iran, besök i krigszoner i Irak och var än hon sätter ner foten möts hon av upprorets nödvändiga och oglamorösa former och rädslan för angivare. Hon besöker alla länder, i vissa fall lite djupare i andra bara på ytan. Alltid med en drivande nyfikenhet.

På besök i ondskans axelmakter är en utmärkt påminnelse om att makt alltid korrumperar, även i påstådda arbetarparadis som Kuba, Nordkorea och Libyen.